Vissa saker blir mer ångestladdade som sjukskriven

Som jag vet att jag skrivit om tidigare, blir man inte direkt fet på att gå på sjukpenning. Det är knappt att pengarna räcker till det allra nödvändigaste och hela ekonomin går liksom på sparlåga i nuläget. Det där med att försöka ha något sparande kan man liksom glömma, det är något man får ta när man börjar jobba igen. Jag är innerligt glad att vi är två om alla utgifter, hade jag varit ensam hade det varit oerhört tufft ekonomiskt under sjukskrivningen. Samtidigt är det förstås inte heller meningen att det ska vara någon lyxtillvaro när man är sjukskriven, utan sjukpenningen ska just täcka det allra viktigaste.
Jag måste erkänna att somliga saker blir lite mer ångestladdade när ekonomin inte är den bästa. Dit hör till exempel att göra räkningarna. Det är inte lika roligt när man vet att pengarna inte riktigt räcker till allt. Att göra räkningarna är väl i och för sig aldrig roligt, men det blir extra påfrestande när man har en låg inkomst. På sistone har jag märkt hur jag faktiskt dragit mig lite för att sätta mig med räkningarna eftersom det känns lite extra ångestladdat just nu. När man inte riktigt vet om pengarna faktiskt räcker till allt, blir det liksom ett orosmoln över att göra räkningarna och se vad pengarna räcker till eller ej.

Sen går det inte att komma ifrån att känna en tacksamhet kring det välfärdssystem vi har i Sverige. Att det faktiskt är möjligt att få pengar som täcker det allra viktigaste när man av någon anledning inte kan jobba. Det är en enorm förmån, som inte finns i många länder.
Så det är väl egentligen fel att klaga på att man inte har någon lyxtillvaro som sjukskriven – det är trots allt inte meningen att det ska vara så. Meningen är trots allt att det inte ska täcka mer än det nödvändigaste, så enkelt är det.
Men det är onekligen så att man längtar tillbaka till arbetslivet och att ha en fungerande ekonomi igen när man varit sjukskriven ett tag. Det är inte bara det sociala och att känna att man är en del av något som lockar, utan framförallt det ekonomiska. Åtminstone är det så för min del.

Jag är den första att hålla med om att det ska löna sig att arbeta, det ska inte vara mer ekonomiskt att gå hemma på något bidrag – oavsett om du är sjukskriven eller arbetslös. Sen ska det inte dras till vansinne på något sätt, man måste fortfarande kunna ha en dräglig tillvaro även om du till exempel är sjukskriven.
Jag kan tycka att högerpartierna drar det hela till sin spets i sin hetsjakt efter bidragstagare. Det måste finnas en förståelse för att livet ibland drabbar folk och gör att man av olika anledningar inte kan arbeta under en period. Det kan vara sjukdom eller arbetslöshet som drabbar en och det är i princip alltid av anledningar man inte kan rå över.
Så ja, det ska löna sig att arbeta – men det ska inte vara någon hetsjakt på bidragstagare. De allra flesta vill jobba, men i vissa perioder kan man kanske inte det av någon anledning. Så enkelt är det och det kallas livet.