Att dygna är inte att rekommendera

Man utsätts för en del prövningar när man jobbar enkom natt, så som jag gör. Det är inte alltid vardagen tillåter den vila och återhämtning som krävs när man är vaken hela nätterna. Jag gör oftast 4-5 nätter år gången och sista natten innan jag börjar jobba, brukar jag börja med att vänd lite på dygnet. Det försöker jag sitta uppe till åtminstone sitta uppe till två, tretiden på natten för att sedan sova ut ordentligt dagen efter. Då blir det aningen lite lättare att hålla sig vaken första natten på jobbet.
Men någon enstaka gång här och där händer det att jag inte har möjlig att börja vända på dygnet innan jag ska börja jobba, utan jag blir helt enkelt tvungen att vara vaken uppåt ett dygn i ett sträck. Och det är inte något som är på något vis att rekommendera, man blir sjukt trött av att vara vaken så länge. Jag har känt mig färdig att börja hallucinera framåt morgonkvisten och blir totalt övertrött. Det liksom kryper i kroppen och det är svårt att sitta still. Många gånger är jag så övertrött att det blir svårt att somna på morgonen efter ett sådant nattpass. Jag kan verkligen förstå småbarn som bara gråter när de är riktigt trötta, det är nästan så det känns även som vuxen. Jag vet många gånger jag varit så trött att man nästan känt sig gråtfärdig.

Även om jag tycker att jag är en rutinerad skiftarbetare, som genomlidit många nattmanglingar, så blir man givetvis trött framåt morgonkvisten. Det går liksom inte riktigt att komma ifrån, man är inte mer än människa som behöver sin skönhetssömn. Sen föredrar jag alla dagar i veckan tröttheten under ett nattpass om man jämför med att stiga upp tidigt på morgnarna. Jag är så nöjd när jag tar mig hemåt i morgonrusningen och ser alla trötta, nyvakna ansikten omkring mig på tunnelbanan. Helt nöjd kan jag konstatera att alla människor på väg till sina arbeten är ungefär lika trötta som jag – men skillnaden är att jag får åka hem och sova medan alla andra har en lång arbetsdag framför sig.
Jag är en inbiten kvälls- och nattmänniska, något som har blivit alltmer utpräglat genom åren. Men detta till trots blir jag väldigt trött om jag är vaken bort ett dygn i ett sträck, det är helt oundvikligt. Nattuggla eller ej, även jag behöver min skönhetssömn på en någorlunda regelbunden basis.