allkonstnarenÄntligen, äntligen har min envisa förkylning med tillhörande hosta gått över. Förkylningen har varit osedvanligt envis och det har känts lite tröstlöst på något vis. Det är ytterst sällan jag drabbas av någon mancold, för att inte säga aldrig. Jag klagar inte i onödan när jag blir förkyld utan gillar helt enkelt läget de gånger det händer att förkylningarna kommer. Och det är inte särskilt ofta jag blir förkyld heller, det ska jag villigt erkänna. Så de gånger förkylningarna ploppar upp kan jag trots allt leva med att vara krasslig. Det skulle aldrig falla mig in att komma med kommentarer i stil med “Ni kvinnor klagar på att föda barn, men…”.
Men med den envisa förkylning jag tampats emot de senaste veckorna, så har jag känt mig lite ynklig på något vis. Det känns tröstlöst när man bara hostar och hostar i all evinnerlighet. Jag har varit så pass pigg att jag kunnat jobba och det är inte covid jag drabbats av, men det kan vara påfrestande ändå. Jag har kört min vid det här laget väl beprövade huskur; mycket vätska och sömn – och till sist har den fått förkylningen att ge med sig. Det har gått så långt att jag till och med fick förkylningsblåsor i munnen, vilket är fantastiskt oskönt. Det har varit en plåga varje gång jag stoppat något i munnen och det enda som varit skönt att få in i munnen har varit riktigt kall, kolsyrad dryck. Öl, kolsyrat vatten och läska har fungerat hur bra som helst och till och med lindrat de ömmande blåsorna på tungan och i gommen.
Men med pandemin i färskt minne, vågar man ju knappt röra sig i det offentliga rummet med en förkylning – även om det inte är covid man drabbats av. Det känns som att folk tittar lite extra på en när man hostar och nyser, att man får blickar som säger något i stil med att man borde hålla sig hemma. Under de senaste årens pandemi har det liksom präntats in i en att hålla sig hemma vid minsta lilla förkylningssymtom, så när man numera inte längre behöver det känns det konstigt att vara ut bland folk när man hostar och nyser.
Så har ett av våra senaste inköp äntligen levererats – igår kom soffan som vi beställt från Mio. Vi har länge behövt en ny soffa, den gamla har varit fallfärdig sedan en lång tid. Jag har gillat den dock, det är en snygg 40-tals soffa som en gång i tiden stått i en biosalong i Kalmar. Soffan köpte jag i en secondhand-butik i Kalmar medan jag bodde där för väldigt många år sedan, för bara några hundralappar. Den har lappats och lagats genom åren, men på sistone har den sjungit på sista versen och varit utom all räddning. Vi har till och med kollat möjligheten att lämna in soffan på reparation, men det skulle kosta bortåt 10.000 kronor att få den i nyskick – och då är det billigare att köpa nytt trots allt. Det är egentligen absurt, med tanke på hur det ligger i tiden att faktiskt återbruka och låta bli att köpa nytt. Men ibland går det inte att rädda vissa föremål, eller är på tok för dyrt för att göra det. Och då är det nytt som gäller.
Vardagsrummet känns som ett helt nytt rum sedan den nya soffan kommit på plats. Emballagen är nu slängda och den gamla soffan förflyttad till grovsoprummet. Och det är alltid roligt med något nytt och att få till lite förändringar hemma, förnyelse kallas det tror jag… 😜 Och även om jag var omåttligt förtjust i den gamla soffan, så är jag inte sen att erkänna att den nya är väsentligt mycket bekvämare att sitta och ligga i. Men så kostade den också därefter, så vore väl tusan om den inte var bekväm.
Någon som bokat in en tågresa framöver förresten? Då verkar det vara läge att tänka om! För på torsdag kan det bli strejk bland många av Sveriges lokförare. Själv har jag inga tågresor inplanerade, man kan i värsta fall drabbas av strejken ändå. Det finns nämligen en viss risk att även Stockholms tunnelbaneförare plockas ut i strejk efter ytterligare några dagar om konflikten inte når en lösning. Och blir det strejk i tunnelbanan, då blir det problem för min del! Jag kommer helt enkelt inte ta mig till jobbet utan fungerande tunnelbanetrafik, det går helt enkelt inte. Jag har ännu inte haft någon diskussion med min chef om hur vi ska lösa situationen om det blir strejk, men på något vis måste det ju lösas.
Sen vet jag inte om SL kanske eventuellt sätter in ersättningsbussar istället, så att man kan åka på det viset istället. Men det finns ju inga garantier för att man gör det. Men på något vis måste man ju helt enkelt stärka upp med bussar för att kollektivtrafiken ska fungera under en eventuell strejk i Stockholms blodomlopp. Att åka taxi till och från jobbet är för mig inget alternativ, eftersom en enkelresa till jobbet kostar 600-700 kronor. Vi pratar alltså om cirka 1400 om dan i taxiresor som jag inte får ut på resegarantin – eftersom den inte täcker strejker. De som kan kommer givetvis att åka bil, vilket ger värre köer än vad som råder i normala fall.
Summan av kardemumman är att det minst sagt kaotiskt i trafiken vid en eventuell strejk. Det kommer bli trångt i trafiken, trångt på de bussar och tåg som går och – ja – allmänt kaos helt enkelt. Jag är fullt för strejkrätten, vilket känns som en av grundpelarna inom arbetsmarknaden. Men det blir besvärligt om man drabbas av strejk inom ett område, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Hittills har jag aldrig drabbats rejält av någon strejk som tur är, men någon gång ska också vara den första.
