En god natts sömn till, tack!

Jag trodde att jag skulle få sova bra efter mina nattpass i veckan. Efter en lång rad vaknätter har jag liksom sett fram emot att få sova en hel natt, att få vakna på morgonen och känna mig helt utvilad. Och jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att vända tillbaka dygnet till att sova på nätterna och vara vaken på dagarna – och inte tvärtom. Men nejdå, jag har sovit sisådär de gångna nätterna och inte alls känt mig utvilad på morgnarna. Jag har visserligen somnat bra på kvällarna, men bara sovit två till tre timmar innan jag vaknat – och sedan har det varit hopplöst att somna om igen. Som längst var jag vaken mellan tolv och fem häromnatten.
Det är verkligen ett konststycke i sig att kunna vända och vrida på dygnet fram och tillbaka, att hitta strategier för att få sömnen att någorlunda fungera. Men det är också viktigt att inte ställa för höga krav på att sömnen ska fungera och förvänta sig att man ska kunna ställa om dygnet på bara någon natt. Nu har jag varit vaken nattetid och sovit på dagarna i nio dygn i sträck, vilket man naturligtvis inte bara vänder tillbaka i en handvändning. Kroppen har hunnit ställa om sig rätt duktigt under dessa nio dygn, så det tar givetvis sin lilla tid att vrida tillbaka det hela. Gör man fyra till fem nätter i rad – som är det normala för min del – så är det oftast inga större problem att vrida tillbaka dygnet när man sedan är ledig.

För många år sedan, när jag också jobbade skift och åtog mig att jobba mycket natt, hamnade jag i ond spiral där jag slutligen fick väldigt grava sömnproblem. Det började just med att jag jobbat en lång rad nätter, jag tror sju åtta stycken i rad. Sen var det hel omöjligt att vrida tillbaka till att sova på nätterna igen. Och sömnproblemen eskalerade allteftersom tiden gick. Till sist sov jag knappt alls, oavsett tid på dygnet. Jag började springa hos olika läkare för att få hjälp att komma tillrätta med min sömnproblem, men fick verkligen ingen hjälp någonstans. Det ”bästa” tipset jag fick var att dricka varm mjölk och ta B-vitamin. Inte ens tillfälligt fick jag sömntabletter eller remitterades till någon sömnklinik.
Det slutade med att jag mådde allt sämre och till sist utvecklade en djup depression. Det tog ett bra tag innan jag insåg att jag faktiskt var sjuk och tog tag i att söka vård. När jag väl kom till insikt, tog det sin tid innan jag faktiskt fick adekvat hjälp. Samma sak återupprepades, jag besökte en lång rad läkare innan jag fick rätt diagnos. Ironiskt nog var det fört när jag gick till en privat, vinstdrivande mottagning som jag fick den hjälpt jag så väl behövde. Jag fick antidepressiva tabletter mot depressionen och sömntabletter för att kunna sova på nätterna. Och jag som egentligen är emot vinstdrivande företag inom vården, men hade det inte varit för denna klinik hade jag kanske aldrig fått min diagnos – eller det hade åtminstone tagit mycket längre tid. Men de var just för att jobbet betalade som jag gick till den här privata vårdkliniken, annars hade jag nog inte gjort det.

Jag hade sömnproblem till och från under väldigt många år, det där med sömn var otroligt ångestladdat. Numera funkar sömnen som den ska och jag klarar att vända och vrida på dygnet igen när jag jobbar natt. Jag sover om en stock efter att ha jobbat natt och klarar i princip alltid att smidigt vrida tillbaka dygnet till det normala när jag är ledig. Det är väl möjligen nu när jag varit igång så många nätter i rad som det blir lite problematiskt. Men jag tänker att det å andra sidan kanske inte är så konstigt att det tar några nätter innan man sover normalt efter att ha varit vaken nio nätter i rad. Jag har helt enkelt fått en mer avslappnad inställning till det där med sömn. Jag vet att jag får den sömn jag behöver, sen kanske det inte alltid blir på de tider som är optimalt. När jag är ledig vill jag sova på nätterna och vara vaken på dagarna, när jag jobbar blir det tvärtom. Det gör förstås att man stör sömncykeln en hel del, så enkelt är det ju. Inte minst om man är igång massor med nätter i rad. Fyra till fem nätter funkar, då kan jag vrida och vända bäst fasen det går. Men nio nätter är uppenbarligen lite i saftigaste laget. Jaja, nu är det gjort och det är sällan jag jobbar så intensivt som jag gjort sista tiden. Jag får finna mig i att det blir lite si och så med sömnen denna långledighet. Det är bara tur att jag inte ska upp tidigt på morgnarna nånting, utan faktiskt kan sova ut när jag inte får/kan sova på nätterna.