En lördagsfräckis!

Den bäste, störste men dessvärre och den mest skrytsamme jägaren i byn klev in på den lokala puben en lördagskväll. Direkt började han skryta om han kände igen djurhudar och kulhål på nedfallet vilt med bara händerna – oavsett djur.
– Knyt en ögonbindel för mina ögon, ställ upp lite öl och ta hit några djurhudar, så ska jag tala om vad det är för djur. För varje rätt så får jag en ny öl, skrävlade jägaren.
Sagt och gjort, vadet antogs – och djurskinn och ett antal öl togs fram. Man satte på jägaren en ögonbindel och gav honom ett skinn. Sakta kände han sig fram och tillbaka över skinnet.
– Det här är en antilop, skjuten med en 22:a, sa jägaren – och han hade rätt. Så han fick sin öl.
En ny djurhud plockades fram.
– En tiger, skjuten mitt i hjärtat med en 308:a, sa jägaren och hade återigen rätt varpå han fick en ny öl.

Kvällen fortsatte på samma vis, tills jägaren sent på natten vinglade hemåt. Morgonen därpå vaknade han med en fruktansvärd huvudvärk, men också en väl tilltagen blåtira. Jägaren kunde inte för sitt liv minnas hur han fått blåtiran, så han frågade sin fru:
– Nog för att jag var full igår, men jag var väl inte våldsam?
– Nej, svarade frun, det var jag som klippte till dig. Du kom hem och lade dig, förde in handen under mina trosor och gnuggade runt lite. Sen sluddrade du: skunk, ihjälslagen med yxa!