allkonstnarenMinns ni när man var liten och Melodifestivalen sändes? På ett vis var ett minst lika stort spektakel som idag, som barn kunde jag se fram emot Melodifestivalen lika mycket som julafton. Jag drömde till och med om festivalen om nätterna kring när det hela sändes. Det var liksom en stor TV-händelse då vi barn fick sitta uppe sent för att kunna se hela omröstningen från alla deltagande länder. Trots att den svenska uttagningen bara vara en enda, direktsänd tävling så var den otroligt hajpad. Och det skrevs spaltmeter i kvällstidningarna i dagar efteråt om att fel låt röstats fram av jurygrupperna runt om i Sverige.
Även den direktsända Europafinalen var en enda kväll, men kunde hålla på i sisådär 4-5 timmar. Och det var minst lika mycket ett lotteri vem som vann den stora finalen som vem som röstades fram i den svenska deltävlingen. Man kunde liksom aldrig vara riktigt säker på vem som vann när det bara var jurygrupper som fick rösta. Det där med att vara favorittippad funkade liksom inte riktigt på den tiden, så enkelt var det bara.
Om det är så hemskt mycket bättre på alla sätt nuförtiden vet jag inte riktigt. Det har blivit ett enormt spektakel med massor av deltävlingar, som man knappt orkar följa. Men istället har det blivit mer av en sann tävling sedan tittarna har börjat få säga sitt genom telefonröstningen. Det har blivit lättare att kunna förstå sig på vem som faktiskt vinner, att det är mer av musikalisk skicklighet och ett snyggt nummer som faktiskt leder till att man kan ta hem hela konkarongen. Sen har Europafinalen inte bara en stor tävling, utan dessutom två semifinaler som ska genomlidas. Där brukar jag visserligen hålla mig till att bara se den semifinal där Sverige tävlar, den andra bryr jag mig inte så mycket om.
Allt var dock inte bättre förr. Jag tycker att det är bättre idag, då även TV-tittarna har sitt att säga till om. Sen kan man kanske vara utan alla deltävlingar åt höger och vänster, man hinner ju liksom tröttna innan hela spektaklet är över. Själv brukar jag oftast hålla mig till att se den svenska finalen, den europeiska semifinal där Sverige deltar och sedan – slutligen – den stora Europafinalen. De andra deltävlingarna kan jag möjligen se om jag inte har något annat för mig. Jag har nämligen blivit alltmer med schlager som med exempelvis fotboll – det är klart att det är kul om det går bra för Sverige, men jag behöver inte nödvändigtvis se det hela ske. Det mesta blir plötsligt liksom viktigare än att se hur det går för Sverige i Eurovision song contest. Framförallt när jag vet att jag kan läsa om det hela i tidningen dagen efter.
Denna vecka är Eurovision-spektaklet i full gång. Själv hade jag inte koll på det förrän jag hörde om det på radion igår eftermiddag – och insåg att Sverige skulle tävla samma kväll. Eftersom jag ändå är ledig fram till fredag denna vecka, så var valet förstås enkelt, klart jag skulle se semifinalen. Och jag gladdes naturligtvis åt att Sverige gick vidare till den stora finalen på lördag. Jag hade två favoriter; först och främst hoppas jag naturligtvis på Sverige, så enkelt är det ju bara. Men sen tyckte jag mycket om Norges låt, den fastnade liksom. Sen gillade jag faktiskt Israels bidrag – men tycker att Finlands är totalt överhajpad. Jag kan inte alls förstå att Finland är en sådan storfavorit, det måste jag erkänna.
Dessvärre jobbar jag till helgen, så med största sannolikhet kommer jag inte kunna se den stora finalen. Något som känns lite tråkigt, men inte som någon större katastrof. Förhoppningsvis har jag tid att följa det hela lite sporadiskt med media; Aftonbladet brukar ju mer eller mindre liverapportera från sådana här händelser. Så jag får nog nöja mig med det i år, jag fick ju i alla fall se semin när Loreen gick vidare – det är alltid något.
