Alla har vi varit tonåringar en gång i tiden och alla har vi säkerligen gjort någon form av tonårsrevolt – ofta med X antal gråa hårstrån som följd hos våra föräldrar. Hur är det för er när ni tänker tillbaka på er tonårstid? Har ni gjort något ni skäms för? Är det något som skett som ni idag kan känna samvetskval inför? Var du ovanligt vild under din tonårstid? Eller var du – som jag – en ovanligt snäll tonåring? För jo, det var nog just min form av tonårsrevolt – att jag helt enkelt var ovanligt snäll som tonåring. Jag var så snäll och höll mig hemma om helgkvällarna, att mina föräldrar blev oroliga för att jag skulle känna mig ensam och att jag inte mådde bra. Men jag trivdes med att vara hemma och inte vara ute och leva rövare på helgerna – så när mina föräldrar ventilerade sin oro för mig, då höll jag mig nästan hemma ännu mer bara för att göra lite revolt. Det var först när jag fyllt 18 och rent lagligt kom in på krogen som jag faktiskt började gå ut ”på riktigt”.
Innan dess minns jag hur mina föräldrar nästintill uppmuntrade mig att vara ute, att ta någon öl och så vidare – men jag vägrade. Jag var av uppfattningen att om jag skulle ta en öl, då skulle jag göra det för att jag ville – inte för att någon annan sa att jag fick göra det. Så jag avböjde alltid alkohol under hela tonåren, helt oavsett sammanhang. Även i samband då jag ändå var med jämnåriga som själva drack alkohol, så avböjde jag om jag blev erbjuden. Jag höll stenhårt på att vara nykter under hela tonårstiden, eller rättare sagt tills jag fyllt 18 och kom in på krogen. Men jag drack då i princip bara när jag gick ut, i andra sammanhang höll jag mig ifrån alkoholen.
Men det är verkligen inte mycket jag ångrar från min tonårstid, jag känner aldrig att jag svikit någons förtroende, att jag utnyttjat någons förtroende eller liknande. Sedan tonåren är det inte många samvetskval som hänger med mig, vilket känns väldigt skönt på något vis. Jag gjorde en stillsam tonårsrevolt genom att vara ovanligt snäll istället för det omvända. Och jag tror att om jag istället varit den vilda sorten, då hade kunnat gått ganska snett egentligen. Om någon uttryck oro för mitt festande, hade jag istället kunnat slå bakut och börjat festa ännu mer – vilket givetvis kunnat sluta illa om det inte ville sig väl.
Men jag kommer också ihåg chocken när jag väl började gå ut i övre tonåren och hamnade på olika gymnasiefester och studentskivor. Fulla människor hade jag sett förr, men inte så fulla som på somliga ganska sjövilda klassfester. Folk spydde, kunde inte gå, kunde inte ta hand om sig – och jag hade aldrig sett folk bli totalt plakat på alkohol. Andra droger förekom aldrig såvitt jag märkte, men alkoholen strömmade mer eller mindre okontrollerat under dessa fester. Och för mig – som aldrig sett något liknande – var det en total chock. Så på sätt och vis var det kanske bra att jag sett ”den andra sidan” av alkoholkonsumtion också, det vill säga den mer måttliga konsumtionen som mina föräldrar och andra vuxna i min omgivning stod för. Så jag förstod ändå någonstans att man inte behövde bli askalas bara för att man drack alkohol, utan att man faktiskt kunde vara måttlig också.
Men där tror jag att man som förälder – eller annan vuxen i ett barns liv – har ett stort ansvar när det kommer till alkohol. Jag tror att det är viktigt att föregå med gott exempel och visa att alkohol kan vara en positiv del i att ha trevligt och att man inte behöver hinka i sig stora mängder för att ha det trevligt. Barn som växer upp alkoholisthem, får nog gärna en vriden syn på det där med alkohol – och risken är förstås stor att man tar efter sina föräldrars alkoholvanor att dricka alldeles för mycket. Sen tänker jag att de gärna slår fel även om man växer upp under motsatta förhållanden, i nykteristhem. Dels kan det bli en extra stor tonårsrevolt, där man istället bälgar i sig stora mängder alkohol bara för att göra revolt. Eller så får man en vriden bild när man – som jag – hamnar på skolfester, där det dricks oerhört mycket och folk inte kan ta hand om sig. Då blir det den enda bilden man får av alkoholkonsumtion och det blir lätt att man tar efter sina – många gånger – äldre kompisar.
Sen menar jag givetvis inte att man måste dricka alkohol bara för att ge sina barn en vettig inställning till detta ämne. Men jag tror att det är viktigt med en dialog kring alkohol, att man pratar om det och att barnen/tonåringarna förstår att man inte behöver supa till bara för att man dricker alkohol. För trots allt går det ju jättebra att ta enstaka glas vin för att det är gott och trevligt, eller hur?!
Men det där med tonåringar är naturligtvis inte lätt, så är det ju. Jag förstår till fullo att tonåringar oftast ger sina föräldrar gråa hår så det brakar om det. Det är inte tonårstiden som gör att jag valt att avstå från att skaffa egna barn, men jag kan tänka mig att det är en jobbig tid – både för föräldrar och tonåringarna själva. Jag tänker ibland att det inte skulle göra något att bli ett antal år yngre och få leva om delar av sitt liv – men jag skulle absolut inte vilja bli tonåring på nytt. Jag tror inte att det är mycket jag hade gjort annorlunda som tonåring om jag fått leva om den delen av livet, men jag hade egentligen inte velat uppleva den tidsperioden igen. Hade jag gjort en sjövild tonårsrevolt, hade jag förmodligen gjort den lugnare om jag fått leva om den perioden. Men som jag minns det, trivdes jag med att vara hemma med mamma och pappa på helgkvällarna istället för att vara ute och festa – även som 16-åring.
Jag tyckte helt enkelt inte att det var spännande och lockades aldrig av att vara ute på helgerna. Det var först när jag hade åldern inne att komma in på krogen som jag fick upp ögonen för att vara ute, det vill säga när jag kommit upp på gymnasiet. Det närmsta lite väl livad tonårsrevolt jag kom, var att jag som 14-åring började röka. Och det kanske är det enda jag möjligen ångrar nu som vuxen, att jag en gång började röka. Det är ett av det största misstag jag gjort kan jag ibland tänka – åtminstone ur ett hälsoperspektiv. Jag är fortfarande nikotinist, men har övergått till att snusa sedan ganska många år. Både av hälsoskäl, men också för att det blir billigare i längden.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
