I-landsproblem

Det är snart 15 år sedan jag skaffade min första bärbara dator. Jag tillhör den generation som minns när datorn gjorde sitt intåg i folkhemmet. I mitten av 90-talet köpte mina föräldrar en stationär dator som hade en hårddisk på på fem GB. Den kostade – redan då – 25 000 kronor och ansågs extremt kraftfull. de första bärbara datorerna kom var tunga och inte särskilt kraftfulla, dessutom kostade de en smärre förmögenhet att köpa. 
När jag väl köpte en laptop hade tekniken kommit längre och man fick en helt okej bärbar dator för några tusenlappar. Och efter att ha haft stationär dator i alla år, var det som en skänk från ovan att kunna ha en dator som var relativt lätt att ta med sig. De senaste åren har det för min del varit uteslutet att ha en stationär dator, jag kan liksom inte tänka mig en tillvaro utan att ha möjlighet att ta med mig datorn vid behov. 

Men så till dagens I-landsproblem. Jag har börjat tycka att min vanliga laptop är för otymplig och tung att släpa med sig. Det har gjort att jag för några år sedan investerade i en platta med tillhörande tangentbord. Och det är ett av de bästa köp jag gjort. Den väger ingenting och funkar för skriva och vara ute på nätet, precis det jag behöver i jobbet, som student eller när jag reser.
Plattan har varit välanvänd och bestämde sig för några veckor sedan att ge upp. Det kändes plötsligt uteslutet att som student ha en tillvaro där jag släpade med mig den tunga datorn till skolan varje dag, så jag började leta efter en ny minidator. Och jag hittade en som jag tyckte uppfyllde vad jag ville ha. Lagom stor, lagom bra prestanda och så vidare. Så den blev en Chromebook från HP.
Men jag hann inte mycket mer än börja använda den innan jag insåg hur begränsad den var. Det gick inte att spara några dokument, det gick inte att koppla in en extern hårddisk (vilket är ett basic krav för mig eftersom jag växlar mellan två datorer) eller en CD-spelare för att titta på film. Så jag bestämde mig för att lämna tillbaka Chromebooken och leta efter en annan dator. När jag gjorde återköpet i butiken, frågade man mig varför jag inte var nöjd. Jag förklarade att det inte gick att spara något på datorn och att det var ett grundkrav för min del. Jag får en blick som om killen i kassan tyckte jag var dum i huvudet.
– Ja, det här ju en Chromebook, var hans enda svar.
Jag kunde inte låta bli att ge en frågande blick och tycka att,
– Och? Jag vill fortfarande ha en dator där jag kan spara dokument.
– Då är det en PC du ska ha, inte en Chromebook.

Jag kan fortfarande inte förstå varför någon överhuvudtaget vill köpa en dator där man inte kan spara dokument. Är inte det liksom hela finessen med en dator??
Nu har jag efter visst letande hittat en minidator som det dessutom går att spara dokument på – OCH koppla in externa enheter som hårddiskar och CD-spelare. Nu återstår att se hur lång tid det tar innan man tycker att även denna minidator med 11″-skärm också är otymplig att släpa med sig!