Somliga yrken jag ha verkligt svårt att förstå folk väljer – och inte minst att man är kvar år ut och år in på just det arbetet. Sen är det förstås bra att vi är olika, samhället skulle trots allt inte funka om alla ”drogs till” och ville ha samma yrken. Då skulle vissa företag stå helt utan personal. Att jag sedan inte skulle välja vissa yrken, betyder inte på något vis att jag ser ner på dem som har dessa yrken. Det är bara så att jag själv inte skulle göra samma val i livet.
Jag skulle till exempel inte kunna tänka mig att jobba som städare år efter år, inte heller som brevbärare. För att ingen ska missförstå mig, så har jag jobbat som både brevbärare och städare, så det är jobb jag trots allt har provat på. I båda yrkena träffade jag på folk som jobbat med det i massor av år och också verkade trivas väldigt bra med det. Inget ont i det, som sagt är det ju bra att vi är olika. Och det ligger nog i den mänskliga naturen att vi kanske inte alltid förstår varandra.

Men jag tror att vi alla har olika krav på ett potentiellt arbete. Det kan vara att arbetstiderna ger en sådan fritid man vill ha, att det är det jobb som står till buds på just denna lilla ort man bor på och man slipper pendla långt varje dag. När jag pluggade jobbade jag extra som städare på helgerna. Jag tyckte jobbet i sig var skittråkigt och de var inte så att jag jublade när jag gick till jobbet på helgmorgnarna. Däremot passade arbetstiderna mig perfekt. Jag jobbade mellan åtta och tolv på förmiddagarna varannan helg, vilket gjorde att jag hade eftermiddagarna och kvällarna till att plugga eller vad jag i övrigt hade för projekt under helgen. Dessutom hade man löneutbetalning ett så udda datum som den 18:e varje månad, vilket passade en fattig student perfekt. För det är just runt den 18:e som CSN-pengarna började tryta – och då kom helt lägligt en löneutbetalning in på kontot.

Själv ställer jag rätt höga krav på ett arbete för att jag ska trivas. Det ska vara stimulerande arbetsuppgifter, en okej lön, lagom långa resor till arbetsplatsen (med stockholmska mått mätt, det ska vara under en timmes resväg), trevliga kolleger, bra arbetsmiljö och så vidare. Sen är det förstås så att om man får mycket av det ena, så kan tumma på något annat. Är det riktigt bra betalt, kanske man kan tumma på att ha stimulerande arbetsgifter – och tvärtom. Har man förmånen att arbeta med något man verkligen brinner för, behöver kanske inte lönen vara den allra bästa. Sen finns det gränser förstås. Hur givande ett jobb än är, måste lönen fortfarande täcka de löpande utgifter man har. Och hur välbetalt jobbet än är, finns det säkert gränser för vilka jobb man skulle kunna tänka sig att göra år ut och år in.

När jag jobbade inom Posten runt millennieskiftet, träffade jag på många som arbetat i decennier som brevbärare. Och något som många lyfte fram ett stort plus, var arbetstiderna. Ofta slutar man vid två, tretiden som brevbärare (åtminstone var det så på den tiden) och många hade fritidsintressen som förutsatte att man kunde vara ledig eftermiddagar och kvällar. Jag tänker på en kollega som brann för fotboll; han spelade själv och var dessutom tränare för ett ungdomslag. Jobbet som brevbärare gjorde att han hade tid att ägna sig åt sig fritidsintresse.
Två andra kolleger drev varsitt företag och hade jobbet som brevbärare på deltid för att ha en garanterad inkomst varje månad. Sedan kunde de driva sina respektive företag vid sidan om och ägna sig åt det de älskade.

De stora fördelarna med jobbet jag har idag är arbetstiderna och att jag har en helt okej lön med tanke på vad jag gör. Jag har en fritid som är förunnat, jag har möjlighet att ägna mig åt mitt företag och filminspelningar när uppdrag dyker upp. Dessutom ger jobbet mig möjlighet att skriva, vilket är något jag älskar att ägna mig åt. Plötsligt har jag tid att ägna mig åt bloggen och mitt bokmanus, något jag inte hade samma tid och ork till när jag jobbade kontorstider. Så allt er en sammanvägd avvägning man får göra och se vilka möjligheter varje arbete ger. Och förmodligen är det en sådan avvägning många gör, oavsett vilket yrke det är man har.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: