November och tillbaks på heltid

Så har vi gått in i november med ett par dagar och hur sjukt är inte det?! Tiden springer verkligen och iväg – och nu är det mindre än två månader kvar till jul och mindre än två månader kvar av 2022. Jag är sedan ett par dagar tillbaka på heltid igen, vilket hittills bara känns positivt. Nu har jag på allvar återupptagit verksamheten i företaget igen – och firade detta med en filminspelning igår och idag. Det var egentligen bara ren flax att jag blev inringd på en filminspelning så på en gång efter min sjukskrivning, jag hade nog trott att det skulle ta lite längre tid än så. Men nu blev jag tillfrågad och eftersom jag ändå var ledig, så tackade jag ja till två dagars inspelning.
Och det är så kul att vara tillbaka på banan igen! Nu kan jag göra det jag vill utan att behöva oroa mig över att Försäkringskassan har åsikter om det och ifrågasätter min sjukskrivning. Inte för att det varit några problem med Försäkringskassan under min sjukskrivning, snarare tvärtom. Det har flutit på oerhört smidigt och inte alls varit några som helst problem. Men man har ju hört diverse skräckhistorier om hur folk fått sina ersättningar indragna på mest märkliga grunder, så man är ju lite rädd att myndigheten ska opponera sig för minsta lilla. När min strålbehandling var över, fick jag rådet att försöka leva så normalt som möjligt, bortsett från att jobba. Det har jag också gjort, men har inte vetat hur öppen jag vågat vara i till exempel sociala medier med allt jag gjort under sjukskrivningen. Även om jag tror att jag hållit mig inom reglernas råmärken, så vet man ju inte om myndigheterna gör samma bedömning. Så jag har varit väldigt restriktiv med vad jag lagt ut och inte lagt ut på nätet. Nu behöver jag inte tänka på vad jag lägger ut, utan jag fortsätta precis som innan sjukskrivningen.

Så nu börjar kalendern återigen fyllas med diverse aktiviteter, precis så som jag vill ha det. Jag gillar att ha en fulltecknad kalender och kör benhårt på min filofax, där jag skriver upp allt för att komma ihåg. Det allra mesta skrivs upp och jag skulle inte klara mig många dagar utan min kära filofax. Den och mobilen är liksom halva mitt liv och det skulle inte bli en fungerande tillvaro om en eller båda av dem försvann eller gick sönder. Jag skriver upp alltifrån filminspelningar och tentor till småsaker jag behöver komma ihåg att göra vissa specifika dagar. Det kan vara att jag ska mejla någonstans eller få iväg handlingar till ett visst ställe.
Med åren har jag börjat bli lite glömsk och behöver verkligen skriva upp allt för att inte riskera att glömma. Tack vare att jag just skriver upp i princip allt, så är det ytterst sällan jag faktiskt missar något. Jag har under en period försökt att använda mig av kalendern i telefonen, men jag tycker inte det är samma sak som en analog kalender. Numera utgör kalenderna i telefon bara ett komplement till min filofax.

Igår gjorde jag första tentan i ryska och det var minst sagt lite pirrigt. Jag var inte fullt så bra förberedd som jag borde ha varit, så det kändes som att det gick lite sisådär faktiskt. Men jag har lärt mig att inte ta ut något i förskott, utan faktiskt vänta tills resultatet kommer. Ibland känns det som att en tenta gått bra, men man blir ändå underkänd – andra gånger är det tvärtom, det känns som att det gått dåligt men ändå får man godkänt. Ungefär som med anställningsintervjuer. Fast faktum kvarstår trots allt, jag hade kunnat var mer förberedd – så enkelt ät det. Nu håller jag bara tummarna för att det räcker med de förberedelser jag ändå gjort och att jag åtminstone får godkänt på tentan.
Jag valde sämsta tänkbara tid att skriva tentan, något annat kan jag inte säga. Vi hade 60 minuter på oss att skriva tentan och den skulle vara inlämnad senast klockan 22:00 igår. När tror ni jag sätter mig vid datorn för att skriva hemtentan? Jo, givetvis klockan 21.01.Ni vet, den ständige tidsoptimisten som alltid ska vara ute i sista stund med allting… 😒 Trött efter middagen, så att jag knappt kunde hålla ögonen öppna, tog jag min kaffekopp och gjorde tentan Får se om jag får ångra mig eller om det helt enkelt var ett smart drag?

Så har vi det där med datorer, som aldrig varit min starka sida. Jag har två stycken, en laptop som i princip aldrig lämnar hemmet och en aningen mindre dator som jag har med mig när jag reser. Båda datorerna börjar bli lite till åren och kommer inom kort behöva bytas ut innan de ger upp totalt. Men jag har bestämt att suga på karamellen ett tag till och faktiskt låta datorerna göra sitt på fullaste allvar innan jag byter ut dem.
Därför körde jag en fabriksåterställning på den mindre datorn igår, i hopp om att den skulle börja fungera bättre. Vad jag inte tänkte på, var att jag skulle skriva ovan nämnda tenta senast klockan 21:00. Och det är bara den lilla datorn som velat samarbeta med mitt ryska tangentbord, något jag totalt glömde bort i min iver att återställa datorn. Jag hann helt enkelt inte installera allt innan klockan 21, så slutresultatet blev att jag fick sitta med den stora datorn och klippa och klistra från teckenuppsättningen istället. Det var bara en jäkla tur att vi inte skulle skriva någon längre text på ryska, det hade helt enkelt inte gått. 😎
Nåja, nu har jag skrivit tentan om än på krångligast tänkbara vis – men den lilla datorn är avsevärt piggare och fungerar väsentligt mycket bättre än innan. Och jag har vågat mig på något som jag tidigare inte vågat göra på en dator, nämligen återställa den. Det som nu återstår är att jag faktiskt måste lämna in den på reparation oavsett, detta då musplattan bestämt sig för att ge upp. Än så länge kör jag med en trådlös mus till datorn, men ibland vill man ju även kunna använda musplattan.