Första september och ingen tumör så långt ögat kan nå

Igår var det så dags för det uppföljande läkarbesöket efter min magnetröntgen. Det går aldrig att komma ifrån att det är en viss anspänning inför dessa återbesök, hur gärna jag än skulle vilja säga att det inte var så. Inte minst efter att man ju i höstas hittade nya cellförändringar i nacken, då jag fick svart på vitt att sjukdomen inte är borta för gott. Under de år som gått sedan operationen har jag mer och mer vaggats in i ett lugn eftersom man inte hittat något vid mina regelbundna återbesök. Jag har liksom tänkt att tumören är borta en gång för alla. Fram tills cellförändringarna hittades vid magnetröntgen i december.
Då insåg jag hur bräcklig tillvaron är och att jag inte ska ta förgivet att cancern faktiskt är borta i och med operationen för åtta år sedan. Det är nyckfull sjukdom, som kan få för sig att komma tillbaka lite när den känner för det. Och det är väl just därför återbesöken är så viktiga, för att i ett tidigt skede upptäcka ifall tumören får för sig att komma tillbaka. annars hade det inte funnits någon anledning till att springa på återbesök med några månaders mellanrum.

Men ungefär som jag faktiskt misstänkt, så hittade man ingenting på den gångna magnetröntgen. Det är ju rätt tätt inpå den förra undersökningen, så jag hade faktiskt blivit lite förvånad om man hittat något den här gången. Men det är ju bra att de är noggranna och inte lämnar något åt slumpen.
Jag påminns i princip varje dag om min operation, i och med det respektabla ärr jag har i nacken. Jag trodde inte att det skulle vara kvar efter så här många år, men det är det. Och jag tycker om mitt ärr, det gör mig absolut ingenting att det sitter där det sitter. Jag hade givetvis hoppats på att ärret skulle vara mitt enda minne efter tumören som dök upp 2014, men den envisades med att komma tillbaka för några månader sedan. Så det känns skönt att strålbehandlingen i våras hade effekt och faktiskt fick bort de cellförändringar som dykt upp.
Vi har en liten vana att fira dessa goda besked på ett eller annat sätt och igår firade vi med räksmörgås i sjukhuset cafeteria. Egentligen brukar vi fira med champagne, men eftersom vi båda jobbar och går om varandra litegrann denna vecka så fanns inget bra tillfälle att dricka champagne. Så det fick istället bli en räksmörgås – och det duger bra det med. 😊

Så har vi gått in i första höstmånaden september och det känns faktiskt lite konstigt. Det känns surrealistiskt att sommaren försvunnit så fort som den har gjort, men så känner man nog varje år. Åtminstone här i Stockholm har vädret tvärvänt och det har plötsligt blivit höst i luften på allvar. Jag brukar i normala fall gå i shorts och kortärmat en bra bit in i september, men senaste dagarna har jag börjat överväga att frångå den vanan och faktiskt ta fram långbyxor och höstjacka. Inte minst om kvällarna när jag åkt hem från jobbet har det varit kyligt att gå i shorts. Alltmedan det kunnat vara ganska behagligt dagtid trots allt, även om det varit lite på gränsen.
Så nu känns det verkligen som att det är höst på allvar igen. Sen kan september fortfarande vara väldigt varm och vacker om man har tur, det behöver inte nödvändigtvis vara så mycket höstrusk än. Själv hoppas jag på skapligt höstväder närmsta dagarna, eftersom jag åker till sommarstugan imorgon och stannar där några dagar. Ska bli skönt att komma bort från storstan lite och slappna av ute i det yttersta av skärgården. Jag har haft en hektisk augustimånad med ett väldigt flängande åt olika håll, så nu ska det bli skönt med lite lugn och ro några dagar.
Det är sällan jag är i stugan utanför sommarmånaderna, men i år blir det undantag så det brakar om det. Jag var där några dagar i slutet av maj i våras och nu blir det några dagar i september också. Ofta är det ganska lugnt och folktomt där utanför sommartid, vilket gör att det är väldigt skönt att vara där. Jag är lite av eremit av mig och tycker det är väldigt skönt att vara i stugan när det inte är så mycket folk på ön. Oftast brukar jag vilja ha sen semester och vara där i augusti, vilket är rent fantastiskt för min del.