Lagom är bäst – eller vad säger man?

När jag fick min senaste sjukskrivning på 75 %, tyckte jag till en början att det kändes lite lite att ”bara” jobba tre timmar per pass. Jag tänkte att det skulle kännas hattigt att bara göra så få timmar, att jag inte mer än skulle hinna till jobbet innan det var dags att gå hem igen. Men efter några dagar på jobbet, med tre timmar per pass, känns det som att det ändå är en ganska lagom start på att börja jobba igen. Det har verkligen känts ovant att återigen ha tider att passa, att inte längre kunna göra i princip det man vill under dagarna utan faktiskt ha vissa ”måsten”.
Att börja jobba tolvtimmarspass direkt efter en så lång sjukskrivning hade varit alltför tufft, det inser jag nu. I normala fall hinner man inte så mycket annat än jobba, äta och sova när man gör dessa långa pass och det hade varit konstigt efter att ha vant sig vid att lägga upp sin tid efter eget huvud. Eftersom jag som sagt ändå varit hyfsat pigg under sjukskrivningen, har jag kunnat hålla igång en hel del med olika saker och på så vis haft en fungerande tillvaro trots sjukskrivningen. Det har gjort att jag ibland känt mig lite mer ledig än sjukskriven. Samtidigt är det givetvis så att jag inte kunnat göra allt, utan har även sett till att vila mycket och faktiskt ta det lugnt. Jag har ibland fått tänka mig för, att inte åta mig för mycket eftersom kroppen trots allt inte återhämtat sig efter strålbehandlingen helt och hållet.

Men nu känns det bra att trots allt vara tillbaka på jobbet igen och faktiskt kunna se framåt på ett helt annat sätt. Äntligen är liksom vardagen igång igen och man kan planera framåt på ett helt annat vis. På jobbet är det sig hyfsat likt trots allt, jag hade våndats lite över att det kanske skulle vara en massa nya rutiner och nytt att ta in, men så har det inte varit. Man har bytt ut vissa lösenord och inloggningsuppgifter, men i övrigt har det inte varit så mycket nytt att ta in. Jag har märkt att kunskaperna funnits någonstans, att jag trots allt kommer ihåg det allra mesta trots sex månaders frånvaro.
Jag har haft turen att få dubbelt under det gångna dagarna och det har nog ändå varit tur, för även om kunskaperna funnits någonstans har jag givetvis varit lite ringrostig också. Så det har känts bra med någon att fråga, någon som har kunnat visa när jag blivit osäker på något. Jag minns hur det var i början, när jag var nyanställd, då var det ofta jag fick ringa till lediga kolleger för att fråga om saker när något hände. Men det har jag inte behövt göra dessa dagar vilket känns väldigt skönt.

Men kort och gott känns det trots allt rätt lagom med 25 % tjänstgöring till en början, att få en mjukstart att komma tillbaka i arbete igen. Efter semestern har jag nästa magnetröntgen och efter det kommer uppföljande läkarbesök, då det tas beslut för att fortsätta återgå i arbete. Och jag utgår ifrån att jag då kommer fortsätta återgå i arbete, att jag kommer successivt gå upp mer i tid för att så småningom vara tillbaka på heltid.