Jag har nästan slutat använda kontanter och betalar istället i princip alltid med kort. Till skillnad mot för 20 år sedan, tar ju i princip alla ställen kort numera, alltifrån kvarterbageriet och korvmojen till matbutiken och krogarna. Och jag tycker det är fruktansvärt praktiskt att bara dra kortet istället för att trixa med kontanter hela tiden. Jag minns allt trixande förr tillbaka, krånglandet med att se till att ha tillräckligt med kontanter ute för att det ska räcka när man handlar eller går på krogen. Även jag i princip alltid betalar med kort, brukar jag dock se till att ha en summa pengar i kontanter i plånboken. Inte för att det längre är så många ställen som inte tar kort, utan mer för att det trots allt kan inträffa datahaverier som gör att butiker inte kan ta emot kortbetalningar under en begränsad period. Eller för den delen ett datahaveri hos banken som gör att kortet inte fungerar. Då vill jag inte bli strandad och inte kunna göra nödvändiga inköp som till exempel mat.
Jag tänker lite på hackerattacken som Coop utsattes för för en tid sedan, vilket ju visar hur känsligt vårt högteknologiska samhälle trots allt är. Det räcker trots allt med en lite större IT-attack från någon som vad hen håller på med mot någon av storbankerna – eller exempelvis Visa – så sitter vi i klistret rätt rejält. Så just därför ser jag alltid till att någon hyfsad summa med kontanter ute för att kunna klara mig några dagar utan betalkort som så krävs.

Sen tror jag spontant att jag är rätt ensam om att se till att alltid lite kontanter i plånboken. Jag undrar hur många i – framförallt – den yngre generationen som alls hanterar kontanter till vardags? Själv börjar jag märka att jag har svårt att hålla isär hur sedlar och mynt ser. Jag måste verkligen kolla en gång extra på sedlar och mynt för att säkerställa vilken valör jag håller i handen. Förr tillbaka räckte det slänga ett ögonkast på en mynt eller sedel för att veta vilken valör det var, men idag har åtminstone jag skälv mycket sämre koll. Inte minst sedan man gjorde om alla mynt och sedlar för några år sedan. Den enda valör jag med säkerhet känner igen direkt är tiokronorsmyntet, som ju inte gjorts om någonting på bra länge.

Men i slutändan tycker jag att det är mycket smidigare med kortbetalning än att använda kontanter. Jag minns att man var tvungen att konstant koll på hur mycket pengar man hade i plånboken för att inte behöva genomleva den pinsamma situationen att så i kassan och inte ha tillräckligt med kontanter för de varor man plockat på sig. Samtidigt var det ju mycket mer sällan man gjorde impulsköp på den tiden man inte hade ett betalkort i plånboken. Ofta hittade man en vara man ville ha, men hade man inte tillräckligt med pengar på sig blev det för omständligt att gå förbi en bankomat och sedan gå tillbaka till butiken igen.
Numera blir det – på gott och ont – enklare att genomföra impulsköp. Det är kanske inte helt ekonomiskt alla gånger, men samtidigt slipper man irritationsmomentet att jaga efter närmsta bankomat i tid och otid. Jag skulle nog inte vilja gå tillbaka till att enbart ha kontanter som betalningsmedel trots allt. Det är trots allt så behändigt med betal-/kreditkort – och handlar man mycket på nätet (som jag gör) finns trots allt inget alternativ till mitt kära plastkort.

Sen kan man givetvis alltid ha åsikter om att bankerna i allt mindre utsträckning har kontanthantering på sina kontor. Min personliga uppfattning är att just pengar är bankerna kärnverksamhet och en bank utan kontanthantering känns som en skobutik som inte säljer skor. Går jag in på ett bankkontor – även om det i dagsläget inte sker särskilt ofta – förväntar jag mig faktiskt att kunna utföra bankärenden som inkluderar kontanthantering. Sen känns det som en service som bankerna borde vara skyldiga att tillhandahålla för att inte exkludera dem som inte kan eller vill vara en del av det uppkopplade och högteknologiska samhället.
Personligen utför jag de allra flesta bankärendena via internet nuförtiden, så det är ytterst sällan jag besöker ett bankkontor. Men det händer trots allt lite då och då. Och då är de faktiskt ofta relaterat till kontanter, att jag till exempel har en summa i kontanter som jag vill sätta in på mitt konto. Numera är det ett helt företag att hitta ett bankkontor som faktiskt vill ta emot mina kontanter för att sätta in dem på mitt konto.

Relaterade artiklar

Svenska Dagbladet 1

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: