Matlagning

Jag har varit matintresserad under större delen av mitt vuxna liv och i princip alltid lagat mat från grunden. Det är sällan jag köpt halvfabrikat och jag har varit duktig på att ta med matlåda till jobbet. Under många år levde jag ensam, men det hindrade mig inte från att vara ambitiös i köket. Jag har haft väldigt svårt att förstå dem som nöjt sig med pannkaka eller korv och makaroner en lördagskväll, utan helgmaten har varit nästintill helig och jag har då ansträngt mig lite extra i köket. Jag är uppvuxen i en familj, där maten varit helig framförallt helgmiddagarna varit något utöver det vanliga.
Så det är en vana som är svår att bryta, jag kan liksom inte tänka mig vardagsmat en helgkväll. Det går bort direkt. Jag har inget emot korv och makaroner en måndag, men inte en fredag. Punkt slut och end of discussion. Sen ska förstås tilläggas att jag inte förstår dem som äter korv en fredag – men jag respekterar att man inte har samma matintresse som jag. Det är två vitt skilda ting.

Men en förändring har jag märkt den senaste tiden, något som jag inte haft ”problem” med tidigare. Nämligen att jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att laga mat till mig själv när jag är ensam någon kväll. Det händer ju lite då och då att jag är ensam vissa kvällar, eftersom min sambo jobbar tvåskift och jag själv har kontorstider. Men jag känner numera ett sådant avog mot att laga middag till mig själv, att det oftast blir hämtmat när jag är ”gräsänkling”.
Jag börjar bli igenkänd på hämtmatställena i Bagarmossen vid det här laget och personalen brukar veta ungefär vad jag brukar vilja ha redan innan jag beställer. Det har gått så långt att man på pizzerian till och med känner igen min röst när jag ringer för att beställa. Det är ganska illavarslande, eller hur?! 😁

Jag har dock bestämt mig för att det måste bli en bättring på matfronten, även de gånger jag är ensam hemma på kvällarna. Jag behöver gå ner radikalt mycket i vikt och det funkar inte längre att vara tjenis med personalen på lokala pizzerian och hamburgerhaket. Visserligen har jag redan tidigare varit rätt hård med att pizza och hamburgare enkom hör helgerna till, men jag måste nog lägga om dieten även på helgerna för att nå mina viktmål. Det är ganska tråkigt för en person som har en stor förkärlek för mat och är extra svag för kaloribomber som pizza och hamburgare. Men sådant är tyvärr livet ibland, man får helt enkelt lov att tumma på vissa saker.
Så mindre hämtmat, mer hemlagat och färre kalorier är målsättningen framöver. Nu börjar mina höfter dessutom återhämta sig från inflammationen tidigare i vår, så snart kan jag nog börja ta tag i träningen igen. Jag saknar inte gymmet exceptionellt mycket, men jag är medveten om att jag faktiskt måste röra på mig för att gå ner i vikt. Nästa vecka har jag väldigt mycket i skolan, men veckan efter det är tanken att börja gå till gymmet igen. Målsättningen är tre träningspass i veckan, sätter jag målet högre är risken bara att jag tycker det är för jobbigt och ouppnåeligt och att jag slutar träna istället.