Jag tillhör den kategori människor som inte lämnar lägenheten utan mitt headset så att jag kan ha musik i öronen. Det är nästan uteslutet att ta tunnelbanan eller bussen någonstans utan möjlighet att lyssna på musik. Spotify är bland det bästa som hänt mig, eftersom musik blivit så lättillgänglig direkt i mobilen. Jag slipper släpa på en extra manick för att kunna lyssna på musik, utan har min favoritmusik några knapptryck bort i telefonen. Som 70-talist är jag uppvuxen med freestyles, som ofta var ganska otympliga att ha med sig. Dessutom var kassettband ganska begränsande, eftersom det oftast inte rymdes mer än runt 20 låtar på ett band. I bästa fall. Sen kom det portabla CD-spelarna, som visserligen gav bättre ljud men så särskilt mycket mer musik rymde inte en CD-skiva jämfört med ett kassettband. Och de portabla CD-spelarna var nästan mer otympliga än vad freestylen var. Mp3-spelarna var väl aningen bättre, jag tror jag har en liggande i någon byrålåda till och med. Men inget klår möjligheten att kunna lyssna på musik direkt i mobilen. Den har man oftast med sig ändå och det räcker att man har ett par hörlurar utöver själva telefonen.
Jag har kommit på mig själv att vara väldigt kräsen när det kommer till vilka hörlurar jag väljer. Till att börja med ska de vara trådlösa, så jag slipper ha en sladd mellan hörlurarna och telefonen. Sen ska det förstås vara bra ljud i dem, så jag nöjer mig inte med någon billig variant med vasst ljud. Och sen ska de vara fukttåliga så att jag kan ha dem på när jag till exempel tränar och vill ha musik i öronen. De senaste hörlurarna jag köpt har legat i prisklassen runt 600 kronor och det är väl vad man får räkna med om man vill ett par ha bra hörlurar.

Här hemma är det i princip aldrig helt tyst, det är väl möjligen när jag sitter och pluggar som jag ibland inte vill ha störande bakgrundsljud. Men annars står antingen radion eller stereon på i vått och torrt. Jag är lite av en bakåtsträvare och köper fortfarande CD-skivor med jämna mellanrum. I nuläget har jag en skivsamling på någonstans runt 300-400 skivor (har faktiskt tappat räkningen sedan länge). I slutet på 90-talet köpte jag en mastodontstereo med rejäl förstärkare och bra högtalare. Jag betalade ungefär 11 000 för stereon och den funkar alldeles utomordentligt fortfarande. Jag har möjligheten att koppla in datorn till stereon, men föredrar faktiskt att spela CD-skivor ändå. I CD-spelaren ryms fem skivor och det är ganska lagom på något sätt.
Oftast står radion på, men framförallt när jag ensam hemma går stereon igång för fullt ös. Ibland väntar jag nästan på att grannarna ska börja klaga. 😁 I tonåren fick jag upp ögonen för hårdrock och det är en musiksmak som hållit i sig sedan dess. Det är dessutom en sorts musik som gärna ska spelas på ganska hög volym, så jag tror ni kan ana känslan när jag drar igång CD-spelaren här hemma?! 😉

Nu har ju dessutom vinylskivorna börjat komma tillbaka, så i sann hipsteranda händer det faktiskt att jag köper några sådana. Det är inte ofta, men et händer. Framförallt är det guldkornen i skivsamlingen som föräras med ett inköp av en vinylskiva. Jag har ingen jättestor samling vinylskivor, men den växer sakta men säkert. Vinylskivorna läggs på när man mer aktivt just lyssnar på musik och inte bara har musik i bakgrunden, som oftast är fallet. Oftast lägger jag i ett antal CD-skivor och låter musiken gå medan jag gör en massa annat. Men ibland händer det att man faktiskt sätter sig och just bara lyssnar. Och då kommer vinylskivorna fram.

Jag har alltid haft en väldigt bred musiksmak, så det är inte bara hårdrock som strömmar genom högtalarna. I min skivsamling återfinns alltifrån Frank Sinatra, Evert Taube, Billie Holiday och Jussi Björling till Metallica, Rammstein, Motörhead och AC/DC. När vi har middagar och jag vill ha bakgrundsmusik, då är det oftast just Frank Sinatra och Billie Holiday som kommer fram. Om jag inte kopplar in datorn till stereon och slår på min spellista med bakgrundsmusik. Denna spellista är fylld av just 50- och 60-talsklassiker med till just Frank Sinatra och Billie Holiday. Något som är perfekt musik att ha lite i bakgrunden när man har middagar och mingel.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

KommenteraAvbryt svar

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Exit mobile version