Din tankesmedja i etern
Snart har det gått två år sedan vi flyttade till vår större lägenhet några trappor upp från den gamla i samma fastighet. Det känns verkligen jättekonstigt att det gått så fort, att vi bott här så länge som två år. Det känns som igår som vi packade ihop våra tillhörigheter för att flytta några trappor …
Trots att vi nyss har flyttat, kan jag inte låta bli att någon gång emellanåt gå in och kolla på lediga lägenheter som kommer i Stockholms bostadskö. Och jag är verkligen glad att vi inte längre letar lägenhet, för det är verkligen inte lätt i Stockholm att hitta någonstans att bo. Även om man har 20 år eller mer i bostadskön, så är det inte många lägenheter som kommer ut. Och sen är det inte bara tiden i bostadskön som räknas, utan sedan ska man uppfylla eventuella krav på inkomst och andra krav som hyresvärden kanske ställer på sina blivande hyresgäster.
Nu är allt på plats i lägenheten efter tapetseringen. Tavlorna hänger där de ska och möblerna är tillbakaflyttade till sina tänkta positioner. De möbler som ska vara förankrade i väggarna är nu fastskruvade igen där de ska stå och vi har fått upp de lampor vi tagit ner för tapetseringen. Och det känns väldigt skönt att ha allt på plats igen, att vi har den ordning vi vill ha i lägenheten.
Det har svettats många liter när vi flyttat runt på sakerna i lägenheten, många av möblerna är rejält tunga och är minst sagt en utmaning att flytta runt i lägenheten. Andra är inte särskilt tunga, men istället ganska otympliga att flytta runt. Dit hör till exempel skrivbordet, som är drygt 1,5 meter långt men inte direkt väger särskilt många kilo. Men i sommarvärmen har det tagit på krafterna att flytta runt på allt flera gånger – först för att ge plats för målaren, sedan få tillbaka allt igen på sina platser.
Äntligen, äntligen är hela lägenheten färdigtapetserad, i tisdags gjorde målaren det allra sista i vardagsrummet och vi kan nu glädjas åt att själva få ha valt färg och mönster i lägenheten. Vi har båda tyckt att lägenheten på något vis bara känts halvfärdig när det bara varit vitmålat överallt, nu känns det mycket mer som ett hem.
Vi har ännu inte möblerat i ordning fullt upp i vardagsrummet, det är fortfarande en hel del sladdar vi vill fästa upp mot väggarna innan vi ställer möblerna på plats. Detta är något vi inte brytt oss om att fixa med sedan vi fick veta att vi skulle få nya tapeter, det har inte känts som någon idé att att spika upp sladdar, när man ändå måste rycka loss det efter bara ett lite tag. Så det har liksom gått sladdar kors och tvärs i lägenheten sedan inflytten för några månader sedan – vilket på många sätt har stört mig ska jag villigt erkänna. Jag är sådan som tycker det ser oerhört slarvigt ut med sladdar som ligger kors och tvärs längs golven, det ska allra helst var fästa längst väggarna så att de inte är i vägen. Dessutom ser det väldigt slarvigt ut i allra högsta grad.
Så är det slutligen bara vardagsrummet kvar att tapetsera och det börjar bli riktigt snyggt i lägenheten. Målaren har jobbat på bra och nu är som sagt allt rum utom vardagsrummet klara. Jag har nästan glömt vilka tapeter vi valt för varje rum, men blev påmind när tapeterna väl kom på plats. Och det är sådan skillnad i lägenheten mot tidigare, när allt bara var vitt. Nu är det lite färg och mönster på väggarna och det känns plötsligt mycket hemtrevligare här hemma. Det enda rum som har lite ljusare – nästan vita – tapeter är vardagsrummet. Men det är istället väldigt mönstrade tapeter, så det blir ändå en helt annan känsla i rummet.
Helgen har ägnats åt så smått börja flytta tillbaka möbler och hänga upp saker på väggarna. Det har varit intensivt och lite svettigt i sommarvärmen, men det har varit värt besväret. Nu är det mesta på plats igen, vilket känns jätteskönt. Målaren verkar räkna med att bli klar imorgon och efter det kan vi börja nyttja vardagsrummet som vanligt igen. Det känns som att vi har fått en helt ny lägenhet och det har faktiskt varit värt besväret att flytta runt möbler och tavlor för att skapa plats åt målaren.
Lägenheten är nu totalt upp och nervänd. Det är saker precis överallt, utom just kring väggarna i köket och gästrummet. Veckan har verkligen fyllts av att flytta runt saker och försöka pussla ihop det så att det blir plats för målarna där de ska tapetsera. På sätt och vis är det nog tur att vi bor så pass stort, annars hade det varit svårt att få till det med att flytta runt allting. Det hade varit svårt att mer eller mindre tömma vissa rum och få plats för grejerna någon annanstans om vi inte haft så pass mycket yta att kunna utnyttja.
Det är nu dags för köket och extrarummet att tapetseras och gårdagskvällen ägnades åt att flytta, pussla och bära möbler för att skapa tillräckligt med ytor för målarna att jobba på. Har det tidigare varit stökigt i lägenheten, är det ingenting mot hur det är just nu. Det är sådana här gånger man inser hur otroligt mycket saker man har överallt. Liksom vad vissa möbler väger – vi har byråer och skänkar som väger multum och som inte är helt lätta att flytta runt. Till det kommer allt småplock som tavlor, prydnadssaker och blommor som står i vägen och behöver flyttas på.
Imorgon går vi in i första sommarmånaden, juni, och det känns verkligen jättekonstigt. Det känns som att maj månad försvunnit i huj utan att man egentligen hunnit reagera på det. Tiden bara rinner iväg utan att man fattar vart den tar vägen och jag kan inte riktigt greppa att vi har ”sommar” från och med imorgon. Inte minst med det väder som varit idag, som mest påminner om höstrusk. Det har varit molnigt, mörkt, några få plusgrader och regn större delen av dagen. Jag har haft tänt i lägenheten hela dagen, vilket väl egentligen inte skall behövas en dag i slutet av maj.
Känns det inte som att maj varit ovanligt kall i år? I helgen var det inte mer än sju, åtta plusgrader – vilket känns mer som mars än maj. Och det är inte direkt så att man är upplagd för att gå i shorts och kortärmat just nu, som jag normalt sett brukar göra i maj. Visserligen är jag sådan som hellre går och småhuttrar än att jag svettas, men är det under tiogradersstrecket går till och med jag i långbyxor. Jag svettas ganska mycket i vanliga fall, så jag måste verkligen anpassa kläderna efter väderleken – och så fort det börjar bli lite varmare, åker sommarkläderna fram utan pardon. Men inte i år. Jag hoppas verkligen att detta väder inte tänker fortsätta hela sommaren, jag vill trots allt ha lite sol och värme!
Det är i alla fall skönt med vår och sommar, även om det hitintills varit lite kyligt. Ljuset och solen gör mycket till för välbefinnandet och åtminstone jag själv är mycket piggare än under den mörka delen av året.
Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.
Sakta börjar den nya lägenheten faktiskt känna som ”hemma”, någonstans där man faktiskt bor. Länge såg jag den förra lägenheten för mitt inre när jag tänkte på ”hem” och var jag faktiskt bodde. Men allt efter som tiden gått, har jag börjat känna den nya lägenheten som hemma och faktiskt känna mig hemmastadd här. Det är många detaljer som ska stämma för att ett ställe faktiskt ska kännas som ett hem, alltifrån möbler till dofter och färgval spelar in. Det tar alltid några månader innan man ”bott in sig” i en ny lägenhet; man flyttar runt på saker, placerar om och testar sig fram. Det har ju varit en stor fördel att jag gått hemma de gångna veckorna och faktiskt har kunnat ägna mig åt att inreda lägenheten mer eller mindre på heltid. Jag har ju verkligen haft tiden, vilket man ju inte har i normala fall när man jobbar heltid.
Jag undrar i ärlighetens namn hur de tidigare hyresgästerna tagit hand om den lägenhet vi nu flyttat in i. Stockholmshem hade valt att renovera lägenheten rejält innan vi flyttade in, med ny målning, nylackerade köksluckor, ny armatur i köket, nya vitvaror och nya strömbrytare och eluttag. Något jag har svårt att tro att man valt att göra om det verkligen inte behövts.
Men renoveringen till trots har vi hittat hur många fel som helst i lägenheten under den relativt korta tid vi faktiskt bott här. Det har varit utslitna persienner i alla rum, stopp i avloppet, eluttag som inte fungerat, en väldigt illa tilltygad diskbänk (som nu har bytts ut), en balkongdörr som inte gått att låsa och en lång rad andra saker. Till det kommer förstås tillval som vi själva gjort för att få till den standard vi vill ha och som egentligen inte har med lägenhetens ursprungliga skick att göra.
Det har hittills inte gått en hel vecka utan att vi haft hantverkare och/eller servicepersonal springande i lägenheten för att med fixa olika saker. Vi börjar bli igenkända hos Stockholmshems personal, som vid det här laget varit här ett flertal gånger i olika ärenden – det är inte utan att vi med tiden blivit lite tjenis med varandra. 😁
