Ibland får jag bita mig i handen när det gäller vissa inköp, det är så lätt att springa iväg och köpa saker jag egentligen inte har råd med. Men jag har också insett att jag lagt mig till lite exklusiva vanor när det gäller vissa saker – medan andra dyra vanor nästan blivit ett måste. Ett exempel är att jag svettas väldigt mycket, det har jag alltid gjort – med allt vad det innebär vad gäller lukt, fuktiga kläder och och så vidare. Det gör att jag tvingas tvätt mina kläder – inte minst mina skjortor – tämligen ofta. Något som gör att de snabbt slits ut och måste ersättas med nya. Men så till själva poängen: det finns bara en deodorant som funkar för mig för att jag inte ska lukta svett – och den kostar 150 kronor styck. Varje förpackning räcker cirka 14 dagar, så jag lägger 300 kronor i månaden på deodoranter – klå det om ni kan! Till det kommer det skäggvax jag använder för att hålla koll på mitt mycket yviga skägg. Jag är tvungen att använda ganska stora mängder varje dag, så en förpackning förslår inte särskilt långt. Så varje månad lägger jag ungefär 500 kronor på skäggvax.
Klädkontot vågar jag inte ens tänka på vad det ligger på varje år. Jag har i allt större utsträckning fått en fallenhet för märkeskläder och kan numera inte tänka mig att handla på butiker som till exempel H&M. Visserligen handlar jag mycket på rea och outlet, men det blir alltid märkeskläder. Och det blir ju ändå dyrare än att handla på till exempel H&M eller liknande butiker. Går man igenom min garderob, är det i princip bara märkeskläder man hittar; några enstaka plagg är inköpta på Dressman – men de är ytterst få.
Jag har en tendens att svettas väldigt mycket, vilket gör at jag måste tvätta mina kläder tämligen ofta. Och jag har märkt att märkeskläder inte blir urtvättade och slitna lika snabbt som billigare kläder. Billigare kläder slits helt enkelt snabbare, framförallt för en annan som måste tvätta ganska ofta. Så kanske går det ekonomiskt på ett ut att köpa dyrare kläder som inte behöver bytas ut lika ofta.
Det enda köp på H&M som jag varit riktigt nöjd med, är en rock som jag köpte för några år sedan, den var inte särskilt dyr – minns jag inte fel köpte jag den till och med på rea. Jag har sen använt den tämligen flitigt om vintrarna, men den har varit slitstark långt över mina förväntningar. Jag gillar rocken, som är både snygg och skönt att ha på sig – men jag skäms nästan över att stoltsera med att den är köpt på H&M.
Sen ska vi inte tala om mina resvanor. Reser jag inom Sverige, är det i första hand hyrbil som gäller. Skulle jag få för mig att åka tåg, är det första klass som gäller om möjligt. Det är ju inte alla tåg som har första klass, men de gånger det är möjligt bokar jag så. De enda gånger man inte alltid har råd att kosta på sig första klass är vid långdistansflygningar – även om det är just då man behöver den extra komforten som allra mest. Men det gånger ekonomin tillåter, är det absolut business class som gäller.
Det blir väsentligt mycket dyrare att resa som jag gör, men attans så mycket mer bekvämt. Och vad gäller hyrbilar, är dt oftast inte så att jag hyr på någon mack eller vilken hyrbilsfirma som helst som jag hyr hos. Nej, det är oftast Sixt – där man får bilar som BMW och Mercedes. Möjligen kan jag tänka mig en Volvo från Hertz, men längre än så sträcker jag mig inte.
Åker jag på Finlandskryssning, nöjer jag mig definitivt inte med någon A- eller B-hytt, utan tar alltid en finare hytt. Det har inte bara med komforten att göra visserligen, utan även att jag vill komma bort från det värsta festandet – som oftast äger rum i de billigare hytterna. Tror ni för övrigt att jag generellt nöjer mig med ett vanligt hotellrum när jag bor på hotell? Nej, givetvis tar jag mycket hellre en svit om det går att komma över en sådan till rimligt pris.
Som sagt, vissa saker har liksom blivit ett måste. Och har jag inte råd med något extravagant, då avstår jag hellre. Har jag inte råd at köpa märkeskläder, avstår jag hellre ett inköp. Har jag inte råd med en finare hyrbil kan jag till och med överväga att avstå en resa – så enkelt är det. De exklusiva vanorna sträcker sig långt mycket längre än till kläder, och deodoranter. Jag äger bara märkesklockor till exempel – och inte vilka märken som helst, utan övervägande Armani. Till och med när det kommer till vilka pennor jag köper, har mina exklusiva vanor tagit över. Här är mitt favoritmärke Parker, som kanske inte har de allra dyraste pennorna, men ändock bland de dyrare. En penna kan kosta runt 500 kronor – och jag har väl sisådär sju stycken eller något sådant Jag har till och med en Parker-penna på jobbet, eftersom jag föredrar dessa pennor framför vanliga bläckpennor.
Kalla mig gärna snobb om ni vill, men jag har lagt mig till exklusiva vanor genom åren, vanor som jag inte har några planer på att ändra på. Jag har lärt mig knepen att hitta lite exklusivare saker till vettiga priser, lärt mig att planera mina resor i lite bättre tid för att på så vis få mer överkomliga priser på biljetter och hotellrum. Jag passar på att handla på reor, utförsäljningar och outlets när tillfälle ges. Jag har också insett att man får jobba för sina vanor. Det är många övertidstimmar och extra arbete som betalat för att jag ska kunna leva som jag gör. De senaste åren har jag jobbet långt mer än heltid för att kunna betala för de vanor jag har, både på mitt ordinarie arbete och genom min enskilda firma.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
