Den gångna helgen har jag verkligen inte gjort särskilt mycket, jag har liksom unnat mig en lugn helg då jag i princip bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag hade ambitionen att träna i lördags, men valde faktiskt att stå över träningen och hålla mig hemma istället. Det är ytterst sällan jag slarvar med träningen och står över ett träningspass, men någon enstaka gång här och där väljer jag att göra det. I lördags var en sådan dag, då jag unnade mig att vara hemma från gymmet.
Varje vår är det loppis här i Bagarmossen i mitten av maj och den loppisen gick av stapeln i lördags. Det är mycket krimskrams som säljs och det är ytterst sällan jag hittar något på loppisen, men det är alltid kul att gå runt och titta. Dessutom är det en stor loppis med många besökare, så det är något av en folkfest när den drar igång. Torget i centrum fylls av ett stort antal stånd och det är nästan svårt att ta sig fram bland alla människor.
Så i lördags blev det en sväng på loppisen, inte för att vi behöver något hem utan mest för att det är kul att gå runt och titta. Det var strålande fint vårväder, så perfekt dag för loppis. Uteserveringarna runt torget var fullsatta av sollapande människor som åt och tog en öl eller kaffe i vårsolen. Mellan stånden strömmade det människor som stannade till emellanåt för att se om de skulle köpa något.
Under eftermiddagen och kvällen var jag gräsänkling och köpte fikabröd på det lokala bageriet på vägen hem. Framåt kvällen gick jag ner till en lokal tapasrestaurang för att äta middag. Jag tycker det är så urbota tråkigt att laga middag när jag är ensam, så oftast blir det hämtmat eller middag på någon restaurang när jag är gräsänkling. Så även i lördags. Jag tog med mig datorn och satte mig för att ta en öl på restaurangen innan jag åt. Det är ganska kul att ”komma ut” lite bland folk emellanåt också och inte bara sitta hemma framför TV:n. I Bagarmossen är det ett ganska blomstrande uteliv med flertalet restauranger i centrum, så man behöver inte bege sig in till stan för att ta en öl eller äta ute. Det räcker med en minuts promenad till centrum, vilket är väldigt skönt.

Hur många såg Eurovision i lördags kväll? Jag såg förstås till att vara färdigäten och redo för schlager till klockan nio och tog mig hem från restaurangen. Jag är inget hängivet schlagerfan, som ska se alla deltävlingar och maniskt röstar på mina favoritlåtar. Men lite kul är det att se finalen, det måste jag ändå erkänna. Så har jag inget annat för mig, brukar jag se den svenska finalen liksom den stora, europeiska finalen.
Att Ukraina skulle få stora poäng var rätt väntat, både med tanke på att det var en okej låt men också med tanke på situationen i landet. Jag tror att många ”sympatiröstade” på Ukraina med tanke på kriget. Det var stundtals ändå en spännande omröstning och länge inte helt solklart vilket bidrag som skulle vinna. En fjärdeplats för Sverige får man väl ändå vara rätt nöjd med. Cornelia Jacobs var favorittippad och jag hade nog väntat mig att hon hamnat i topp fem ändå. Sen är det ju förstås alltid kul om Sverige vinner, men det är givetvis inte alltid man får sin vilja igenom.

Söndagen tillbringade jag hemma, iklädd mjukiskläder hela dagen. Jag tog en bättre sovmorgon och sjavade sedan runt hemma under hela dagen. Det var faktiskt riktigt skönt att ha en dag då man inte gjorde någonting alls, utan bara tog det lugnt. Jag behövde inte ens ta beslut i vad jag skulle ha på mig för kläder, en sådan dag var det. Ibland behöver man sådana dagar, då man är helt utan måsten och krav.
Jag tillhör kategorin människor som inte är särskilt idrottsintresserad, men vissa evenemang brukar jag följa. Och till min stora glädje började hockey-VM i helgen. Just hockey brukar jag tycka är roligt att se, eftersom det är en så fartfylld sport där resultatet kan vända på bara några minuter. Sverige spelade två matcher i helgen, som jag givetvis bänkade mig framför TV:n för att se. I lördags mötte vi Österrike och igår var det Tjeckiens tur. Båda matcherna var förvånansvärt jämna och jag satt verkligen som klistrad framför TV:n från början till slut av matcherna. Och att Sverige vann båda matcherna gjorde ju inte ont. Att vi skulle spöa Österrike var rätt väntat, men Tjeckien brukar vara lite svårare att vinna över. Trot det vann Sverige rätt stort med 5-3.
Enda irritationsmomentet i år, är att VM inte går på SVT utan på reklamkanaler som TV6. Så det är ständiga reklamavbrott, även när matchen är som mest spännande, vilket gör att intresset dör lite under de ständiga avbrotten. Som tur är, är reklamavbrotten ändå väldigt korta under matcherna vilket ändå gör det hela överkomligt.

I morse blev det en tidig morgon, med väckarklockan ställd på halv fem. Klockan tjugo i åtta hade jag tid för magnetröntgen på Karolinska sjukhuset i Huddinge, dit det tar nästan en timme att åka kollektivt. Det var med visst besvär jag baxade mig ur sängen och satte på kaffe. Under svagt ögonblick övervägde jag att beställa en taxi, men bestämde mig för att vara ekonomisk och tog istället bussen.
Det är inte direkt så att jag jublar över magnetröntgenundersökningarna. Det tar på krafterna att ligga alldeles stilla i den varma och väsnandes maskinen under närmare en timmes tid. Hela ryggraden ska röntgas vid undersökningarna och det tar sin lilla tid. Den här gången måste jag dock varit väldigt avslappnad – eller kanske väldigt trött – för jag lyckades somna under undersökningen och sov bort en stor del av den timme som undersökningen tog. Så den här gången gick trots allt undersökningen väldigt lätt och smidigt. 😂
Nu återstår en dryg veckas väntan på att få komma till läkaren och få resultatet av undersökningen. Det är alltid en viss anspänning att vänta på resultatet, man vet ju aldrig vad det ska visa. Nu har jag genomgått en strålbehandling och håller tummarna för att den har givit effekt. Men trots allt vet man ju inte, det är inte helt säkert att cellförändringarna försvunnit. Även om jag litar på sjukvården och på att läkarna gjort en korrekt bedömning kring vilken typ av och hur mycket strålbehandling jag ska få, går det inte att komma ifrån oron kring att cellförändringarna ändå är kvar. Herr Cancer gör trots allt lite som han vill, det är något jag lärt mig sedan jag blev sjuk för några år sedan.
Och det finns ju en tanke med dessa återbesök, att tumören kan komma tillbaka igen och det är vad man i så fall vill upptäcka i tid. Sen känns det trots allt tryggt att man största sannolikhet upptäcker eventuella cellförändringar i tid, medan det fortfarande finns något man kan göra.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2 3 4
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Svenska Dagbladet 1 2

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: