Lantliv

Inte minst sommartid när jag åker till mina hemtrakter i Hälsingland, brukar jag fråga mig om jag skulle trivas med flytta tillbaka dit igen. Det är så idylliskt på många sätt – och en tillvaro som är så långt ifrån den ibland hektiska tillvaron i Stockholm. Ibland kan jag sakna det lite makligare tempot och närheten till naturen som råder på de flesta mindre orter. Ibland funderar jag på fullaste allvar på att köpa ett hus ute på landet utanför någon lite mindre stad. Och jämför man huspriserna mellan Stockholm och de allra flesta mindre städerna är det ju som natt och dag. Det man betalar för en trea i centrala Stockholm kan man nästan få en herrgård för på många mindre orter. Och det är dessutom helt andra avstånd och mindre pendlande om man inte bor i en storstad. Jag har mer och mer börjat se tjusningen i att bo på landet kontra – som jag – i en närförort till Stockholm. Visserligen har jag nära till naturen där jag bor, med skogar och badsjö – men inte fullt lika idylliskt som att faktiskt bo på landet.

Men oftast brukar jag komma på bättre tankar sedan jag kommit hem till Stockholm igen. Nu har jag bott här i snart 22 år och känner att jag rotat mig lite för mycket för att faktiskt vilja flytta härifrån. De flesta i min familj bor numera i Stockholm, jag har lyckats få en lägenhet nära stan och kommer allt oftare på mig själv att säga att Stockholm är hemma och inte Hudiksvall, där jag är uppvuxen. Snart har jag bott längre utanför Hudiksvall än jag faktiskt bodde där, eftersom jag var 22 när jag definitivt flyttade därifrån 1999 – så Hudik känns alltmer avlägset att flytta tillbaka till.
Ska man sedan på det rent ekonomiskt är det frågan om vi skulle komma billigare undan i slutändan om flyttade ut på landet. Själva boendekostnaden i sig kanske skulle bli lägre, men vi skulle med största sannolikhet behöva skaffa minst en bil istället. Som vi bor nu, klarar vi oss galant utan bil eftersom vi har när till tunnelbanan som går nästintill dygnet runt. Men bodde vi på landet skulle förmodligen inte bara behöva en bil, utan förmodligen varsin bil. Så plötsligt skulle vi förmodligen har högra levnadsomkostnader än vad vi har idag.
Sen är det jobbfrågan som ska lösas även på en mindre ort. Jag har svårt att tro att jag skulle få ett jobb med den lön jag har idag om jag skulle flytta tillbaka till Hudik till exempel. Så den matematiska beräkningen att gå ned i lön men samtidigt – förmodligen – ha högra levnadsomkostnader går liksom inte riktigt ihop.

Känner jag mig själv rätt, skulle jag ganska snart få klaustrofobi på en mindre ort. Jag skulle väldigt snart sakna det positiva som storstaden har att erbjuda. Restauranger, fik, butiker och en väl fungerande kollektivtrafik som man kan nyttja praktiskt taget dygnet runt. Jag kan bo lite utanför stan och ändå klara mig utan bil, vilket förmodligen inte skulle vara möjligt om jag bodde lite utanför Hudiksvall. Jag minns när jag växte upp i utkanten av Hudik, det var inte helt lätt att klara vardagen utan att vara beroende av skjuts och hämtning av mina föräldrar. Det gick inga bussar på kvällarna och den första bussen på morgonen gick vid halv åtta. Det skulle eventuellt funka om man enbart jobbar kontorstider, men bara vissa avvikelser från normala kontorstider skulle direkt gör mig beroende av bil. Så ja, när allt kommer omkring kommer jag bli kvar i Stockholm. Åtminstone under överskådlig tid.

Däremot kan jag mycket väl tänka mig att skaffa ett fritidshus i trakterna kring Söderhamn eller Hudiksvall. Vi börjar bli trångbodda i den sommarstuga som finns i familjen och jag skulle även tycka om att ha ett fritidshus som man kan nyttja året om. Det vore skönt att året om kunna ha en balans mellan storstads- och lantliv. Jag kan sakna att få det lugnet även under hösten och vintern och inte bara under den korta sommarsäsongen då vi nyttjar den nuvarande sommarstugan. Lite på skoj har jag börjat titta på olika hus, men när eller ens om det kommer bli något husköp återstår dock att se.