När man är i stugan för sista gången för säsongen, lägger sig som ett blött täcke av vemod över hela vistelsen. Jag njuter verkligen av lugnet, stillheten och närheten till havet – men samtidigt känns det vemodigt att veta att det är sista gången för säsongen jag är ute i stugan. Det är likadant varje år, jag tycker alltid att det är lika vemodigt att vara här för sista gången. Samtidigt som det är mycket kul som kommer hända under hösten, så jag har ju en hel del att se fram emot. Det är liksom ett nytt kapitel i livet som tar vid i och med denna höst. På söndag är det dags för hemfärd och då ska stugan göras i ordning inför vintern. Utemöbler ska in och stugan bommas igen med allt vad det innebär. I normala fall brukar det inte göra något om man glömmer något, men nu gäller det att få med allt så att inget blir kvar till nästa säsong.
