Jag börjar bli en van taxiresenär

Det är inte särskilt ofta jag åker taxi privat, men det händer ändå lite då och då. Tillräckligt ofta för att jag ska veta vilka företag som är bra, ger bäst service och bäst pris. Taxi Stockholm har blivit min stora favorit på senare tid. Det är visserligen lite dyrare än Sverige Taxi och Taxi kurir, men är mycket tillförlitligare och erbjuder en bättre service. Man får en bil relativt fort oavsett tid på dygnet, det är trevliga och kunniga chaufförer som verkar hitta bra i stan. Jag blir alltid lika imponerad av taxichaufförer som kör utan GPS och verkar kunna de allra flesta adresser i stan. Vilket inte kan vara helt lätt i en storstad som Stockholm.
Nu under min strålbehandling får jag (nästan) gratis taxiresor till och från sjukhuset, något som ju förstås är jättebehändigt. Jag behöver bara förboka taxin innan, så kommer den och hämtar mig hemma och kör mig till sjukhuset. När behandlingen är klar ringer jag ett telefonnummer – och inom 20 minuter kommer en taxi och hämtar mig. Oerhört behändigt, eller hur? Men det gör också att man träffar på en hel del olika taxichaufförer, med olika körstil och som tar helt olika vägar mellan Solna och Bagarmossen – och har helt olika koll på i vilket skick bilen är.

När man som privatperson bokar en taxi, får man numera oftast ett fast pris på resan, så man vet redan vid bokning ur mycket resan kommer att kosta – åtminstone funkar det så här i Stockholm. Vid sjukresor kör man istället på taxameter, så då blir priset väldigt beroende av chaufförens körstil och vägval.
Jag har verkligen märkt skillnad i hur chaufförerna kör beroende på man kör på fast pris eller taxameter. Vid fast pris, känns det ofta som att chauffören stulit bilen och försöker undkomma polisen i en smärre biljakt. Men kör man på taxameter – som vid sjukresorna – tar chaufförerna det aningen lugnare – och tar gärna en liten extrasväng för att dryga ut summan taxametern hamnar på.
Jag har vid det här laget lärt mig att priset mellan Bagarmossen och Solna landar på ungefär 230 kronor. Sen kan det variera några tior upp eller ner beroende på hur chauffören kör. Rekordet är nog den chaufför som i rusningen valde en vansinnigt dålig väg genom trafikstockningarna – och taxametern stannade på strax över 700 kronor. Jag valde att inte säga något eftersom det inte är jag som betalar för taxiresan, men som skattebetalare reagerar man förstås – eftersom det är därifrån pengarna tas för att betala taxin.

Man inser också hur olika chaufförerna verkar ta hand om sina bilar. Oftast är det snygg och välstädat i bilarna, ibland kan det till och med finnas tidningar som man kan bläddra i under resan. Skräckexemplet hittills har varit den bil som härom morgonen nästan fick mig att må illa – både utifrån chaufförens ryckiga körsätt men också för att hela bilen luktade gammal spya. När jag tittade efter, såg det till och med ut som intorkade spyrester i framsätet framför mig. Uppenbarligen har någon tidigare kund spytt i bilen, stänkt ner framsätet – och sedan har man totalt misslyckats med att sanera bilen.
Ja, ni förstår själva hur det kändes att åka i den bilen. Spyan kan ha kommit från en tidigare kunds åksjuka och jag vore inte förvånad om läget var så, för chauffören körde verkligen som om han stulit bilen.

Som sagt, det är verkligen varierande vilken kvalitet det är på en taxiresa. Ibland hamnar man med väldigt trevliga och hjälpsamma chaufförer som brinner för sitt yrke och vårdar sin bil ömt, andra gånger är det mindre roligt att resa med taxi, även om jag klarat mig ifrån några större missöden. Åker man taxi två gånger om dagen i sex veckors tid, så hinner man se lite olika varianter av taxibilar och chaufförer – så enkelt är det ju.