Det är nästan läskigt vad snabbt man glömmer kunskaper när man inte använder dem. För inte alls så länge sedan gick jag en fotokurs för att i grunden lära mig lite om foto. Saker som att hantera en hyfsat avancerad kamera, bemöta olika former av ljusförhållanden och så vidare. Det var en lärorik kurs, även om man naturligtvis inte blev någon proffsfotograf på kuppen. Jag köpte en tämligen dyr kamera inför kursen för att ha något redskap att använda under kursens gång. Men sen har liksom kameran blivit stående och jag har inte använt den särskilt mycket. Kanske mycket för att jag inte haft tillfälle att använda den. Numera använder man ju desto oftare mobilkameran när det är läge att ta kort. Inte minst om man – som jag – har en mobil med en bra kamera i, så kan man få nog så bra bilder med mobilkameran. Många gånger fullt i klass med bilder från en systemkamera. Man har väl lite större kontroll över att man får de bilder man vill ha genom en systemkamera, men ska man inte ta alltför avancerade bilder funkar trots allt mobilkameran rätt bra.
Så i lördags var jag på fest och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att ta fram kameran och försöka föreviga kvällen litegrann. och jag insåg snabbt att jag glömt hur kameran fungerar. Jag hade knappt någon koll alls på hur jag skulle hantera olika inställningar under de rådande ljusomständigheterna. Snabbt slog jag om till automatik istället, en inställning som trots allt finns på de flesta moderna kameror – men som jag blivit avrådd att använda. Och i lördags insåg jag varför, eftersom bilderna inte alls blev särskilt bra. De blev oskarpa, vissa lite för mörka och var det motljus, kunde kameran inte hantera det hela. Ja, jag var ganska besviken över de bilder som blev tagna.

Följden blev att jag på söndagen plockade fram kamerans instruktionsbok och satte mig kameran i högsta hugg för att friska upp minnet. Och mycket snabbt kom jag in i tänket igen. Jag ställde in de inställningar jag vill ha, kom på att ja just ja; det var så här man skulle göra för att få bra bilder. Jag kände mig rätt nöjd över att kunskaperna trots allt fanns någonstans och att de var tämligen lätta att plocka fram. sakta insåg jag att kursen jag gått inte varit helt bortkastad, utan faktiskt givit någonting. Men hade kameran blivit stående längre så här, är frågan om jag kunnat plocka fram kunskaperna igen.
Nu ligger kameran på laddning och målsättningen är att börja använda den lite mer, att faktiskt underhålla kunskaperna. Det är en rolig hobby att fota och jag hade som målsättning – när jag gick fotokursen – att faktiskt bli duktigare på att fotografera saker och ting i vardagen. Men jag har varit alldeles för dålig på att fota det som sker omkring mig, vilket är väldigt tråkigt. Foton är roliga att ha kvar som minne och jag är glad att jag har en fotointresserad pappa, som sett till att fota mycket under min och mina syskons uppväxt. Min farfar var dessutom fotograf, så det finns många foton från när jag var liten, liksom från när man pappa växte upp.
Nu när jag faktiskt har en rejäl kamera, borde jag ju vara duktigare på att fota trots allt. Och idag är det ju mycket enklare att fota än för 25 år sedan. Minns ni den tiden man hade filmrullar med 24 eller 36 foton per rulle? När man var tvungen att tänka på hur många bilder man tog, annars tog filmrullen slut. Och sedan fick man lämna in filmrullarna för framkallning, vilket kostade pengar. Idag kan de flesta av oss lägga in bilderna på datorn och för en billig peng skriva ut bilder istället. Och med dagens digitalkameror har man inte alls samma begränsning i antal bilder att knäppa, numera är det bara minnesutrymmet som begränsar – inte filmrullens 24 eller 36 rutor.

Till helgen ska jag på dop och då ska kameran givetvis få följa med. Nu har jag ju friskat upp minnet lite på inställningarna och hoppas på att kunna få till bra bilder den här gången. Den här gången ska jag inte ställa in kameran på automatik, utan köra på manuella inställningar och på så vis förhoppningsvis få till bättre kvalitet på bilderna. Nu har jag ju en bra kamera och det är synd att inte använda utrustningen jag betalat flera tusen kronor för.
Det kan kännas lite otympligt att släpa med sig en extra kamera när man har bra kamera i mobilen, men det är faktiskt lite roligt också. När jag igår gick igenom kamerautrustningen, insåg jag hur otroligt många grejer det trots allt är jag har köpt. det är objektiv, blixt, stativ och en rad andra saker. Alltihop värt en rätt ansenlig summa pengar. Så nu ska jag försöka bli bättre på att använda det jag köpt och inte låta det stå och samla damm i klädkammaren, så som varit fallet senaste tiden.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: