Alla har någonstans en parasit

Naturen vill en sak, medan min kropp och mitt immunförsvar vill något helt annat. Sista dagarna har jag haft vaga aningar av en stundande förkylning, men som dock inte velat bryta ut ordentligt. Aningen hostig, rosslig i luftvägarna och ruggig i kroppen, har jag valt att gå och jobba. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk – och inte råd heller för den delen. Och nej, förkylningen har inte heller brutit ut, utan bara anats lite lätt någonstans – så det har inte funnits någon anledning att stanna hemma. Visserligen ska man stanna hemma vid minsta symtom, men att stanna hemma med små symtom jag har, har bara känts larvigt på ren svenska. Då ska det till lite, lite mer för att jag ska offra en karensdag och stanna hemma.
Nu hoppas jag bara att det inte blir värre, så att jag faktiskt känner mig tvungen att stanna hemma. Fullt så roligt ska vi inte ha det! Istället har jag kört min vanliga ”huskur”, som jag brukar köra när jag känner mig förkyld. Jag har bälgat i mig vätska och sett till att vila och sova så mycket jag bara kunnat. Det brukar hjälpa och jag hoppas det gör så även denna gång. Det har i alla fall inte blivit värre, så nånting gör jag väl säkert rätt skulle jag tro.
Jag fick min dos av covid tidigare i våras, så jag hoppas innerligt att jag inte åker på det igen. Nu blev jag aldrig svårt sjuk, utan det var som en lättare förkylning, så jag ska väl inte klaga jättemycket. Men jag fick givetvis stanna hemma och hela tillvaron fick ställas på vänt. Det var aningen frustrerande, eftersom jag inte mådde sämre än att jag hade kunnat gå och jobba med lite Alvedon i kroppen. Men nu är läget som det är pandemi och allt, så det vara bara att gilla läget och stanna hemma.

Ibland har jag svårt att motstå lockelsen att titta lite på bil, drömma mig bort till tillvaron som bilägare. Medan jag bodde kvar i Upplands Väsby, tittade jag rätt energiskt på bil eftersom jag bodde så pass avsides till. Men sedan jag flyttade till Bagarmossen för en massa år sedan, har jag alltmer lagt de planerna på hyllan. Men ibland glider jag in på olika bilannonser och funderar lite på att kanske en dag köpa en bil. Man blir ju liksom lite rörligare, saker och ting blir enklare med bil – det går trots allt inte att komma ifrån.
Men i grunden måste jag ändå erkänna att det skulle vara som att kasta pengar i sjön för oss att skaffa bil. Vi bor 20 minuter från centralen, inklusive promenad (vilket är tämligen bra för att vara i Stockholm) och skulle inte tjäna på att ta bilen in till stan. Ingen av oss skulle tjäna på att ta bil till jobbet, det skulle snarare bli meckigt och omständligt. Så i vardagen behöver vi egentligen ingen bil, utan den skulle mest bli stående.
Det är lockande somliga gånger och vi har emellanåt faktiskt tittat på att skaffa bil. Men jag är väl den som mest varit emot det, eftersom jag tycker att det är onödiga pengar varje månad. Då är det bättre att hyra bil eller ta taxi de gånger det faktiskt inte funkar utan bil. Inte minst somrarna hade varit mycket enklare med bil, då vi pendlar en hel del mellan Stockholm och sommarstugan i Söderhamn. Vi försökte någon sommar att klara oss utan hyrbil under semestern, men det gick lite sisådär – och framförallt blev det ganska dyrt. Det blev många tåg- och taxiresor åt höger och vänster och vi var snabbt uppe i vad det kostar med hyrbil. Så efter den sommaren har vi valt att hyra bil under hela semestern istället, vilket är oerhört mycket smidigare.
Men på det stora hela behöver man inte bil i Stockholm om man bor hyfsat nära stan och dessutom jobbar i eller nära stan. Framförallt inte om man inte har barn som behöver skjutsas och hämtas åt olika håll. Och det är ju just precis så det är för oss. Vi bor nära stan, jobbar inne i stan och har inga barn. Så varför lägga ut stora summor pengar på bil? Då kan vi ha mycket roligare för de pengarna och lägga pengar på hyrbil och taxi istället.

Nu börjar man sakta märka av nästa vårtecken i stan, nämligen uteserveringarna. Jag har än så länge inte haft tillfället att besöka någon, men det ser så otroligt härligt ut med alla som sitter i solen, tar en öl och verkar må allmänt bra. Svensken är verkligen ett soldyrkande folk när våren kommer. Det är mörkt en så pass stor del av året att man verkligen saknar solljuset när det kommer successivt under våren. Även om jag gillar den mörka delen av året, så är jag själv precis likadan när våren kommer. Man vill liksom inte gå inomhus, utan vill bara vara ute i solen. Nu lovar man uppemot 20 grader varmt fredag och lördag, vilket ju låter helt ljuvligt. Det är verkligen en väderlek man saknar så här års, vi behöver sol och värme efter den långa och trista vintern.
Ja, jag kan tycka den mörka delen av året är aningen för lång även om det är så att jag gillar den. Framåt februari/mars är man trots allt rätt nöjd, det går inte att komma ifrån.