Så är den gamla lägenheten slutligen helt tömd på alla ägodelar. Den sista pinalen att lämna lägenheten fick bli diskmaskinen, där vi var tvungna att ta in en tekniker från hyresvärden för att koppla ur den. Det sista som nu återstår är att lämna ifrån sig nycklarna, något vi kommer göra till veckan. Det känns någonstans lite konstigt, när man bott så länge på samma kvadratmeter, att faktiskt inte komma tillbaka dit. Men nu när man någonstans börjat vänja sig vid att ha större yta att röra sig på, känns tvåan förvånansvärt liten. Som det känns just nu, skulle jag inte kunna tänka mig att bo i en tvåa igen med tanke på ytan. Nu när vi sakta börjar komma på plats i den större lägenheten, känns det otroligt lyxigt att ha den större ytan som en trea innebär.
Det är inte mycket jag lämnat den nya lägenheten under som gått sedan inflytten i måndags. Några turer har det blivit, för att köpa förlängningssladdar, krokar, grenkontakter, stickkontakter – och förstås stora mängder hämtmat. Under de första dagarna i lägenheten gick det inte ens att tänka tanken att man skulle laga middag i lägenheten. Kaffe och stora mängder ramlösa var vad som fanns att tillgå.
Sen dyker det alltid upp saker under en flytt, som måste inhandlas. Plötsligt måste man dra kablar, hänga tavlor och gardiner och fixa med en lång rad andra saker. Idag har jag fått känna mig lite händig och faktiskt installerat tvättmaskinen. Så nu har vi faktiskt återigen en fungerande tvättmaskin, vilket känns oerhört skönt. Jag har gjort en provisorisk inkoppling med ledsagning av en elektriker i familjen för att få det hela att fungera tills en riktig elektriker kan göra jobbet ordentligt. Hyresvärden Stockholmshem skulle ta 920 kronor för att installera tvättmaskinen – det vill säga koppla in en sladd – vilket vi tyckte var alldeles för dyrt. Framförallt när vi har en elektriker i familjen, som kan göra det alldeles gratis. Så nu kör vi på min provisoriska – men i övrigt korrekt gjorda – lösning tills vi har en elektriker på plats.
Nu väntar vi bara på att få diskmaskinen installerad också, något som vi inte kan göra själva – ens provisoriskt. Disk- och tvättmaskin är nog bland de bästa inköp jag gjort under senare år. Jag skulle kunna gallra bort många av mina ägodelar, men inte disk- och tvättmaskin. Det är så fantastiskt skönt att slippa masa sig iväg till tvättstugan – precis som att lasta in det mesta av disken i diskmaskin, som sedan är helt ren någon timme senare och reda att ställa in i skåpen.
Kontakten med omvärlden har varit radion, som stått på en stor del av dagarna medan vi pysslat runt bland alla flyttkartonger och bråte. Så situationen i omvärlden har inte riktigt gått oss förbi och det har varit med en klump i magen man följt utvecklingen under det gångna dryga dygnet i Ukraina.
Det är obehagligt när kriget kommer så pass nära som det nu gör, i ett land bara ett par timmars flygresa bort. Det är förstås inte mer allvarligt än något av de andra krig som pågår runtom i världen, det är bara det att det nu kommer så oerhört nära. Och det som också gör det så läskigt är att det är Ryssland som börjar skramla med vapnen, ett av världens mäktigaste kärnvapenländer. Det går givetvis att dra många paralleller med när USA gått in militärt i olika länder, men oftast har man då åtminstone haft vissa ”goda” förevändningar. Som när man vill driva ut talibanerna ur Afghanistan eller hitta kärnvapen i Irak. Rysslands förevändningar för att gå in i Ukraina köper jag inte överhuvudtaget. Det man nu kan oroa sig för, är att kriget sprider sig till andra länder i Europa och på ett eller annat sätt även drabbar Sverige. Personligen tror jag inte att kriget kommer hit, men vi kan ju drabbas på andra sätt av krig i vår omedelbara närhet.
Så visst känns det olustigt, det tror jag nog att de allra flesta kan vara överens om. Det är med viss vånda man följer nyhetsrapporteringen och vad nästa steg blir för regimen i Kreml. Kommer man få för sig att invadera fler länder, där styret inte faller ryssarna i smaken? Vilka länder står i så fall näst på tur för ett militärt angrepp?
En annan sak som slår en när kriget kommer så nära, är hur bra vi trots allt har det i trygga Sverige. Vi har inga naturkatastrofer att tala om, framförallt inte om vi jämför med många andra delar av världen. Vi har inte varit inblandade i några väpnade konflikter på en bra bit över 100 år, vilket torde vara tämligen unikt i världen. Man kan givetvis diskutera strategierna för att hålla oss neutrala och det finns saker i svensk historia som vi kanske inte ska vara så stolta över. Som när vi lät nazisterna köra transporter genom Sverige under andra världskriget till exempel. Men vi slipper i alla fall fly från fallande bomber, vi har en väl fungerande demokrati med grundlagsskyddad yttrande-, demonstrations- och föreningsfrihet. Bland annat. Och sådant påminns åtminstone jag själv om när man ser hemskheter ske runtom i världen – och tänker på att vi faktiskt slipper sådant här hemma.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
