allkonstnarenSå har det gått en vecka sedan jag gick tillbaka på heltid och jag har haft en fullt självvald rivstart på min nu helt normala tillvaro. Jag har till och med hunnit “dygna” för första gången på många år. Det är kanske inte att rekommendera, men det är sådant som händer ibland när man jobbar natt. Jag har under den gångna veckan haft filminspelning två dagar, skrivit tenta i ryska, jobbat tre nätter och varit på middag under helgen. Ja, ibland skulle det faktiskt vara önskvärt med fler timmar på dygnet.
Att veckan varit intensiv, märktes igår. Jag somnade vid 23-tiden i lördags kväll – och sov till kvart över tolv igår. Något som måste vara något av ett personligt rekord, att sova 13 timmar i sträck. Men jag måste legat på minus på sömnkontot, det är en sak som är helt säker.
Söndagseftermiddagen – klockan var strax efter halv två innan “morgonbestyren” var klara – spenderades hemma i godan ro. Jag hade en del bokföring för firman att ta igen, så jag spenderade några timmar med att ladda upp kvitton och bokföra dessa. Det är otroligt mycket jobb kring att ha en egen firma och jag är otroligt glad att jag har en redovisningsfirma som sköter en stor del av bokföringen. De kollar egentligen bara att jag gör rätt med kvittona och sköter sedan bokslut och momsredovisning. sådant som jag själv är väldigt osäker på. Men det är en hel del administration att hålla koll på – och nu börjar det dessutom närma sig jul, så det börjar bli dags att skicka ut julkort till alla kunder. Jag tycker det är ett fint sätt att marknadsföra sig, samtidigt som man önskar sina kunder en god jul. Men det är en viss administration kring dessa kort, då jag skickar närmare 300 stycken per år – om man räknar in de jag skickar privat. De allra flesta, knappt 250 stycken, är dock genom företaget. Kanske är jag lite gammalmodig, men tycker det är en fin tradition med julkort. Förra året var jag ute i sista stund med att skicka julkorten och hoppas att jag kan vara ute i lite bättre tid i år. Med den postgång som råder, vill jag inte riskera att vissa kort kommer fram i mellandagarna eller rentav efter helgerna.
Men jag har nu blivit påmind om den tillvaro jag hade innan sjukskrivningen. Just nu har jag dessutom ännu mer att att göra än på den tiden. Det är länge sedan jag pluggade vid sidan av att jobba heltid, även om det faktiskt har hänt en gång tidigare. Nu jobbar jag heltid, pluggar på halvfart och driver dessutom mitt företag – något som tar en hel del tid i anspråk. Så jag får inte direkt långtråkigt, det är en sak som är säker. Jag får dock vara försiktig så att jag inte ytterligare en gång går in i väggen, dit vill jag inte komma igen. Men nu har jag lärt mig att känna igen varningssignalerna och tror att jag kommer dra i nödbromsen i rätt tid om jag märker att energin börjar gå åt fel håll. Det vore otroligt onödigt att bränna ut sig, oavsett anledning. Jag var borta från jobbet flera månader förra gången och mådde extremt dåligt, så det är inget jag eftersträvar att genomlida ytterligare en gång.
Samtidigt trivs jag med en tillvaro, där det håller ett visst tempo. Självklart finns det en gräns för vad man orkar, alla måste vi har vår dygnsvila. Jag är noga med att se till att jag får sova ordentligt och att ha dagar då jag inte har så värst mycket inplanerat. Det var nog den tabben jag gjorde när jag blev utbränd förra gången; jag hade något inplanerat i princip varje dag och sov alldeles för lite. Nu har jag bättre kontroll på min tid och ser även till att tacka nej till saker om jag ser att det blir för mycket.
Nu är det nu vecka och jag har inte fullt lika mycket än så länge, men det kan ändras fort. Vad gäller filminspelningar, kommer de oftast med ganska kort varsel – mer eller mindre dagen innan. Imorgon har jag dock redan en filminspelning inplanerad och kommer vara borta från tidig morgon till frampå kvällskvisten. Det är ofta långa dagar vid filminspelningar och imorgon är inget undantag. Jag har en känsla av att det kommer bli en hel del väntan när det är så pass lång dag, så får se till att ta med mig saker att kunna fördriva tiden med. Datorn brukar vara min bästa vän i sådana sammanhang, jag brukar sällan vara så produktiv vid datorn som just under filminspelningar. Ironiskt nog brukar jag nästan tycka att man stör mig när man kallar in mig för att vara med i tagning.
Denna gång verkar jag komma ha en ganska framträdande roll, vilket är extra roligt. Det är inte alltid man syns särskilt mycket som statist, ibland kan man se sin ryggtavla svischa förbi men inte så hemskt mycket mer än så. Oftast ser man bara att det är jag om man vet att det är just jag som sveper förbi kameran i ett visst ögonblick. Men någon gång ibland får man en roll, där man syns lite mer – och så verkar det bli imorgon om jag förstått det hela rätt.
Idag var jag till tandläkaren för första gången på väldigt länge. Jag har så pass bra tänder, att tandläkaren inte tycker jag behöver komma dit mer än vartannat år. Det är dock samma sak varje gång jag är hos tandläkaren; jag får bannor för att jag slarvar med tandtråden och sen har jag alltid tandsten som ska bort. Tandstenen har visserligen minskat rätt rejält sedan jag slutade röka, men jag har fortfarande en hel del sådant som ska skrapas bort. Och alla som tagit bort tandsten vet hur obehagligt det är!
Nu har jag fått tid hos en tandhygienist som ska ta bort plack och tandsten från tänderna. Jag ser inte direkt fram emot det, men det måste ju göras för att hålla tänderna friska. Och nu har jag lovat mig själv att bli duktigare på det där med tandtråd också, det är något jag slarvar extremt mycket med. Kanske för att jag genom åren haft så pass bra tänder, jag har liksom inte behövt göra mer än borsta dem ett par gånger per dag. Men på senare år har min tandhälsa blivit sämre och jag måste vara noggrannare med att sköta dem. Det är väl en fråga om vana, jag måste vänja mig om till att faktiskt använda tandtråd och vara noggrannare med själva borstningen.
