allkonstnaren28 februari 1986 kommer nog de flesta som upplevde den dagen ihåg. Jag hade själv inte fyllt nio år än när Palmemordet begicks, men minns väldigt väl ögonblicket när jag hörde om nyheten. Vi hade en svart radio som stod på en av bänkarna i köket i mitt barndomshem. Den radion stod ofta på under helgerna – och just den här helgen var inget undantag. Mordet på Sveriges statsminister var givetvis det enda man pratade om på nyheterna den där helgen. Både på radio och TV.
Som knappt nioåring var jag förstås inte särskilt insatt i nyheter och politik. Men jag förstod att det var något stort och dramatiskt att statsministern mördats på öppen gata mitt inne i centrala Stockholm. Alla som någon gång rört sig i Stockholm city en helgkväll runt midnatt, vet hur mycket folk det är i farten den tiden. Så det är för mig en gåta att man 34 år senare fortfarande inte löst mordet. Man borde haft en uppsjö vittnen till händelsen, men istället verkar det som att första polispatrullerna på plats gjorde vad de kunde för att sinka utredningen så mycket som möjligt.
Nu pratar man om att man eventuellt har en misstänkt och förundersökningsledaren pratar om att man senast under våren kommer kunna väcka åtal – och i annat fall lägger man ner utredningen.
Det vore ju minst sagt fantastiskt om man faktiskt skulle kunna döma någon trots att det gått tre och ett halvt decennium sedan mordet. Fast känns det inte samtidigt som att vi hört detta förr? Hur många gånger har det inte genom åren varit tillfällen, då Polisen påstått sig ha någon misstänkt? Vad är skillnaden denna gång?! Lever ens den gärningsman man tror sig kunna peka ut?
Jag vill gärna tro att mordet kommer lösas, men känner mig alltför luttrad av de olika spår som presenterats genom åren – och sedan visat sig ohållbara i en eventuell rättegång.
