Din tankesmedja i etern
Sommaren närmar sig och jag börjar i mitt stilla sinne undra hur det kommer att se ut med banarbeten i tunnelbanan. Varje år är det gedigna arbeten med tunnelbanan under sommaren, vilket leder till att tunnelbanan inte går som den ska. Istället är det ofta bussar som ersätter på vissa sträckor, alternativt att man får …
När jag flyttade till Stockholm 1999, kostade ett månadskort hos SL 450 kronor om jag inte minns helt fel. Det tyckte man var ganska mycket pengar då och man ojade sig ganska mycket när det var dags för nytt månadskort. Men sen har priset höjts successivt genom åren – och nu är det dags för …
Nu är hösten här på allvar. Det känns i luften, i vindarna och märks på solljuset – och inte minst börjar man ana lite höstfärger här och där på träden. Jag har nu övergått från shorts och kortärmat till att helt gå i långärmat och långbyxor. Senare delen av september är ovanligt sent även för mig, oftast brukar övergången till höstkläder ske mycket tidigare – kanske redan i början av september. Men i år har värmen hållit i sig ovanligt länge och det har för en varmblodig person som mig inte funnits något alternativ till att gå i sommarkläder. Men nu är det riktigt kyligt vissa morgnar när man går till jobbet och jag ser inte längre någon anledning till att dra ut på det hela. Så nu är det långbyxor och jacka som gäller fram tills det börjar vända tillbaka framåt vårkanten.
På fredag stängs tunnelbanan mellan Gamla stan och Slussen om de höga tjänstemännen inom SL och Stockholms stad inte sätter stopp för dumheterna som pågår. Stoppet råder visserligen bara fyra dagar, men för alla som som inte känner till Stockholm kan jag förklara att detta liksom är navet för Stockholms tunnelbana. Det är lite som att stoppa all fjärrtågtrafik till och från Stockholm under några dagar. Det får enorma konsekvenser, enligt SL passerar 45.000 personer i timmen denna sträcka under rusningstid – så även om man inte är stockholmare förstår man konsekvenserna.
Jag kan bli så trött på folk som inte lägger manken till för att sköta sitt jobb ordentligt. I vårt hus har hissen krånglat en del på sistone och den har felanmälts flera gånger. Och jag är tämligen säker på att hyresvärden Stockholmshem gör vad de kan för att ordning på hissen. Så det är liksom inte är skon klämmer egentligen. Utan snarare hur exempelvis tidningsbudet sköter sitt jobb de gånger hissen stått stilla.
Den här veckan har jag varit extra glad att jag inte varit beroende av att ta mig fram med pendeltåg. Är det någon del av den stockholmska kollektivtrafiken som testar ens tålamod, så är det just pendeltågen. Jag har åkt mycket pendeltåg genom åren och tycker att det är något i princip varje vecka. Är det inte personalbrist, är det hala spår, lövhalka, signalfel, obehöriga i spårområdet eller något helt annat – listan kan göra oerhört lång över alla fel som drabbar pendeltågstrafiken. Det är ytterst sällan det går en hel vecka utan att det är någon form av strul, det slår liksom aldrig fel. Tunnelbanan är långt ifrån lika otursförföljd, utan där flyter trafiken allt som oftast på mer eller mindre felfritt. Visst är det strul ibland även i tunnelbanan, men långt ifrån lika ofta som i pendeltågstrafiken.
Jag avundas verkligen inte dem som dagligen pendlar med pendeltågen i Stockholm. Ens tålamod testas verkligen på allvar när man ska åka pendeltåg i rusningen. När jag åker till jobbet för mina nattpass, är rusningen fortfarande i full gång och man får trängas med folk på väg hem från jobbet. I dagsläget är det många inställda avgångar bland pendeltågen dessutom, vilket gör att de tåg som går bokstavligen är knökfulla med folk. Det har till och med varit gånger jag inte kommit med det tåg jag ska ta för att hinna i tid till jobbet – bara för att det varit så mycket folk som ska med.
Jag är verkligen glad att jag inte längre bor längs någon av pendeltågslinjerna, utan sedan många år håller mig inom tunnelbanenätet. Däremot jobbar jag längs en av pendeltågslinjerna så jag drabbas ändå av de ständigt strulet med pendeltågen som rått de senaste veckorna. Och det börjar minst sagt gå mig på nerverna att inte veta om tågen går som de ska när man ska till eller från jobbet. Varje gång får jag gå in i SL:s app och kolla vilket tåg jag kan ta för att inte bli sen. Och det omvända när jag ska hem, för att slippa stå i kylan och vänta på ett tåg som kanske inte dyker upp. Inte minst på helgmorgnarna är det extra gissel, eftersom tågen går glest som det är enligt tidtabellen. Ställer man därtill in en massa tåg blir det extra besvärligt och man kan få vänta en bra stund om man precis missar ett tåg.
I morse hamnade jag i en biljettkontroll på tunnelbanan – och det till och med ganska långt ut på linje 17, vilket hör till ovanligheterna. Oftast brukar kontrollerna vara i de centrala delarna av stan – men är minst lika behövliga i ytterområdena. Jag blir i alla fall alltid lika glad när jag ser att det är biljettkontroll, för jag tycker kontrollerna är alldeles för få. Det är i princip riskfritt att resa utan biljett i Stockholms lokaltrafik som det är just nu, så sällan är det biljettkontroller.
Jag reser med kollektivtrafiken i princip dagligen, men hamnar i biljettkontroller kanske någon gång per kvartal. Inte särskilt ofta med andra ord, framförallt inte med tanke på att jag reser i princip dagligen. Med min resestatistik skulle min önskan vara att hamna i biljettkontroller åtminstone en gång i veckan – men det kanske bara är önsketänkande?
Det går inte en vecka utan att man ser plankare i Stockholms tunnelbana. Personer som ett eller annat sätt tar sig förbi spärrarna utan att lösa en biljett. Riskerna är helt enkelt för små att åka dit, liksom inte alltför kännbara böter för den som trots allt ändå fastnar i de få kontroller som utförs. Det är långt mer än en gång jag varit med om att folk tagit rygg på mig när jag ska igenom spärrarna och åkt snålskjuts på att jag blippat mitt snålt förvärvade SL-kort. Det vet vi alla att månadskorten är ganska dyra nuförtiden. 950 kronor får man numera punga ut med för att åka obegränsat under en månad i kollektivtrafiken. Det är en ganska kännbar utgift för många av oss. Just därför stör det mig något fruktansvärt att vissa tar sig friheten att smita in bakom mig och åka snålskjuts på mitt månadskort.
