Dags att höja talmannens lön?

Aldrig har väl talmannen i Riksdagen fått jobba så hårt som Andreas Norlén har fått göra sedan valet 2018. Återigen får han kalla till talmansrundor på sitt kontor och man får väl se om de drar ut lika mycket på tiden som efter förra valet. Så här mycket har väl inte en talman någonsin fått jobba för sin lön och jag undrar om Norlén hade med det i kalkyleringen när han förhandlade om den? 😉
Personligen trodde jag nog inte riktigt på att Stefan Löfven skulle avgå, utan jag hade nog snarare väntat mig att man utlyst ett extraval. Så det kom som något av en överraskning när jag scannade av nyhetssajterna i morse och insåg att vi från och med idag har en övergångsregering i Sverige. Jag hade nästan förberett mig på att det var dags att gå till valurnorna igen i september för att rösta fram en ny regering. För min del hade ett val varit ganska enkelt, jag vet ungefär vad jag skulle ha röstat på oavsett om det är extraval eller ett ordinarie val. Jag har alltid legat på samma sida om mittsträcket och röstat ungefär likadant i alla val genom åren, det är inte många gånger jag ändrat mig på den punkten. Frågan är visserligen hur mycket ett extraval hade ändrat i praktiken, om det blivit någon annan parlamentarisk lösning efter ett sådant val? Det var kanske också det Löfven förutsåg när han bestämde sig för att inte utlysa något extraval…?

Den regering vi haft sen förra valet kanske inte är det absolut bästa lösningen för svensk politik, det kan jag faktiskt köpa. Men utifrån valresultatet 2018 är det ändå en av de absolut bästa lösningarna och jag ser alla dagar i veckan hellre sett denna regering än en Alliansregering – som förmodligen behövt ta stöd av Sverigedemokraterna. Och detsamma gäller förstås nu, jag ser mycket hellre en socialdemokratisk statsminister med stöd av mittenpartierna än en Alliansregering stödd av rasisterna i SD.
I den bästa av världar hade Vänsterpartiet fått mer inflytande än de tidigare haft, vilket förmodligen också hade blivit resultatet av ett eventuellt extraval. V:s sympatier har ökat och deras medlemsantal har gått upp sedan misstroendeomröstningen, säkerligen mycket på grund av att de stuckit ut hakan och visat att de står upp för sin politik just genom den här regeringskrisen. Det känns som att det är just sådant som väljarna faktiskt vill se, lite handlingskraft helt enkelt. Sen får jag nog erkänna att Vänsterpartiet visat mer stake än jag vågat hoppas på under den senaste veckan. Jag trodde nog inte att man varken skulle gå vidare med misstroendeförklaring eller stå på sig i sakfrågan om marknadshyror när det väl kom till kritan. Men det har man gjort – och uppenbarligen också vunnit på det. Sen återstår att se om det lönar sig i de kommande talmansrundorna, om man får något faktiskt inflytande över den politik som ska föras fram till valet nästa år.