Din tankesmedja i etern
Jag måste erkänna att jag haft en enorm tur när det gäller bostad sedan jag flyttade till Stockholm för 25 år sedan. Under ganska turbulenta förhållanden bestämde jag mig 1999 för att flytta till huvudstaden efter ett kraschat förhållande. Det tog mig ungefär två veckor att ordna ett förstahandskontrakt i utkanten av Upplands Väsby, jag …
Jag är innerligt glad att jag haft sådan tur att få bostad i Stockholm som jag har haft. När jag flyttade till Stockholm 1999, lyckades jag på några få veckor ordna ett förstahandskontrakt. Visserligen avsides beläget i utkanten av Upplands Väsby, men det var ett förstahandskontrakt – och jag kunde känna att lägenheten var min …
Vi bor alldeles intill Bagarmossens centrum och det är verkligen lyxigt att ha ett litet centrum precis runt husknuten. Vi nyttjar centrumet mer eller mindre dagligen och uträttar de flesta av våra vardagsärenden där. Och man hittar det allra viktigaste i Bagarmossens centrum – som matbutiker, postombud, några restauranger, bibliotek och apotek. Med andra ord ett välförsett centrum för att vara i en förort.
Jag har bott i Bagarmossen sedan 2005 och har rakt igenom trivts oerhört bra. Det är överkomliga resor in till stan samtidigt som man har naturen runt hörnet och ett väl utbyggt centrum med gott om affärer och restauranger. När jag flyttade hit, fick jag en hel del kommentarer om att Bagarmossen kan man ju inte bo i. Där gick det vilt till och man kunde inte känna sig trygg om kvällarna. Och bara veckorna innan jag flyttade till Bagis var det mycket riktigt ett mord i området. Men jag har aldrig känt mig otrygg i Bagarmossen. Jag har i alla år arbetat obekväma arbetstider och ofta kommit hem sena kvällar och nätter, jag har varit på krogen och kommit framåt morgontimmarna, men aldrig känt mig det minsta otrygg varken på tunnelbanan eller när jag hoppat av tåget och promenerat hem den korta biten jag ha att gå.
Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.
På måndag är det så dags, klockan åtta på morgonen kommer flyttfirman och så är det dags att flytta några trappor upp i fastigheten. Jag tror helt enkelt att flytten inte helt sjunkit in. Eftersom flyttfirman även kommer att sköta packningen av vårt bohag, så har vi inte ens börjat packa våra saker. Något som förmodligen gjort för länge sen om vi skött packningen själva.
I ärlighetens namn förstår jag inte hur flyttfirman kommer hinna med allt på måndag. De har avsatt en heldag för packning och flytt och jag kan faktiskt inte förstå hur de ska få tiden att räcka till. Samtidigt är det deras bekymmer, vi betalar bara för att få flytten utförd. Men det ska bli intressant att se hur de arbetar och får arbetet utfört på en dag. Trots allt är de väl proffs på att flytta får man anta, så de lär veta hur man gör att flytta bohag snabbt och smidigt.
Så börjar saker och ting falla på plats när det gäller flytten. Vi har hittat en flyttfirma som vi kommer att anlita och en firma som ska komma göra en översyn av persiennerna i den nya lägenheten. Persiennerna är i väldigt dåligt skick och behöver verkligen göras något åt så att man kan använda dem. Det är en service som inte ingår i hyran hos vår hyresvärd, så vi får bekosta det själva. Men det är inte så farligt dyrt, så det är ändå något man kan leva med.
Så det kommer vänta några veckor av ett liv i bland flyttkartonger och väskor i slutet av februari och en tid framåt. Det känns lite gruvsamt på något vis och jag kommer få tumma en hel del på mitt kontrollbehov och att ha koll på var alla saker är någonstans. Det är några år sedan jag flyttade, så det är en ovan känsla att riva upp hela bohaget från grunden och flytta till ett nytt ställe. Och då är det inte helt nytt, eftersom vi nu flyttar inom samma fastighet.
Är det något som tycks göra folk upprörda, så är det när det ska genomföras förändringar av olika slag. När det kommer något nytt som gör att saker och ting inte blir sig riktigt likt längre. Och jag har ofta svårt att förstå de upprörda känslor som förändringar rör upp, jag gillar förändringar och tycker det är spännande. Givetvis kan man ha olika uppfattningar om att förändringar är till det bättre eller sämre – och det är klart det finns förändringar som jag kan tycka är till det sämre. Beroende på vad det är frågan om, får man naturligtvis välja mellan att finna sig det hela eller att säga ifrån och protestera.
En av få gånger jag faktiskt opponerat mig mot en eventuell förändring, var när det var prat om att ombilda fastigheten jag bor i till bostadsrätter. Jag vet att vissa var för en ombildning och såg det som en positiv förändring, medan jag själv var av den motsatta uppfattningen. Jag skrev en del argsinta brev till kommunpolitikerna liksom ett och annat blogginlägg i ämnet för att göra min röst hörd. I slutändan visade det sig vara ett för dåligt stöd för ombildning och den blev aldrig av, vilket jag själv tyckte var väldigt bra.
Det är ju det som är det fina i en demokrati, att alla får ha sin åsikt och faktiskt får och kan komma till tals utan repressalier. Jag kan tycka att det är sunt att protestera när det är befogat, men ibland har jag lite svårt att förstå varför folk ser ett problem i somliga förändringar.
Så är det klart, vi har fått lägenheten som vi tittade på i början av december. Häromdagen kom mejl från Stockholmshem, som klargjorde att man godkände oss som hyresgäster för den nya lägenheten. I ärlighetens namn hade jag väl faktiskt blivit rätt förvånad om vi inte godkänts, vi har helt okej månadsinkomster bägge två, inga betalningsanmärkningar eller höga skulder sedan tidigare. Och den nya lägenheten är inte heller uppseendeväckande dyr, så det är en hyra vi med lätthet kommer klara av att betala.
Nu vidtar planeringen inför flytten och allt som hör till när man ska flytta. Vi har bestämt att vi ska låta renovera den nya lägenheten för att på så vis sätta vår personliga prägel på lägenheten. Det kommer bli nya tapeter, parkettgolv och nylackerade köksluckor i hela lägenheten. Och vi hoppas att vi kan tajma in renoveringen så att den är gjord innan vi flyttar in, allt för att slippa hålla på och flytta på saker och ting för att hantverkarna ska komma åt när hela möblemanget är på plats.
Som det ser ut just nu kommer vi stå med dubbla hyror någon månad, vilket förstås kommer bli kännbart i plånboken. Samtidigt finns det förstås fördelar med att ha tillgång till bägge lägenheterna under två månaders tid. Bland annat kommer vi förstås kunna renovera den nya lägenheten innan vi flyttar in i den, vilket direkt hamnar på pluskontot.
Det är ett antal år sedan vi bestämde oss för att börja leta efter ett större boende. Vi hade då insett att vår tvåa är aningen för liten och att det skulle vara skönt med rum extra. Ett rum som får utgöra ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Det skulle dessutom vara bra med lite fler förrådsutrymmen än vi har i vår nuvarande lägenhet. Jag vet i ärlighetens namn inte hur många lägenhetsvisningar vi gått på sedan beslutet togs, men det har blivit ganska många. Och alla som bor i Stockholm, vet hur sjuk bostadsmarknaden häri Stockholms län. Det där med att hitta ett boende är verkligen inte helt lätt, utan oftast behöver man decennier i bostadskön eller en smärre förmögenhet för att kunna köpa sitt boende. Själv har jag 21 år i bostadskön och har det ändå svårt att hitta ett boende med skäligt avstånd till stan. I något av ytterområdena skulle jag kunna få en lägenhet, men där vill vi å andra sidan inte bo utan vill vara kvar inom tunnelbanenätet.
Skulle vi vara ute efter en lägenhet inne i city, skulle vi förmodligen behöva ytterligare fem till tio år i bostadskön för att ha en rimlig chans. Och vi vill gärna hitta ett nytt boende närmare i tid än så.
Sen får erkännas att vi varit ganska kräsna, det går inte att hymlas med. Vi vill ha minst en stor trea – vi pratar minst 75 kvadratmeter och uppåt – med bra förvaringsutrymmen. Sen vill vi ha max 25 minuter till T-centralen inklusive promenad och byten, nära till tunnelbana och någon form av centrum där den viktigaste servicen finns. Slutligen vill vi ha balkong eller uteplats och inte betala mer än 11.000 kronor i hyra. Vi kan ju samtidigt möjligheten att vara lite kräsna eftersom vi redan har ett förstahandskontrakt och inte har något datum då vi ska vara ute ur den nuvarande lägenheten. Så vi har bestämt oss för att inte ta första bästa lägenhet som dyker upp, utan faktiskt vänta tills rätt möjlighet kommer.
