Sakta börjar den nya lägenheten faktiskt känna som ”hemma”, någonstans där man faktiskt bor. Länge såg jag den förra lägenheten för mitt inre när jag tänkte på ”hem” och var jag faktiskt bodde. Men allt efter som tiden gått, har jag börjat känna den nya lägenheten som hemma och faktiskt känna mig hemmastadd här. Det är många detaljer som ska stämma för att ett ställe faktiskt ska kännas som ett hem, alltifrån möbler till dofter och färgval spelar in. Det tar alltid några månader innan man ”bott in sig” i en ny lägenhet; man flyttar runt på saker, placerar om och testar sig fram. Det har ju varit en stor fördel att jag gått hemma de gångna veckorna och faktiskt har kunnat ägna mig åt att inreda lägenheten mer eller mindre på heltid. Jag har ju verkligen haft tiden, vilket man ju inte har i normala fall när man jobbar heltid.
Nu har vi gjort också gjort en beställning på nya tapeter och Stockholmshem har gått med på att tapetsera om så som vi önskar. I förrgår kom det slutgiltiga beskedet att vi kompenseras för allt strul under flytten med att man faktiskt tapetserar om efter våra önskemål. Vilket känns helt korrekt; ska vi betala för renoveringen, ska vi också ha något att säga till om när det kommer till färgval och så vidare. Nu tas steget mot det hem vi vill ha och inom några veckor är förhoppningsvis målarna här för att göra sitt jobb. Lite kluvet är det ju, eftersom vi nu börjat komma i ordning och hängt tavlor, förankrat hyllor och så vidare. Nu måste allt ner för att målarna ska kunna göra sitt jobb – och sedan tillbaka igen. Men det är bara att gilla läge, nu kommer vi få tapeter vi själva valt och slipper ha en helvit lägenhet – som vi har just nu. Och det kommer göra att man känner sig ännu mer hemma här. Det är viktigare än man kan tro att faktiskt själv ha fått välja färger på väggarna, själv har jag inte känt mig helt bekväm med en helvit lägenhet – även om den är nyrenoverad.
Och det är en bra gest från Stockholmshem att man faktiskt står för nya tapeter efter att vi klagat på hur flytten trots allt har skötts. I slutändan är vi trots allt nöjda, även om det varit struligt på vägen. Jag har genom åren varit otroligt nöjd med Stockholmshem som hyresvärd, så jag blev väldigt förvånad när man skötte vår flytt så otroligt klantigt.
Slutknorren av det hela, är i alla fall att lönar sig att klaga när man tycker att något har blivit fel. Jag hade nog inte räknat med att vi skulle kompenseras med nya tapeter i hela lägenheten, utan trodde nog att vi i slutändan skulle få betala dem själva. Men nu blev det en bättre lösning för oss, där Stockholmshem faktiskt står för arbetet rent ekonomiskt.

Men är det något som slagit mig sista tiden, så är det hur viktigt det är med ”rätt” dofter hemma. Jag är van vid att det luktade på ett visst vis i förra lägenheten, medan det här fortfarande luktar nymålat. Det är liksom inte ”vår” doft om man säger så, utan det känns som att man är hemma hos någon annan. Och det är ju något som man är lite svårt att påverka, man kan ju inte bara ta med sig en doft när man flyttar. Doften kommer naturligtvis ändras med tiden, det är ju bara för oss leva vårat liv i lägenheten med matlagning, kaffe, tvätt, städning och så vidare – så kommer det till sist att dofta ”hemma” även här.
Jag tror inte att jag tidigare reflekterat över hur viktig doften faktiskt är, men under de gångna veckorna i den nya lägenheten har jag faktiskt kommit underfund med att doften är viktig. Det är på något sätt en del av identiteten av ens hem, något som gör att man känner sig hemma. Åtminstone är det så för mig har jag kommit fram till.
Alla hem har ju sin unika doft och jag kan fortfarande komma ihåg hur det doftade hos kompisar när man var där och lekte som liten, hos mina mor- och farföräldrar och hur det doftade i mitt barndomshem. Så jag hoppas faktiskt att det snart ”doftar hemma” även i den nya lägenheten. Då kommer det kännas som hemma till hundra procent. 😎


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa