allkonstnarenPå vinst och förlust har jag sökt två universitetskurser till hösten, i estniska och ryska. Och för ett tag sedan kom ju antagningsbeskedet, som visade att jag kommit in på båda utbildningarna. Något jag nog inte riktigt hade räknat med i ärlighetens namn. Eftersom jag skulle ha svårt att mäkta med att läsa två språk parallellt med varandra – av flera olika anledningar – så bestämde jag mig för att jag skulle välja bara en av kurserna. Tanken är att jag ska fortsätta jobba heltid parallellt med studierna (ingen av kurserna är på heltid ska tilläggas), så det blir svårt att få tiden att räcka till för att läsa två kurser. Sen ska man ju orka också, vilket förstås är ett kapitel för sig.
Efter viss beslutsvånda har jag till sist bestämt mig för att det fick bli ryska jag ska läsa, det känns ändå som att det lockar allra mest på något vis. Och ska man ranka vilket språk man kan tänkas ha mest nytta av, tror jag att jag har mer nytta av att kunna prata ryska än att kunna estniska. Sen ska jag inte neka till att det vore kul att kunna lite estniska med tanke på att jag har en del av min rötter där, i och med att min morfar kom därifrån. Men estniska får bli en senare fråga, kurserna kommer ju förmodligen att erbjudas även längre fram och det är inte omöjligt att jag tar tag i att lära mig även estniska så småningom.
Nu blir det studier i ryska från och med vecka 35, kursen är på distans och på halvfart så det passar mig perfekt. Det är Högskolan i Dalarna jag ska plugga vid och det hela känns oerhört spännande. Efter att ha läst på lite om vilka utbildningar skolan erbjuder, har jag konstaterat att de erbjuder en kandidatexamen i ryska, vilka känns väldigt spännande. Jag vet givetvis inte hur min jobbsituation kommer att se ut de kommande åren, men jag hoppas faktiskt på att ha tid och energi att ta just en kandidatexamen i ryska.
Sex år skulle det ta att få en kandidat i ryska om man läser på halvfart, så man får se om det kommer vara praktiskt möjligt de kommande åren. Man ska ju få ihop det med att arbeta också, eftersom jag inte får några fler studiemedel. Men med mitt nuvarande jobb är det i alla fall fullt möjligt, det är en sak som är säker.
Jag trodde nog någonstans att söktrycket skulle vara lite större till just ryska, att det skulle vara lite svårare att komma in på den utbildningen. Jag har ganska medelmåttiga betyg från gymnasiet och visste inte hur långt de skulle räcka i det här läget. Högskoleprovet var det många år sedan jag skrev, så det resultatet kan jag inte tillgodoräkna mig längre när jag söker in till högskolan.
Men med tanke på världsläget, kanske ryska inte lockar så många just nu. Jag tycker själv inte att det känns helt självklart trots allt att lära mig språket med tanke på hur Ryssland har betett sig på senare tid. Men samtidigt har jag så länge tänkt tanken att plocka upp språket igen, att jag inte riktigt kan motstå det längre. Jag tänker inte låta ett krig hindra mig, utan ska nu ta tag i att faktiskt plugga under ett tag framöver. Sen återstår att se om det faktiskt blir en kandidat eller ej, det vet jag inte i nuläget. Men det verkar onekligen spännande, det måste jag erkänna!
Jag började för en massa år sedan på en nybörjarkurs i ryska på Folkuniversitetet för att göra ett försök att återuppta kunskaperna. Men där var det en så knäpp lärare som höll i kursen, att jag efter ett tag gav upp och hoppade av. Hon kunde göra narr av en om man inte kunde besvara en fråga och kunde vara riktigt elak om man exempelvis inte hunnit göra en hemuppgift. Så efter några veckor gav jag upp och tackade för mig, sedan har ryskan legat i träda efter det. Fram tills nu. Jag tror att jag kommer ha viss nytta av att ha läst ryska tidigare, en del kunskaper finns givetvis kvar. Bokstäverna kommer jag ihåg och jag har trots allt ett visst – om än litet – ordförråd. Denna första kurs är just för nybörjare, så jag tror att det kommer ligga på en nivå som gör det hela rätt lätthanterligt. Hur långt mina nuvarande kunskaper räcker vet jag inte, men jag tror att det åtminstone till en början kan kännas ganska överkomligt.
Sen känns det mer gångbart att ha högskolepoäng i ett språk istället för att ha läst det på till exempel Folkuniversitetet. Att kunna uppvisa högskolepoäng i ett ämne känns som att ringer högre än att uppvisa en kurs på ett studieförbund – även om man i slutändan behärskar språket.
Läser jag fortsättningskurserna i ryska, kommer man även läsa rysk litteratur vilket naturligtvis kan bli något av en utmaning när man inte behärskar språket till fullo. Men tanken är ju naturligtvis att man ska lära sig ryska på kuppen, genom att ta del av den ryska litteraturen.
