Så har hösten kommit på allvar. Det känns verkligen i luften att hösten kommit och det är kyligt, inte minst morgnar och kvällar. Igår kom det första höstovädret – givetvis var vädret som värst just när jag behövde uträtta lite ärenden på stan. Regnet var så pass kraftigt att jag fick byta kläder när jag kom hem. Men nu är man åter till vardagen efter sommaren med semestrar och vistelse i sommarstugan. Nu är vädret sådant att man inte längre längtar efter att vistas i sommarstugan, grilla eller göra andra sommaraktiviteter. Nu väntar andra aktiviteter, man kan titta på film, tända ljus och ta härliga höstpromenader i skogen.
Jag har någon form av hatkärlek till hösten. Är det en fin höst med mycket höstsol, har jag inget emot hösten överhuvudtaget – men är det som det varit vissa år på sistone, så är det bara trist och grått, dimmigt och regnigt och då är det inte fullt lika roligt. Somliga höstar går jag in i höstdepressioner och tycker att allt är allmänt jobbigt. Sådana höstar kan vara riktigt kämpiga minst sagt, ja riktigt jobbiga. Nu hoppas jag att hösten 2022 inte blir så själsdödande som hösten varit vissa år. Höstarna kan ju vara riktigt härliga om bara vädret är hyfsat. Jag är inte alls lika väderkänslig under till exempel sommaren – även om sommaren regnar bort, går jag inte in i någon sommardepression. Men just höstarna är jag väldigt känslig och känner av min depression extra mycket om vädret är uselt.
Nu är ryskan i full gång och det är minst sagt högt tempo. Vi har redan fått en första inlämningsuppgift som ska vara inne senast måndag morgon. Eftersom jag kommer ha fullt upp med bland annat jobb de kommande dagarna, har jag redan idag lämnat ifrån mig uppgiften – och håller nu tummarna för ett gott resultat. Som alltid vid tentor och inlämningsuppgifter, blir man osäker på vissa delar och är mer säker på andra delar. Jag tyckte de första delarna av inlämningsuppgiften gick jättebra, sedan blev jag mer osäker. Men nu är den inlämnad och inte så mycket jag kan göra åt saken om det blivit tokigt någonstans.
Fortfarande är det ganska mycket jag känner igen från när jag läste ryska för 25 år sedan och jag behöver inte lägga ned alltför mycket arbete på ryskan. Men ju längre tiden går, ju mer avancerat kommer det givetvis bli och ju mer tid kommer jag förstås att lägga på studierna. Kursen är på halvfart, så cirka 20 timmar i veckan förväntas vi studenter lägga på studierna – vilket trots allt är ganska mycket om man jobbar parallellt med studierna. Jag är glad att jag har ett jobb med många långledigheter inlagda i det rullande schemat, annars skulle de aldrig funka att plugga samtidigt som jag jobbar.
Nu har jag i alla fall bokat in en tid för att ta en fjärde dos av coronavaccinet. I Stockholm har man kunnat ta en fjärde dos ett tag, men det har inte blivit av att jag bokat någon tid förrän nu. Nu är det i alla fall gjort och nästa torsdag ska jag till ett vaccinationscenter för att få en spruta med fjärde dosen vaccin.
Hela pandemin känns ju på något vis lite avlägsen nu, när restriktionerna i princip har lyfts och det nästan inte alls pratas om covid/corona i media längre. Jag minns vilken panik det var när viruset först kom, i början var ju alla totalt panikslagna och det var som att pesten spreds över världen. Och det var ovant att man skulle stanna hemma vid minsta förkylningssymtom. I normala fall pular man ju i sig ett par Alvedon och går till jobbet om man har milda förkylningssymtom – men i och med Corona var det inte längre möjligt. Och man vågade ju inte hosta eller nysa på allmän plats, då fick man direkt arga blickar från folk runtomkring. Numera är det knappt någon som reagerar om man råkar hosta lite på bussen eller tunnelbanan.
Men jag tycker i alla fall att det är viktigt att ta vaccinet, även en fjärde dos. Även om vaccinet inte verkar skydda mot sjukdom, så tycks det i alla fall skydda mot allvarlig sjukdom. Och det skyddar trots allt en själv från att åtminstone hamna på sjukhus om man skulle ha oturen att bli sjuk. Sen misstänker jag att risken minskar att faktiskt bli sjuk, även om vaccinet inte ger ett fullständigt skydd mot sjukdom – och på så vis gör man vad man kan för att minska smittspridningen.
Nu har jag bara ett par veckor kvar som ”deltidare”, i och med månadsskiftet september/oktober börjar jag trappa upp min arbetstid igen. Och det ska faktiskt bli skönt, om inte annat blir man lite friare när man inte längre har med Försäkringskassan att göra. Det är lättare att göra ändringar i schemat på jobbet, jag kan återuppta verksamheten i mitt företag utan att vara rädd att få problem med utbetalningen av min sjukpenning, jag kan jobba extra och flytta på arbetspass när det behövs för bemanningen och så vidare. Det känns lite konstigt när jag inte jobbat heltid sedan januari, så det är nog bra att man trappar upp arbetstiden stegvis och inte hoppar upp på heltid på en gång. Så ovant kommer det absolut att vara när det väl är dags, det ska jag inte neka till. Men på det stora hela känns det skönt att vara tillbaka på banan igen efter denna långa sjukskrivning.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
