Se lugnet svepas in i vikens famn

Midsommarhelgen 2022 har blivit en lugn historia, vilket känns riktigt skönt. I enlighet med min bantningskur, har jag hållit mig ifrån alkohol och socker och det har inte blivit något sent nattsudd, som ju annars är vanligt förekommande just under midsommar. Förr tillbaka har vi haft som tradition att vara uppe och se soluppgången på midsommardagens morgon, men det är jag lite för gammal för nu för tiden.
I övrigt har vi dock haft ett traditionsenligt midsommarfirande med sill, midsommarstång och svensk skärgård. Vädret har visat sig från sin bästa sida med strålande solsken och temperaturer på uppåt 30 grader. Det har emellanåt nästan varit lite jobbigt att vara utomhus och jag har varit på god väg att bränna mig – något som jag gör varenda jäkla sommar. Jag har liksom aldrig lyckats lära mig det där med smörja in mig med solskyddsfaktor och vara i solen med måtta, utan bränner mig i princip varje år. Hittills har jag dock lyckats hålla mig ifrån det, trots den stekande solen de senaste dagarna.
Det är minst sagt en lugn och behaglig tillvaro man har i skärgården, det går inte att göra så hemskt mycket mer än att ta det lugnt. Det är en stor kontrast mot tillvaron i storstan, där man ständigt har tider att passa känns det som. Är det inte tunnelbanetider, busstider eller arbetstider så är det något helt annat. Här ute har jag inte ens klockan på mig om dagarna, utan den plockas av direkt när jag kommer ut och åker bara på om jag ska in till stan eller när jag ska åka hem igen. Istället äter man när man är hungrig, går och lägger sig när man är trött och sover tills man är utvilad. Ingenting styrs av klockan, utan bara av det elementära behoven. Vilket är extremt skönt, det är få ställen jag känner mig så avslappnad på som just här. Jag brukar alltid känna mig totalt utvilad efter några veckor i sommarstugan på familjens lilla sommarparadis Söderhamns skärgård.

Imorgon åker vi hem några dagar för att titta till blommor och post och uträtta lite ärenden i stan. På ett vis är det alltid skönt att komma hem till bekvämligheter som dusch, toalett, rinnande vatten, stabil internetuppkoppling och TV. Samtidigt känns det alltid som en stor konstrast att plötsligt tänka på hur man ser ut när man lämnar lägenheten, att plötsligt behöva passa tider – även om det är så banalt som att passa tunnelbanan. I stugan tänker man inte så mycket på det där med utseende och framförallt inte på att passa några tider. Vi har inte ens en TV, så man behöver inte ens hålla koll på TV-tablån och passa tiderna för de program man vill se.

Även här ute i skärgården har vi givetvis nått av den hemska nyheten om terrordådet i Oslo. Det går inte annat än bli heligt förbannad – milt uttryckt – över personer som inte kan respektera att vi människor är olika utan istället tar till våld. Man behöver inte sympatisera med vad gayvärlden står för, men att för det ta till våld är så bortom allt ett civiliserat samhälle ska stå för.
Till en början visste man ju inte om det var en ”vanlig” galenpanna som låg bakom dådet eller ej, men ganska snart stod det klart att det rörde sig om ett terrordåd. Jag minns spekulationerna direkt efter Breivik varit i farten, hur många som snabbt drog slutsatsen att islamister låg bakom dådet. Många med rent rasistiska uttalanden. Den gången hade högerfalangen fel, men denna gång var det mycket riktigt en islamist som låg bakom detta vedervärdiga dåd.
Och vad man än tycker om den förda invandringspolitiken, tror jag de allra flesta skriver under på motståndet mot extremism, fundamentalism och terrorism. Oavsett om vi pratar om högerextremister, vänsterextremister eller islamister. Det är fenomen som till varje pris måste bekämpas, det tror jag de allra flesta av oss är rörande överens om. Och i Oslo har vi nu sett vad som sker om extremism av den värsta sorten inte bekämpas. Då menar jag den värsta sort i bemärkelsen att den leder till dödligt våld.
Även om det finns många grupper i samhället som jag inte sympatiserar med av olika anledningar, så skulle jag aldrig ta till dödligt våld – inte ens emot extremister. Det finns alltid bättre sätt att visa sitt missnöje med vad olika grupper står för än att ta till våld.
Mitt i allt elände kring det avskyvärda dådet, känns det ändå skönt att man så snabbt har gripit den misstänkte gärningsmannen. Nu får man hoppas på att han får ett så strängt straff som det bara går, i min värld är det lagens strängaste straff som gäller.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1 2 3 4 5
Svenska Dagbladet 1 2 3 4