Så har första sommartecknet kommit och vi har gjort en första sväng ut till sommarstugan. Ironiskt nog har vädret tvärvänt och den vårvärme som kom förra veckan är som bortblåst. Vi hade sett framför oss att ha några fina dagar i skärgården, men istället har det blivit kyligt med bara några få plusgrader och en hel del regn. Visserligen kika solen fram med jämna mellanrum, men temperaturen vill liksom inte stiga uppåt mer än en liten, liten bit ovanför nollan. Denna gång kostade jag på mig en hyrbil och åkte upp till Söderhamn tidigt i måndags morse. Jag hamnade givetvis mitt i rusningen när jag skulle trixa mig ut ur Stockholm vid halv åtta på morgonen, så det tog lite extra tid att åka och man måste utrusta sig med en rejäl dos tålamod när man ska genom stan vid den tiden på dygnet. Trots att jag bott i Stockholm i ganska exakt 25 år, så har jag fortfarande inte vant mig vid den stockholmska rusningstrafiken och blir snabbt på dåligt humör när det är trafikstockningar och svårt att ta sig fram. Å andra sidan åker jag ju för det allra mesta tunnelbana när jag än åker genom stan – och det är inte fullt lika påfrestande.
Men efter några timmar bakom ratten, anlände jag i måndags förmiddag till Söderhamn och kunde hjälpa till med sjösättningen av båtarna innan det var dags att åka genom kylan och duggregnet ut emot skäret för första gången i år. Det är alltid något speciellt att komma ut till stugan för första gången för säsongen och kunna flytta ut trädgårdsmöblerna där de ska stå under de kommande månaderna. Jag blir som ett litet barn på julafton när det är dags för första trippen till sommarstugan – jag kan fortfarande minnas känslan som liten när man fick komma ut till stugan på vårkanten, det var verkligen att jämföra med förväntan inför julen. Precis som vemodskänslorna när man tidig höst åkte ut för att göra i ordning stugan inför vintern, det var som att jämställa med att slänga ut julgranen på Tjugondag Knut.
Varför envisas vi då med att åka ut trots det halvdana vädret? Jo, vi brukar ha lite av en arbetsvecka i slutet av maj, då vi åker ut för att gemensamt fixa med mycket av allt som behövs inför den kommande sommarsäsongen. Och det brukar vara ganska lämpligt kring Kristi Himmelsfärd, då flera av oss ändå är långlediga. Själv är jag ju ändå ”ledig” på heltid just nu, så jag kommer förmodligen passa på att vara kvar över helgen också medan de andra i familjen åker hem strax innan. Jag finner ett oerhört lugn i att vara här ute, även om vädret inte är det bästa – och även om vi har en hel del att göra så här i början av säsongen. Men jag hinner också sitta en del vid datorn, inte minst när jag är ensam här och kan se till att söka en del jobb och liknande för att bibehålla min kontakt med arbetsmarknaden. Så jag fyller fortfarande min kvot av sökta jobb, i och med att vi trots allt har både el och bredband i stugan numera.
Jag undrar ibland hur min mormors pappa reagerat om han sett den tekniska utveckling som stugan genomgått sedan han var här under tidig 1900-tal. Då fanns varken mobiltelefoner, datorer, internet eller el här, medan många idag kan åka ut för att sitta och jobba, skriva och göra annat internetbaserat på plats i skärgården. Stugan är byggd på 1890-talet och transporterades ut över isen en vinter under slutet av 1800-talet. Den har sedan gått i arv från min mormors pappa, som var lots och stationerad på ön.
Det är till stor del tillvaron på denna idylliska skärgårdsö som inspirerat mig till att en gång söka in på sjöfartshögskolan och utbilda mig till sjökapten. Jag har trivts i närheten av havet och den ro som som havet trots allt ger. Sedan har jag med åren ändrat mig och blivit lite mer bekväm och kommit fram till att tillvaron till sjöss kanske inte riktigt passat mig. Man är borta mycket, vilket gör det svårt att kombinera med ett vettigt familjeliv och ett socialt liv. Att man är borta mycket som sjöman är givetvis ingen nyhet, men det var mer påfrestande än jag trodde när jag väl började utbilda mig. Nu har dessutom mina papper gått ut, så jag lägger kaptensmössan på hyllan och jobbar med annat istället. 😊 Men det var en rolig och nyttig erfarenhet att vara till sjöss under en kort period och att trots allt prova på det livet. Nu vet jag att det inte passar mig och att jag egentligen ska ägna mig åt något annat. Och faktum är att just sjökapten är ett av de yrken där flest lämnar inom väldigt kort tid, många jobbar bara några få år och går sedan iland för att göra annat. Vilket jag känner är ganska förståeligt trots allt.
Nu har jag själv valt att inte skaffa barn – av helt andra anledningar än mitt yrkesval – men jag kan tänka mig att det är jobbigt att ha familj hemma och sedan jobba borta flera veckor eller månader i stöten, så som de flesta yrken till sjöss innebär. Sen finns det givetvis undantag, där man är borta mycket kortare perioder och hemma väldigt mycket – men de jobben är oerhört eftertraktade bland utbildat sjöfolk. Jag är i alla fall övertygad om att vara kvar på landbacken och hålla mig hemma i Sverige under mitt yrkesliv, de år jag har kvar innan pension.
Jag har fortfarande inte hört något angående det extrajobb jag sökt och trodde att jag faktiskt skulle få, jag har mer eller mindre fått löften om att åtminstone kunna jobba extra och få ett schema över sommaren. Men det är plötsligt tvärtyst från den potentiella arbetsgivaren och man besvarar inte ens på de mejl jag skickar. Det känns lite frustrerande, för är det så att jag inte är välkommen kan man jun trots allt säga det – svårare än så är det inte. Jag vill åtminstone kunna planera sommaren och veta om jag ska jobba eller ej, men nu har vi gått in i maj och man säger fortfarande ingenting. Så börjar mer och mer luta åt att jag inte kommer få något sommarvikariat – något som jag verkligen skulle behöva, åtminstone ur en ekonomiskt synvinkel. Men jag får nog acceptera att det inte blir något sommarjobb i år, utan jag får ”stå ut med” att vara ledig merparten av sommaren istället. Tidsmässigt gör det ingenting, men det stör mig att man inte kan säga något, att man så pass uppenbart bara nonchalerar mig istället för att säga som det är.
Å andra sidan får jag mycket tid att vara i stugan och faktiskt vara ”ledig” en hel sommar för en gångs skull. Det är ju trots allt inte något man är särskilt ofta som vuxen, utan man har sina fyra till fem veckors semester som man får disponera så effektivt som möjligt. Så jag får väl passa på att njuta så pass mycket som möjligt istället och hoppas på en ledig sommar…
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
