allkonstnarenLite sent påkommet, har jag nu framåt sensommaren börjat plöja igenom en del av årets sommarprat. Och det är trots allt en väldigt underhållande lyssning, självklart lite beroende på vem det är om pratar. Vissa sommarprat har varit måttligt underhållande, medan andra har varit desto mer värda att lyssna på, helt utan några som helst frågetecken. Men några har verkligen stuckit ut ifrån mängden rejält. Som till exempel Livia Fränkels sommarprat om hur hon som tonåring överlevde Förintelsen. Vi har inte många överlevare från Förintelsen kvar i livet numera, så Livia är verkligen en viktig röst i dagens läge när högervindarna blåser fram över världen.
Häromdagen lyssnade jag på Robert Fuxs sommarprat, som berättade om tillvaron som bland annat dragshowartist. Bland annat berättade han om de uppmärksammade sagostunderna med dragshowartister för barn på olika svenska bibliotek. Om hur personer som i normala fall gastar sig hesa om vikten av yttrandefrihet när koraner bränns inte alls kunde acceptera att några dragshowartister läste sagor för barn. Där förstod man verkligen att yttrandefriheten bara är bra så länge den gynnar dessa personer egna agendor.
Men ett sommarprat som verkligen stuckit ut, är det med Bert Sundström. Alltså, han har levt just ett sådant liv som jag själv gärna skulle ha levt. Berest och talar flera språk mer eller mindre flytande – sen kanske jag skulle avstå från besöken i de krigshärdar där han varit. Men vilken inblick Bert gav i hur Ryssland fungerar idag – och vilken propaganda man pumpar ut bland de egna medborgarna. Det är faktiskt så att man till viss del börjar skämmas över att man vill lära sig ryska och läser en kurs om rysk kultur- och idéhistoria. Men ska ni välja ett enda sommarprat att lyssna på, då ska ni absolut lyssna på Bert Sundström!
Kanske är det ett ålderstecken att jag börjat intressera mig av sommar i P1. Kanske är det ålderstecken att jag bälgar i mig mängder med kaffe vid datorn samtidigt som jag plöjer igenom sommarprat efter sommarprat. Allt istället för att lyssna på dem när de sänds. Men det är inte heller alla sommarprat som intresserar, det är långt ifrån alla jag är intresserad av att lyssna på. Så på något vis är det enklare att lyssna i efterhand och då kunna välja ut vilka program man faktiskt vill lyssna på. Ibland hör man folk prata om olika sommarprat som är värda att lyssna på, ibland läser man om dem i tidningarna och inser att man kanske missat något bra.
Jag har i princip alltid radion påslagen i vanliga fall, oavsett om jag är hemma eller sitter i bilen. Oftast lyssnar jag inte särskilt aktivt, utan har den mest på som någon form av sällskap, att ha någon form av ljud omkring mig. Till och med sporten står på, jag som inte är det minsta intresserad av sport. Men radion ska liksom vara på, så enkelt är det bara – även om jag inte lyssnar aktivt på vad som sägs. Nu har jag lite mer fastnat för att faktiskt kunna lyssna aktivt på olika program, åtminstone när det är något som verkligen intresserar mig.
Och det är intressant att lyssna på vad alla dessa människor har att berätta, att lyssna på vad folk varit med om och gjort med sina liv. Så inser man att dessa kändisar ju faktiskt är precis som alla andra i olika bemärkelser, de är människor de också trots allt. Vissa med vettiga åsikter, andra med mindre vettiga – men det är ju så tillvaron är trots allt.
Och nej, Bert Sundström lyckades inte avskräcka mig från att börja läsa ryska och lära mig mer om det stora landet i öst. Jag vet att det kanske är lite taskig tajming att börja läsa sådana kurser just nu, med tanke på vad som händer i Ukraina. Men jag har under många år velat bygga på min ryskakunskaper och lära mig språket bättre, någonstans är det ett land som fascinerar på något märkligt vis och som har en väldigt fascinerande historia. Och att man vill lära sig ett språk eller saker om ett land, är inte nödvändigtvis synonymt med att man sympatiserar med allt som landet står för.
Och det var nog bland annat min fascination av Ryssland som gjorde att jag ville lyssna på Bert Sundströms sommarprat, inte bara att jag faktiskt gillar honom som journalist. Jag tänkte att är det någon som kan ge en inblick hur detta enorma land fungerar, så är det väl en korrespondent. Och man fick minst sagt en rätt bra inblick i hur dysfunktionellt Ryssland är som land och hur diktatorlik Putin är som ledare. Det är inte utan att man kan dra paralleller med personer som Kim Jong-un och liknande diktatorer.
