Jag har fortsatt hålla på min diet även sedan jag kom hem och det fortsätter ge resultat. Sakta men säkert minskar siffrorna på vågen när jag ställer mig på den. Ett tag till ska jag hålla i dieten, sen kommer jag förmodligen – åtminstone för ett tag – att mjuka upp den en aning för att förmodligen återgå till den lite hårdare, inslagna banan igen. Jag har så smått börjat vänja mig vid att avstå från vissa saker och tycker inte att det känns så tråkigt längre. Framförallt inte när jag trots allt ser påtagliga resultat på vågen. Till en början tyckte jag det var riktigt, riktigt tråkigt att avstå från alkohol, socker och annat som kan sätta lite guldkant på tillvaron. Nu har jag börjat vänja mig vid den nya tillvaron och tycker inte att det gör så värst mycket att avstå från dessa saker.
Vikten har satt alltför djupa spår i kroppen för att jag ska välja att nonchalera det hela. Det mest påtagliga är förstås att jag känner av rygg och höfter, där jag till och från har väldigt ont. Sen har jag lämnat den del blodprover, som påvisar på förhöjda blodfetter liksom att jag har leversteatos – eller fettlever på svenska.
Blodfetterna medicinerar jag emot och levern kommer jag tillrätta med genom att lägga om kost och att motionera regelbundet. Kosten har jag ju lagt om redan och träningen ska jag nu återuppta efter semestern. Så förhoppningsvis kommer levern snart att börja må bättre, även den.
Men det är klart man får sig en tankeställare när man svart på vitt får veta att kroppen inte mår bra av den övervikt man släpar omkring på. Problemen med höfterna är direkt kopplade vill vikten enligt läkarna och detsamma gäller levern och blodfetterna. Ju äldre jag har blivit, ju viktigare har det känts att ta hand om kroppen och att faktiskt se till att man mår bra. Dit hör givetvis att inte ha en massa övervikt att släpa runt på, så enkelt är det ju.

Jag har bestämt att jag vid ett par tillfällen framöver ska tillåta mig själv att göra avsteg från min diet och faktiskt unna mig lite gott. Till helgen bär det av till Göteborg några dagar och nästa helg ska jag på finlandskryssning. Jag kommer inte vräka i mig saker, men har bestämt att jag åtminstone ska kunna ta en öl eller två och unna mig restaurangmat. Annars skulle dessa två upplevelser bli väldigt tråkiga.
Men med de två undantagen inplanerade, ska i övrigt jag fortsätta med min diet ytterligare ett tag till. Kanske kommer jag med tiden att luckra upp den lite, låta mig unna mig saker någon gång här och där. Som det varit de senaste veckorna, har jag inte gjort några som helst undantag överhuvudtaget. Men jag har bestämt att jag måste kunna ha saker att se fram emot ibland och inte bara banta hela tiden.
Som jag sagt förut, finns det aldrig något riktigt bra tillfälle att börja med en diet. Det gäller bara att ta beslutet och köra igång. Därför valde jag att förlägga min diet nu under sommaren, trots semester, midsommar och en massa annat roligt som redan var inplanerat. Nu ska dieten fortsätta ett tag till och jag ska sedan ta beslut framöver om jag ska försöka luckra upp den lite, börja unna mig lite fler saker här och där. Jag har fortfarande ett stort antal kilon kring midjan som jag tänkt ska försvinna, frågan är bara i vilken takt jag ska låta detta ske.

Idag gjorde jag mitt första träningspass efter semestern och det gick förvånansvärt bra. Det kändes verkligen att jag hade ett antal färre kilon att släpa på när jag stod på bandet. Jag bestämde mig för att bara köra kondition på bandet och det blev totalt nio kilometer utan några större problem. Jag trodde att konditionen gått ner ganska rejält under semestern eftersom jag inte tränat alls, men jag kände ingen större skillnad mot när jag stod på bandet innan semestern. Förmodligen spelar det in att jag har färre kilon att släpa på och att det därmed går lättare att röra sig. Tio kilos viktnedgång är mycket och det är klart att det gör skillnad när man står på bandet.
Jag tycker även i normala fall att det känns lättare att röra sig sedan jag börjat gå ned i vikt. Alltifrån att gå på stan till att böja sig ner och knyta skorna är lättare. Och på bandet idag fick jag verkligen bevis på att det är lättare att röra sig, att jag orkar mer sedan en massa kilon försvunnit. Nästa gång jag ställer mig på bandet, kommer jag hålla ett ännu högre tempo än idag – jag får liksom testa mig fram vad jag orkar med min nya vikt i bagaget. Nu vet jag att jag valde ett för lågt tempo idag, även om jag stegvis ökade på tempo och motstånd allteftersom tiden på bandet gick. Nästa gång kan jag gå ut hårdare redan från början, vilket känns jättekul.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle klara nio kilometer på bandet, det är ungefär där jag legat under veckorna innan semestern. Att sedan ta ett träningsuppehåll på drygt fem veckor och tro att man kan klara samma distans igen på en gång kändes minst sagt orealistiskt. Så jag är minst sagt positivt överraskad över vad jag orkade och lyckades prestera idag. Men jag misstänker att konditionen trots allt ändå gått ner, men att det är tack vare viktnedgången jag ändå klarade att hålla ett bra tempo. På onsdag är det dags för nästa träningspass och de ska bli intressant att se vad jag orkar med då.
Nu ska jag i alla fall ligga i rejält vad gäller träningen och jag ska försöka återgå till de tre träningspass i vecka som jag legat på tidigare. Jag har rekommenderats regelbunden träning, både för att hålla vikten i schack men också för att komma tillrätta med hur levern mår. Fettlevern har lett till förhöjda levervärden, vilket förstås inte är bra i långa loppet. Omlagd kost och motion är rekommendationen från läkaren, så det är vad jag ska ägna mig åt framöver.

Just nu funkar det bra att träna med de arbetstider jag har, det är inga problem att få in tre träningspass i veckan. Det kommer bli lite marigare när jag återgår till heltid om ett par månader eller så, men det är ett bekymmer jag får ta då. Fortfarande har jag ju mina långledigheter, där jag kan klämma in träningspass och det är så det får bli. När jag gör tolvtimmarspass nattetid, går resterande del av dygnet åt till att sova och äta, så mycket annat hinns inte med. Att tro att jag ska hinna och orka träna mellan två nattpass är helt enkelt inte realistiskt.
Men efter idag känns det lite roligare att träna, det känns bra när saker och ting ger resultat och man märker att man orkar mer. I normala fall brukar jag tycka att träningen är ett ont måste, men nu känns det annorlunda när mitt nya leverne ger resultat. Det är precis det här jag har hoppats på under de gångna veckorna av stenhård diet!

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

1 kommentar

Lämna ett svar till Mirre - Sweetwords Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: