Din tankesmedja i etern
Jag har väntat en dryg månad på besked från A-kassan. En dryg månad sedan jag lämnade in min ansökan om att få ersättning. Jag har fått konstiga meddelanden från ST:s A-kassa, där man insinuerat att jag skulle ha orsakat uppsägningen själv, att det skulle vara mitt fel att jag fick skylla mig själv. Så man …
Någon gång ibland, med jämna mellanrum, brukar jag ha en genomgång av ekonomin och rensa upp lite. Det brukar trots allt behövas en storstädning någon gång här och där. Nu har vi haft några oturliga månader, där pengarna inte riktigt räckt till vad vi skulle vilja att de räcker till – som ett sparande till …
Lagen om alltings jävlighet heter det tydligen – och det är något som drabbar oss alla med jämna mellanrum. Dit hör till exempel att aldrig en sak hemma går sönder åt gången så att man får köpa nytt – utan det är alltid flera saker som går sönder och måste ersättas. Jag minns när både …
När jag flyttade till Stockholm 1999, kostade ett månadskort hos SL 450 kronor om jag inte minns helt fel. Det tyckte man var ganska mycket pengar då och man ojade sig ganska mycket när det var dags för nytt månadskort. Men sen har priset höjts successivt genom åren – och nu är det dags för …
Jag har inte tyckt att de högre priserna drabbat oss särskilt mycket. Visst har man märkt att saker och ting blivit dyrare, men vi är bara två personer i hushållet med helt okej inkomster, så vi har inte drabbats särskilt mycket har det känts som. Elen har blivit aningen dyrare, men inte jättemycket. Vi betalar bara för hushållselen – som de flesta i hyresrätt – så det är bara några hundralappar vi pratar om som elräkningen gått upp. Och visst har vi börjat välja bort vissa saker i matbutiken eftersom det börjat bli dyrt med vissa varor, visst tittar vi lite mer på extrapriser än vad vi gjort tidigare. Men att vi drabbats nämnvärt mycket av de dyrare priserna på sistone känns som något av en överdrift.
Det är några år sedan jag skaffade min första stående lottorad, sedan dessa har jag i någon utsträckning haft stående rader i princip oavbrutet. Inte för att jag direkt vunnit några stora summor, det ska jag inte skryta med. Som mest har jag vunnit knappt 300 kronor, vilket inte på långa vägar täcker vad jag faktiskt spelar för varje månad. Någon gång då och då lägger jag om mina rader; lägger till eller drar ifrån någon rad beroende på hur ekonomin ser ut. Har jag lite sämre ekonomi, ryker en rad eller två och när ekonomin blir bättre kan det tillkomma en eller ett par rader.
Jag brukar vara vara ute i god tid med det allra mesta. Räkningarna betalar jag till exempel alltid i tid, oftast flera dagar innan förfallodatum. Och jag brukar vara likadan med det allra mesta i vardagen, det är liksom en hederssak att saker och ting ska vara inlämnade eller betalda i tid.
Men är det något jag på senare år väntat med till absolut sista stund, så är det deklarationen. I och med min enskilda firma är det inte bara att godkänna deklarationen som i normala fall – utan jag behöver även fylla i en extra bilaga för att redogöra för inkomster och utgifter i min enskilda firma. Ja, ni som är egenföretagare vet hur det funkar. Det är inte en övermänskligt krånglig bilaga som ska fyllas i, men det ska ändå göras. Och just det har de senaste åren gjort att jag skjutit på deklarationen in i det sista. Jag har inte lämnat in deklarationen försent, men jag har gjort det i sista stund.
Samma sak var det i år. Ända sedan deklarationen kom har jag tänkt sätta mig med den, men har det blivit gjort? Nej, jag har skjutit på det om och om igen. Fram till i söndags, då jag slutligen tog tjuren vid hornen och satte mig vid datorn för att deklarera. Och i år fick jag en positiv överraskning när jag skulle fylla i uppgifterna i bilagan. Jag har bytt redovisningsbyrå sedan jag deklarerade förra gången för ett år sedan – och den byrå jag numera anlitar har tydligen rapporterat in mina uppgifter direkt till Skatteverket. Detta gjorde att bilagan redan var ifylld till min stora glädje. Så för första gången på några år, behövde jag återigen bara kontrollera mina uppgifter och sedan godkänna deklarationen. Så hela processen var klar på bara några få minuter!
För inte så värst länge sedan skaffade vi fler TV-kanaler här hemma. Vi har hittills bara haft SVT och TV4, men åtminstone jag själv har ibland tyckt att TV-utbudet är lite väl skralt om sanningen ska fram. Så efter viss beslutsångest beställde jag ett paket med lite bredare utbud av kanaler. Och vips finns det faktiskt en hel del att titta på om kvällarna.
Men det går inte att komma ifrån att det också visas en hel del skräp på somliga av reklamkanalerna. Inte minst förvånas jag över vad folk är villiga att göra för att få några minuter i rampljuset. Och några program sticker ut lite extra, men trots har jag svårt att låta bli att titta ibland – förmodligen bara för att få förfasa mig litegrann över folks kåthet att få vara med på TV.
Ett program som ju har några år på nacken, men som fortfarande tycks ha sökande inför varje säsong är Lyxfällan. Här hjälper man personer som på olika sätt hamnat i ekonomisk knipa – oftast som en följd av att man levt över sina tillgångar under en längre tid. Det är alltså oftast inte folk som blivit lurade på pengar, folk som plötsligt blivit av med jobb och andra inkomstkällor och därför har det tufft ekonomiskt. Utan det är fullt vuxna personer som inte kan ekonomins mest grundläggande matematik. Istället är det personer som – som titeln antyder – mer eller mindre finansierat ett lyxleverne på de mest fantasifulla sätt. Oftast genom dra på sig dyra skulder som SMS-lån, blancolån och så vidare. Och det är inga småsummor vi snackar om, många av dem som får hjälp genom programmet går back med tiotusentals kronor varje månad. Och de betalar av sina lån genom att ta nya lån – och på så vis växer skuldberget allt mer.
Jag vill så gärna kunna säga att lönen inte spelar roll om jag tackar ja till ett jobb eller ej. Jag vill så gärna kunna säga att det där med pengar inte är viktigt. Men det är klart att det är viktigt för de allra flesta av oss – på ett eller annat sätt. Pengar i sig gör dig inte lycklig, men det är klart att en stabil ekonomi faktiskt gör sitt till för välbefinnandet. Alla som någon gång pluggat eller haft ett låglöneyrke och behövt vända på varenda krona för att få ekonomin att gå runt vet vad jag pratar om. Självklart mår man bättre av en hyfsad inkomst som regelbundet kommer i slutet av varje månad. Man mår bättre av att veta att pengarna faktiskt räcker varje månad, att man faktiskt har råd att vara hemma om man blir sjuk, att man har råd att gå till doktorn, att pengarna räcker till mat, hyra, kläder och allt annat man behöver.
Ungefär en gång per brukar jag ha en genomgång av ekonomin för att lägga om onödigt höga utgifter. Det hinner ofta hända en hel del med villkoren på de utgifter man har och kan dyka upp andra erbjudanden som man kan nappa på istället. Så jag brukar gå igenom hemförsäkring, mobilabonnemang, lån och alla andra månatliga utgifter man har för att se om det vore mer ekonomiskt att byta ut och lägga om vissa saker. Och varje gång brukar jag kunna dra ner en hel del på de återkommande utgifterna. Oftast är det flera hundra per månad som går att spara in. Det går att spara ganska mycket på att lägga om åt lån, byta mobilabonnemang eller skaffa en ny bredbandsoperatör. Dessutom går det att spara ännu mer på att till exempel samla lån eller samla flera abonnemang hos samma leverantör.
Ibland kan det kännas lite larvigt att till exempel byta operatör eller hemförsäkring för att spara någon femtiolapp i månaden. Men kan man spara några tior här och några tior där, blir det snabbt hundralappar. För varje gång jag själv går igenom ekonomin, brukar jag kunna spara in minst 500 kronor i månaden, oftast ännu mer. Så jo, det lönar sig faktiskt att se över ekonomin med jämna mellanrum.
