Alla som har syskon känner igen sig i diskussionerna när man fick presenter och syskonet fick ett större paket en du själv. Diskussionen var ett faktum. Eller om syskonet fick fler paket på sin födelsedag än du själv. Även om det totala priset av presenterna säkerligen var ungefär överensstämmande med de presenter du själv fick på din födelsedag.
Jag minns själv alla de diskussioner jag som liten hade med mina föräldrar om att få alltifrån godis och serietidningar till ny cykel, fina märkeskläder och dyra leksaker. Jag kunde inte förstå att mina föräldrars löner inte räckte till allt det jag ville ha. Jag såg ibland deras lönespecifikationer ligga framme och tyckte förstås att de fick otroligt mycket pengar varje månad. Det är först nu som vuxen som jag istället börjat imponeras av hur de alls fick ekonomin att gå ihop. Jag kommer från ganska enkla förhållanden, min mamma var sjuksköterska och pappa förskolelärare. Så de fick inga feta löner direkt. Den lön de fick ut kunde naturligtvis vara ett bra tillskott om man fick till exempel 12 000 utöver den vanliga inkomsten. Men att få en sådan summa att räcka till räkningar, mat och kläder åt fem personer är ett konststycke i sig, även på den tiden.

För min del var det en aha-upplevelse att flytta hemifrån och inse hur mycket saker och ting faktiskt kostar. Plötsligt insåg jag att man behöver el, försäkringar, morgontidning, TV- och internetabonnemang, tandläkarbesök – you name it. Under min uppväxt hade jag knappt förstått hur mycket dessa saker faktiskt kostar och att en månadslön oftast inte räcker så långt som man skulle önska. Och då har jag varken barn eller bil, som väl näst efter själva boendet är de saker i tillvaron som är dyrast i drift.
Det är lätt att säga att barn är otacksamma, som kanske inte alltid nöjer sig med en begagnad cykel eller att inte alltid kunna klä sig i märkeskläder. Men som barn har man oftast ingen uppfattning om vad saker och ting kostar och vad en månadslön faktiskt räcker till. Det är sådana kunskaper man får med tiden, oftast först som vuxen.
Däremot kan man lära barn pengars värde under uppväxten. Själv fick jag månadspeng fram tills jag i tonåren fick hela mitt studiebidrag. Jag hade ”dealen” med mina föräldrar att pengarna skulle räcka till vissa saker, tog pengarna slut fick jag vänta till nästa månad innan jag kunde köpa de saker pengarna inte räckt till. Om jag är särskilt ekonomiskt idag ska jag väl låta vara osagt, hade nog kunnat vara mer ekonomisk jag är. Men jag tror ändå att jag någonstans lärt mig värdet av pengar och hur viktigt det är att hushålla med dem så att de räcker till ju det de behöver räcka till.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: