Dunkla rum

Att gå vidare i livet

Skolan var för mig en lång mardröm. Under hela grundskolan var jag klassens hackkyckling som fick skulden för det mesta elände du kan tänka dig. Och hur jag hade det i skolan hänger kvar än i vuxen ålder. Jag får kalla rysningar och starkt obehag av stängda dörrar, hatar att ha ryggen ”fri” och tittar mig fortfarande om över axeln när jag rör mig bland folk. Jag vandes tidigt vid att inte vara välkommen i sociala sammanhang och att personer reste sig och bytte bord när jag kom och satte mig i skolmatsalen. Jag var ”reservkompisen” som fick vara med när ingen annan kunde leka och det var ofta det fnittrades, tisslades och tasslades bakom mig när jag gick genom skolkorridorerna. Många tycktes ha bestämt sig för att jag ”inte hade alla hästar hemma” och använde en väldigt nedlåtande ton när de pratade med mig. Det gällde även personer som inte kände mig, utan jag var på något vis stans ”byfåne” som det var helt okej att göra narr av bäst man ville. Detta trots att man inte kände mig eller hade någon form av relation till mig.

Dagbok

Ålderstecken

Det börjar bli ganska tröttsamt vid det här laget. Mina höftproblem vill liksom inte riktigt ge med sig. Det onda har försvunnit sedan länge, men jag är till och från exceptionellt stel i höfter och rygg. Framförallt kommer det framåt kvällen när man varit igång hela dagen. På kvällarna linkar jag runt likt en gammal gubbe och det knakar och brakar i lederna. Jag har inte vågat gå och träna på flera veckor, något jag egentligen behöver med tanke på vikt och allmänt välmående. Men så länge höfterna trilskas, vågar jag inte anstränga dem i onödan.

Corona och Covid19

På kort sikt

Under pandemin är det mycket som blivit annorlunda. Vi jobbar hemma, får inte resa någonstans eller umgås i större grupper. Bygghandlare har märkt en uppgång i försäljningen, då folk har mer tid att pyssla hemma. Samtidigt är det fler som letar större boende, köper fritidshus och skaffar hund eftersom man har mer tid och behöver mer plats när man jobbar hemifrån. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite kortsiktigt tänkande att köpa fritidshus eller större boende på grund av pandemin. Med tiden kommer vi väl ändå i rätt stor utsträckning återgå till det normala igen – och då kan man ju fråga sig om man kommer ha tid med den där hunden eller det där fritidshuset man köpte när pandemin härjade som mest?

Bagarmossen

Slöseri med skattemedel

Det börjar faktiskt bli smått skrattretande, något annat går inte att säga. Rulltrapporna i Bagarmossens tunnelbanestation är liksom något av en historia för sig. De står mer än de är igång och så har det varit de senaste åren, trots att SL renoverat dem. Under en längre tid stod de helt stilla, inklusive hissen för att renoveras – och vi var nog många som hoppades att det skulle bli bättre efter det.
Men nej. Nu har det gått så långt att man i Bagarmossens Facebookgrupp till och med startat en tråd där resenärer kan skriva om rulltrapporna är igång eller ej. Grejen är att det är ganska lång rulltrappor, det är en rejäl promenad om man tvingas gå i trapporna upp till gatuplanet. Och alla som någon gång gått i en stillastående rulltrappa vet hur jobbigt det kan vara. Framförallt om man har matkassar, väskor eller annat att släpa på. Något som ju ofta är fallet när man är på väg hem med tunnelbanan.

Politik

Girighetens ansikte

Fjolårets vinst för det första kvartalet på 3 miljoner kronor har blivit en förlust på 9 miljoner kronor. En förklaring är att färre äldre vill flytta in på ett boende eller använda hemtjänst under pandemin. Under första kvartalet i år var beläggningen på bolagets äldreboenden 77 %, mot 87 % under motsvarande kvartal 2020. Samtidigt stormar det allt mer om bolaget på andra håll. Under onsdagen meddelade åklagare att fallet där bolaget misstänks ha hotat en anställd, som i media varnat för brister i smittskyddet på ett av bolagets boenden, lämnas över till polisen för att utredas. Attendos agerande kan ha brutit mot det lagstadgade meddelarskyddet.

Diverse

Tillbaka till stenåldern

Det finns många anledningar till att jag inte vill lämna storstan och flytta ut på landsbygden. Framförallt för att jag blivit en inbiten storstadsmänniska under de dryga 21 år jag bott i Stockholm. Jag har svårt att mig själv avstå från det utbud och de bekvämligheter som storstan ändå erbjuder. Än mindre skulle jag kunna tänka mig att bo på landsbygden med långa avstånd till butiker och annan service. Men där är vi olika, somliga trivs på landet och vill gärna leva så, vilket jag har full respekt för.
Men i helgen fick jag lite extra vatten på min kvarn vad det gäller att inte lämna storstan för att bo på landet. DN har granskat täckningen för mobiltelefoner på den svenska landsbygden – och på vissa håll går det inte ens att ringa 112. Saker som är en självklarhet för oss i städerna, är inte alls lika självklart om man bor lite utanför städerna och gärna vill bo på landsbygden. Man är så bortskämd med bra mobiltäckning och snabbt bredband, men den förmånen har man inte på alla håll, inte ens i Sverige.

Politik

Somliga bolag hör inte hemma i välfärden

Aftonbladet avslöjar i dag att vårdbolaget Attendo betalat ut 4,8 miljoner kronor i bonus till vd och koncernledning för coronaåret 2020. Det är en ökning med 98 procent jämfört med året innan. Samtidigt fick Attendo 120 miljoner kronor i stöd från svenska skattebetalare, och 10 miljoner i statliga stöd från Finland, där Attendo också bedriver verksamhet. (Källa: Aftonbladet)
Här har vi ett praktexempel på varför vinster inte ska vara tillåtet inom vården, pengarna ska återinföras in i verksamheten och inte gå till bonusar för höga chefer. Hur mycket bonus får vårdbiträden och undersköterskor som sliter dagarna i ända för vårdbolag som Attendo? En kvalificerad gissning är att de inte får en krona.

Exit mobile version