Så kom separationsångesten

På måndag är det så dags, klockan åtta på morgonen kommer flyttfirman och så är det dags att flytta några trappor upp i fastigheten. Jag tror helt enkelt att flytten inte helt sjunkit in. Eftersom flyttfirman även kommer att sköta packningen av vårt bohag, så har vi inte ens börjat packa våra saker. Något som förmodligen gjort för länge sen om vi skött packningen själva.
I ärlighetens namn förstår jag inte hur flyttfirman kommer hinna med allt på måndag. De har avsatt en heldag för packning och flytt och jag kan faktiskt inte förstå hur de ska få tiden att räcka till. Samtidigt är det deras bekymmer, vi betalar bara för att få flytten utförd. Men det ska bli intressant att se hur de arbetar och får arbetet utfört på en dag. Trots allt är de väl proffs på att flytta får man anta, så de lär veta hur man gör att flytta bohag snabbt och smidigt.

Men sista dagarna har separationsångesten sakta gjort sig påmind. Jag har bott i den nuvarande lägenheten i ganska exakt 17 år och har trivts otroligt bra. Det är en lägenhet där jag verkligen känt mig hemma och tyckt väldigt mycket om att vara i. Det är en rejäl tvåa med bra tilltagna ytor på nästan 70 kvadratmeter. Trean vi flyttar till också rejält tilltagen, men med en lite annan planlösning så det gäller att tänka om lite vad gäller möblering.
Så ja, det känns lite konstigt att lämna den lägenhet som varit mitt hem under så pass många år. Det finns så mycket historia inom lägenhetens väggar, så mycket som har hänt i mitt liv sedan jag flyttade in där 2005. Relationer som påbörjats och avslutats, byten av jobb och utbildningar som gått av stapeln. Jag är många erfarenheter rikare om man jämför vem jag var när jag flyttade in första maj 2005. Så jag känner faktiskt ett sting av separationsångest över att flytta ifrån denna lägenhet.

Samtidigt vet jag att det kommer bli bra i den nya lägenheten. Vi har letat länge efter en större lägenhet och denna uppfyller verkligen de krav vi ställt på ett nytt boende. Vi behöver verkligen ett rum till, ett rum som får tjäna som gästrum och kontor. Den nya lägenheten är på 84 kvadratmeter, så det är en ganska väl tilltagen trea. och den har förvaringsutrymmen som man bara kan drömma om känns det som. Vi kommer ha en rejält tilltagen klädkammare, som mycket väl skulle kunna tjäna som till exempel kontor. Dock kommer vi använda den som just klädkammare eftersom vi verkligen behöver förvaringsutrymmet.
Vi har trivts väldigt bra i området så det känns bra att vara kvar i Bagarmossen. Det är överkomliga resor till stan och ett bra litet centrum där man utföra de nödvändigaste ärendena. Man behöver helt enkelt inte åka någonstans för att handla mat, hämta ut paket eller gå på Apoteket. Och behöver man nu åka någonstans, så är man fortfarande rätt nära allt med tunnelbanan. Till detta kommer att man har naturen mer eller mindre bokstavligen runt hörnet i form av Nackareservatet, men härliga promenadstråk och en badsjö inom gångavstånd.

Bagarmossen har blivit otroligt populärt de senaste åren och det är en av de förorter där bostadspriserna ökat allra mest under de senaste åren. Folk har helt enkelt insett fördelarna med att bo i Bagarmossen och många har börjat söka sig hit. Kötiderna för hyresrätter ligger ofta kring 15-20 år, vilket nästan känns horribelt. Det är kötider som inte rådde när jag flyttade hit för 17 år sedan. Då var Bagarmossen ganska illa beryktat och det kunde vara ganska stökigt under sena kvällar.
Men med tiden har jag känt mig alltmer trygg när jag rört mig i området på udda tider. Både jag och sambon har arbetstider som innebär att vi rör oss ute på konstiga tider och vi har nog aldrig känt särskilt otrygga när vi kommit hem eller stuckit iväg på udda tider.
Så vi är båda nöjda över att inte lämna området. Jag har själv ingen längtan efter att bo inne city, men vill gärna ha stan inom överkomligt räckhåll. Så Bagarmossen känns som ett bra område att bo i för min egen del. Separationsångesten till trots, ser jag faktiskt på det stora hela fram emot flytten till lägenheten på femte våningen i samma hus vi redan bor i.