För mig är biografen inte en bit av livet utan en bit av en tårta

Filmuppdragen kommer verkligen i skov, det är aldrig en jämn ström av uppdrag. Ibland kan det vara lugnt i flera veckor, medan det andra veckor kommer så många uppdrag att man måste tacka nej för att de krockar med varandra. Och en sådan hektisk period tycks vi vara inne i just nu, telefonen och mejlen går varma och jag får ständigt möblera om i kalendern för att hinna med allt. Men jag klagar absolut inte, just nu behöver jag dra in alla extrapengar jag kan få in. Sen vet jag att det går väldigt mycket upp och ner vad gäller dessa uppdrag – ibland är det lugnt på den här fronten och ibland blir det precis som det är just nu. Vissa veckor kan jag verkligen sysselsätta mig på heltid vad gäller film, medan det sedan kan gå veckor utan några uppdrag. Det är som att alla filmer och serier ska produceras precis samtidigt, att man bestämmer att nu ska här produceras film – och så går produktionsbolagen all in.
Nu är det förmodligen inte så, utan det filmbranschen är helt enkelt en bransch där det trots allt går upp och ner. För det har varit så sedan jag började vara statist för sisådär åtta år sedan. Vid det här laget börjar jag lära mig vilka månader som generellt är lite lugnare och vilka månader det generellt är desto mer att göra. Januari brukar normalt sett vara en tämligen lugn månad, sedan är det mer att göra under februari och våren. Så är det att göra fram till midsommar ungefär, sedan är det lugnt i juli för att sakta ticka igång igen i augusti. Därefter brukar det vara en hyfsat strid ström av jobb fram till strax innan jul – så lugnar det ner sig igen.

Det är aldrig några kontorstider som statist, utan man förväntas ställa upp under de mest konstiga tider. Under den gångna veckan har jam haft såväl tidiga morgnar som eftermiddagsinspelningar liksom sena kvällar – så det är ett väldigt vridande fram och tillbaka på dygnet. Jag som är van att lägga mig senast klockan tio, har den här veckan fått finna mig i att vara vaken till framåt midnatt ett par dagar vilket varit oerhört ovant. Men man får gilla läget – och i stor utsträckning gör man ju detta för att man tycker det är roligt, att man sedan får betalt för en hobby är bara ett rent plus. Hela min verksamhet med firman är i dagsläget en ren hobby, något jag gör för att jag brinner för det – och det är givetvis en dröm att kunna leva på det hela. Men med de löner/gage som är inom statistbranschen, är det inte realistiskt att tro att man kan leva på det. Men visst ger det en välkommen extrainkomst, det får jag lov att erkänna. Jag har nu vant mig vid dessa extrapengar och det blir då svårt att klara sig utan dem.
Och jag är glad att jag bor i en stad som Stockholm när det kommer till själva statisteriet. För det är i Stockholm som de flesta statistroller finns, det är knappt det finns några roller att söka överhuvudtaget i resten av landet. Vill man har statistroller på regelbunden basis, då ska man bo i Stockholm eller dess omedelbara närhet. Oftast står produktionerna inte för resor till och från inspelningarna – och gagen är för låga för att det ska löna sig att åka långt för en roll. Jag har själv tackat nej till roller på ställen som Linköping, Norrköping och Malmö för att jag oftast i slutändan skulle få betala för att få vara med – vilket jag förstås inte gör. Jag har till och med tackat nej till en resa till Oslo en gång – men då var det mest för att det var väldigt kort varsel och jag inte möjlighet att ta mig dit med så kort varsel som jag fick.

Jag brukar ha som motto att jag tackar ja till i princip allt, så länge det funkar med min kalender och inte krockar med exempelvis jobbet eller en annan inspelning. Jag har gjort nakenscener, jag har åkt rally, jag har dansat inför publik och jag har försökt få folk att skratta (med varierande framgång ska tilläggas) – bland otroligt mycket annat. Jag har fått röra en hel del på mig, framförallt i Stockholmsområdet, och varit på ställen jag inte skulle besökt annars. Men jag har även fått åka till ställen som Göteborg, Tallinn, Helsingfors och Åbo. Gränsen går vid att jag ska gå med vinst för att göra en inspelning – och jag skulle inte vara med i porrfilm eller filmer som inte stämmer överens med mina värderingar. Jag skulle till exempel inte spela in en val- eller kampanjfilm för Sverigedemokraterna. Just när det kommer till filmer för politiska partier, är jag noga med att ta reda på vilket parti det handlar om – det är viktigt för mig att inte synas i sammanhang jag inte kan stå för.
Så med några få undantag tackar jag ja till det allra mesta när det kommer in uppdrag. I princip är det bara när jag inte får ihop det tidsmässigt som jag tackar nej – med några få andra undantag. Just nu har jag ju tiden att ta i princip alla uppdrag jag får, nu är det bara om uppdrag krockar med varandra som jag tvingas att tacka nej till uppdrag. Sen avundas jag vissa statistkolleger som planerar in väldigt tajta scheman för att kunna vara med på så många inspelningar som möjligt. Jag har pratat med folk som varit på nattinspelningar och sedan gått direkt till en morgoninspelning utan att sova emellan. Eller personer som pendlat från till exempel Gävle för att vara med på inspelningar i Södertälje. Ja, ni ser – själv hade jag förmodligen inte gjort samma sak, men det är ju jag det.