Så var det det där med livspusslet ni vet, att få vardagen att gå ihop. Jag har faktiskt svårt att förstå hur man får det gå ihop när man har barn, husdjur och annat som ska hinnas med. För vår del har vi fullt upp med att få vardagen att fungera när vi är tå vuxna utan barn eller djur. Jag ska villig erkänna att jag jobbar långt mer än heltid, det har jag gjort sedan flera år sedan jag startade min firma för några år sedan. Men jag har gjort mig smått beroende av den extra inkomst som företaget inbringar, så det skulle vara svårt att sluta med den bisysslan. Ibland krockar det rejält och det blir ett pusslande för att tillvaron ska gå ihop. Man har haft ett fantastiskt tålamod mig på planeringen, dit jag ofta ringt och mejlat för att flytta på arbetspass när det inte går ihop med allt annat jag vill hinna med.
Det blir ett och annat helt vaket dygn, många timmar hemifrån vissa dagar. Och jag börjar bli igenkänd hos hyrbilsfirman, där jag ofta hyr bil för att få resorna mellan hemmet, jobbet och olika filmuppdrag att gå ihop. Förutom hyrbil, blir det en hel del taxiresor genom stan för att hinna med.
Tempot varierar mellan olika veckor, beroende på hur många uppdrag jag får på firman. Vissa veckor är tämligen lugna, andra är desto mer hektiska. Nu närmar sig slutet av vecka 26 och jag har några hektiska dagar framför mig. Torsdag hade jag filminspelning mellan 10:30 och 18:00 för att sedan åka direkt till jobbet, där jag jobbade 19:00 – 07:00. Jag jobbar sedan även fredag och lördag natt för att sedan återigen ha filminspelning på söndag eftermiddag. Detta följs av en ny inspelning klockan sex på måndag morgon. Så ja, jag kommer få veta att jag lever efter att den kommande helgen är över.
Filminspelningarna gör jag inte bara för pengarna, utan i första hand för att jag tycker att det är kul. Det är väl förmodligen just därför jag orkar hålla igång så pass mycket som jag ändå gör. Att man sedan får betalt är ett extra plus, det går inte att komma ifrån att man vant sig vid de extrapengar som tickar in varje månad. Pengarna från filminspelningarna är inga jättesummor, men drygar ändå ut kassan litegrann. Och man vänjer sig snabbt vid att ha några tusenlappar extra i månaden, tror det är ganska mänskligt.
Jag brukar ofta bli lite rastlös framåt slutet av semestern och vilja komma igång med jobbet igen. Det är skönt när semestern kommer, men också skönt när den är över. Jag kanske är knäpp, men jag tycker faktiskt det. Men det visar väl också att man trivs med sin vardag, att man tycker att vardagen är meningsfull och rolig.
I år har jag dessutom en hel del roligt att se fram emot när semestern och sommaren är över. I augusti börjar det högskolekurser jag sökt in till, vilket kommer bli fantastiskt roligt. Sedan påbörjar jag min nya anställning på Trafikverket i början av september. Jag har fått schemat för september och kommer de första veckorna jobba kontorstider, vilket känns aningen kluvet – jag avskyr nämligen kontorstider. Men det är ju trots allt högst tillfälligt, så det är bara att gilla läget. Sedan kommer jag jobba skift efter de veckorna av kontorstider, så jag får se fram emot det. Folk brukar tycka att jag är smått galen när jag berättar att jag föredrar skift framför kontorstider. Men jag tycker att skift ger mig just den fritid jag vill ha, medan kontorstider mestadels sätter käppar i hjulen för en fungerande fritid. Det är sådant man får väga in när man väljer arbete och hur man vill jobba, jag har jobbat skift i princip sedan jag började arbeta på 90-talet och det har alltid passat mig perfekt. Jag har i nuläget inga som helst planer på att återgå till kontorstider. Jag har testat och det är ingenting som passar mig, så enkelt är det bara.
Jag får nu bara hålla koll på mitt mående så att jag inte springer in i den där berömda väggen igen – jag har gjort det en gång och det är ingenting som är att rekommendera. Efter det har jag blivit mycket noggrannare med att hitta tillfällen för återhämtning och att göra annat än att jobba eller springa på filminspelningar. Att det sedan är hektiskt vissa perioder får och kan man leva med och det är oftast inte något man heller går in i väggen av.
Jag är inte sugen på att vara tillbaka igen som långtidssjukskriven om jag inte verkligen behöver. Senaste gången jag gick in i väggen var jag borta från jobbet i ett halvår och mådde rent fruktansvärt dåligt under den perioden. Det är inte något jag vill uppleva igen. Så det gäller att vara försiktig med hur mycket man åtar sig och att faktiskt ge sig själv tid för återhämtning. Jag har blivit duktigare på att faktiskt se till att vila, att se till att sova ut med jämna mellanrum och att inte hålla tempot upp sju dagar i veckan. Någon eller några dagar här och där måste jag ägna åt vila, nöjen och återhämtning också. Oavsett hur rastlös jag blir i slutet av semestern.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
