De senaste fyra åren har i snitt 15 kvinnor dödats av en närstående i en parrelation, enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet. Förra året dödades 13 kvinnor, 2019 16 och 2018 22 kvinnor i en nära relation. När en kvinna dödas av en nuvarande eller tidigare partner är det ofta kulmen på en lång period av våld och hot, skriver Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) på sin hemsida. Nära hälften av brotten har föregåtts av anmälningar till polisen. Enligt NCK tyder forskning på att det största bakomliggande motivet till dödligt partnervåld mot kvinnor är mannens behov av kontroll över kvinnan. (Källa: SvD)
De senaste veckorna har fem mord skett, där den misstänkte förövaren har eller haft en relation till sitt offer. Och varje sådant dödsfall är ett för mycket. Nacka och Linköping är två orter som drabbats och det går bara att fantisera om den maktlöshet dessa kvinnor måste känt, när man varit i kontakt med myndigheter som inte kunnat skydda dem. I många fall rör det sig om kvinnor som faktiskt lämnat en misshandlande man, men ändå inte lämnas i fred. Sen kan man lägga in aspekten att det ofta finns barn med i bilden, som naturligtvis far väldigt illa av att bevittna det våld som kvinnan utsätts för.

För lite drygt 20 år sedan lämnade jag själv ett våldsamt förhållande. Ett förhållande, där förhållandet var det motsatta med en kvinnlig förövare. Jag kan så väl sätta sig in i den maktlöshet man känner i dessa situationer. Den aktuella kvinnan kommer aldrig att erkänna att hon gjort något fel överhuvudtaget, snarare tvärtom. Hon skulle med största sannolikhet måla upp mig som skurken i dramat.
Min flytt till Stockholm var inget annat än en flykt för att komma ifrån henne, men strax efter att jag flyttat började hon ringa igen. Ville ses, ville låna pengar och en massa andra saker jag inte var det minsta intresserad av. Och hon ringde på konstiga tider, telefonen ringde oftast nattetid eller tidig morgon.
Men så upphörde kontaktförsöken och omvägar fick jag reda på att hon satt i fängelse. För mordförsök på den man hon träffade efter mig. Den mannen har förmodligen gått igenom ett scenario snarlikt det jag själv gått igenom under det stormiga förhållandet med kvinnan ifråga. Ett scenario med otaliga anklagelser om diverse saker som överhuvudtaget aldrig inträffat.
Nu verkar hon har suttit av sitt straff, för nu har kontaktförsöken börjat komma igen. Hon har – Gudskelov – inte ringt än så länge, men däremot skickat vänförfrågningar på till exempel Facebook. Senaste gången bad jag henne uttryckligen att dra åt helvete, vilket hon hittills hörsammat. Men jag väntar bara på att nästa kontaktförsök ska komma.

Och det är väl just det här som är gemensamt för dessa gärningspersoner, oavsett kön. Man vill ha en kontroll över den andra personer och skyr inga medel för att ta en sådan kontroll. Väldigt ofta finns en sjuklig svartsjuka med i bilden, kombinerat med detta kontrollbehov att kontrollera hur ens offer ska leva sitt liv. Även när eller om förhållandet tagit slut. Och det är inte alla som tar sig ur förhållandet helskinnade, som jag trots allt lyckades med. För många slutar det som för de kvinnor vi läst om i media på sistone, där förövaren på olika sätt bragt dem om livet. Och somliga räds inte att begå dessa handlingar på öppen gata, mitt på blanka dagen. Något vi blivit varse om på sistone med all tänkbar tydlighet.
Det är givetvis ett misslyckande varje gång en människa mördas, oavsett omständigheter. Men när det kommer till våld i nära relationer, är det som sagt inte ovanligt att ett dödsfall föregåtts av en eller flera polisanmälningar om våld och – för den delen – orosanmälningar till socialtjänsten. Samhället har med andra ord redan haft en möjlighet att agera, men av olika anledningar inte gjort det. Ibland på helt korrekta grunder, andra gånger inte. Jag tror att de allra flesta tjänstemän inom såväl socialtjänst som rättsvårdande myndigheter gör så gott de kan. Men man är många gånger bakbundna av regelverk och budgetar som kanske inte tillåter dem att agera. Just därför behövs det att man agerar på högre, politisk ort för att vi ska komma tillrätta med problematiken kring våld i nära relationer.

Relaterade artiklar

Kompasskurs 1
Svenska Dagbladet 1

Du kanske också gillar:

2 kommentarer

  1. Ohh tur att du tog dig ur det och såklart tack och lov att inget hände dig så du fått hamnat i hennes våldbenägenhet. Hoppas att hon inte slog dig allt för många gånger =(. Samt stackarn då som hon träffade efter dig, vad rädd han också ska vara nu då. Näe huas bevare godkänn inte henne på FB,

    1. Ja, jag har i efterhand verkligen förstått vilken tur jag hade. Tur att jag inte utsattes för alltför grovt våld och tur att jag i slutändan överlevde…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: