allkonstnarenSå är det nyårsafton och dags att summera det gamla året, ett år som faktiskt varit ganska konstigt på många sätt. Pandemin är äntligen över, men istället har vi ett pågående invasionskrig i Europa, ett krig som ingen förstår varför det ens startat en gång i tiden. Så världsläget har förändrats till det sämre under det gångna året, det är en sak som är säker. vi får vara glada att vi lever i trygga Sverige, där risken för krig är minimal. Kriget i vår närhet kommer dock sätta djupa spår inte minst i Ukraina men också resten av världen under lång tid framöver.
Även på det personliga planet har det gångna året varit lite konstigt, turbulent men också väldigt roligt. Jag har varit sjukskriven en stor del av året och genomgått en strålbehandling för cellförändringar i nacken. Så jag har gått hemma mellan januari och november, då jag var tillbaka på heltid igen.
Men i somras kom jag äntligen, äntligen iväg på en Rammstein-konsert som jag köpte biljetter till 2020, men som skjutits upp två gånger på grund av pandemin. Det var en upplevelse kan jag säga och väldigt roligt att komma iväg på, jag har velat se Rammstein i flera år men inte kommit iväg. Så sommaren 2022 blev det äntligen av. Och på väg hem från Göteborg – där konserten ägde rum – fick jag veta att jag blivit morbror till en fantastisk liten kille. Sammanfattningsvis har det trots allt varit ett bra år trots allt – och dt positiva med strålbehandlingen är trots allt att cellförändringarna faktiskt försvunnit. Det var en tuff behandling, men den hade avsedd effekt och nu är man tillbaka på banan igen.
Själv kommer jag spendera nyårsnatten på jobbet, så det blir inte mycket till firande detta nyår. Men det är en av smällarna man får ta när man jobbar obekväma tider, någon gång här och där åker man på att jobba någon storhelg. Mig gör det inte så mycket trots allt, jag har jobbat många nyårsnätter genom åren. Självklart skulle jag helst vara ledig om jag fick välja, men detta är priset man får betala för att arbeta obekväma arbetstider. Så det är bara att gilla läget, det går inte att slingra sig undan storhelgerna i det långa loppet. Och jag fik julhelgen ledig, vilket trots allt är det viktiga. Nyår bryr jag mig trots allt inte så värst mycket om, utan kan lika gärna jobba och tjäna några kronor extra istället.
Sen känns det alltid konstigt att gå till jobbet på en storhelg, inte minst nyår. Folk är på väg ut på diverse firande medan man själv är på väg till jobbet. Medan andra har det trevligt och firar in det nya året, sitter man på jobbet och det är som vilken dag som helst.
Nåja, det är inte så att jag tycker synd om mig själv för att jag jobbar nyårsnatten. Det är trots allt självvalt att ha det jobb jag har, jag sa till och med upp mig från ett jobb med kontorstider för att få jobba mer oregelbundna tider. Så det är inte det minsta synd om mig, utan jag har själv försatt mig i situationen.
Sen tycker jag alltid att det är en eggande tanke att tänka framåt och bakåt i tiden kring nyår. Förra året vid den här tiden, inväntade jag min strålbehandling som skulle börja i januari. Jag hade varit på mitt nya jobb ett halvår och visste att jag nu skulle vara borta ett tag för at genomgå den stundande behandlingen. Var i livet är jag nästa nyårsafton? Hur mycket vatten har runnit under broarna till nästa nyårshelg? Jag har inga stora planer för det kommande året, jag ska inte flytta eller byta jobb så vitt jag själv vet. Jag har inga cellförändringar eller tumörer som ska bort, så inga jobbiga behandlingar som väntar detta nyår. Men man vet ju aldrig vad ett nytt år bär med sig – och det är just vad som är lite eggande att inte veta. Ibland skulle man vilja kunna se in i framtiden för att se vad den bär med sig, men samtidigt är det nog tur att man faktiskt inte vet. Det är ju just det som är charmen med livet, att man inte vet vad det bär med sig och vad som komma skall. Nyår är på något vis ett avstamp, oavsett vad man tycker om nyår som helg. Man vänder liksom blad när ett nytt år börjar, vare sig man vill det eller ej. Ett nytt kapitel tar vid när vi går in i ett nytt år, så enkelt är det.
Men nyårslöften brukar jag aldrig ge, jag lyckas aldrig hålla dem. Förra året gav jag ett vagt löfte om att ta tag i min vikt – och det har jag trots allt hållit och bantat bort drygt tio kilo från midjemåttet under det gångna året. Men det är nog första gången sedan tonåren som jag faktiskt avgivit någon form av nyårslöfte. Jag har försökt lova att sluta med diverse ovanor, börja träna och en lång rad andra saker – för att sedan bryta löftet några veckor in på det nya året. Januari ska ju vara årets bästa månad för landets gym, med tanke på alla som avgivit nyårslöften om att börja träna. Jag kan tänka mig att det även är ett uppsving i försäljningen av nikotintuggummin och liknande preparat i januari – alla som lovar att sluta röka och snusa under nyårsnatten för att sedan ge upp försöken i februari.
Jag har visserligen slutat röka, men det var vid en helt annan tidpunkt och inte efter ett nyårslöfte. Jag har börjat träna, men det var efter förmaningar från olika läkare efter min operation för några år sedan och inte heller det för att jag lovat det i fyllan och villan en nyårsnatt. Sen har jag fortsatt att träna för att jag märkt att jag mår bra av det och att min kropp behöver röra på sig – precis som alla andra kroppar.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
Jag brukar inte ha nyårslöften för det känns förutbestämt vad andra tycker att när man ska sätta sitt löfte. Nej jag brukar oftast ta tag i dem ändå när jag känner mig redo för dem. Samt ja oftast är man så inställd på att jobba eftersom att man vetat om det länge och då brukar det inte vara några problem. Bra att du bestämde dig för några år sedan att sluta röka, samt även att du börjat träna för som du säger det är trots allt bra för alla