Att ibland stanna upp ett tag kan vara den enda möjligheten att gå vidare

Det gäller att försöka se möjligheterna när man är i en arbetssökandes situation. Vad vill man göra med framtiden? Vad kan man tänka sig att fylla sin tid med? Och inte minst – hur ska man få ihop en dräglig inkomst? Det är många tankar som rusar runt i huvudet och jag tittar på diverse möjligheter för att få rätsida på situationen. Mitt senaste steg är att faktiskt söka till högskolan i höst och fortsätta plugga ryska, frågan är bara hur jag ska lösa det hela ekonomiskt. Jag vet inte exakt vad som gäller, men tror knappast att jag får plugga samtidigt som jag går på A-kassa. Och CSN får jag inte mer, eftersom jag tagit full belåning redan. Så mitt hopp står till att kunna jobba tillräckligt mycket för att kunna betala räkningarna, men inte mer än att tiden räcker till att även plugga.
För jag har även tittat på möjligheten till deltidsarbete, att inte jobba heltid för helt enkelt få tid till firma och studier. Men exakt vad det skulle vara vet jag inte i nuläget, jag har inte direkt några bra uppslag på den punkten än så länge. Men det skulle vara ett drömscenario att kunna jobba låt säga 75% och sedan ha tid för studier och firma. Om jag kan få till en sådan tillvaro vet jag inte, men det återstår helt enkelt att se. Men jag vill i alla fall inte stänga några dörrar, utan har valt att söka till högskolan och se om jag kommer in till hösten. För den biten vet man ju heller inte, jag kanske inte ens kommer in på kursen jag ha sökt.

Jag står i alla fall fast vid att se möjligheterna i min situation, att se möjligheterna och inte problemen. Så har jag valt att se det hela sedan jag slutade på Trafikverket för ungefär tre månader sedan och det är väl vad som hållit mig ovanför vattenytan sedan dess. I alla fall delvis, för hade jag inte haft firman hade jag dessutom haft det oerhört långtråkigt. Firman har gjort att jag kunnat ägna mig åt bokföring, filmning och allt annat som har med firman att göra – vilket är några timmars arbete varje månad. Utan en positiv inställning och litegrann att pyssla med emellanåt hade tillvaron som arbetssökande blivit oerhört tråkig rent ut sagt. Sen har jag visserligen en del annat att pyssla med också, som att söka jobb vilket givetvis tagit en stor del av min vakna tid. Men det är inte funktionellt i längden att ha den tillvaro jag har idag, det funkar liksom inte. Framförallt behöver jag en vettig inkomst, något annat vore helt galet att säga. Som jag sagt flera gånger tidigare – hade det inte varit för ekonomin, hade jag gärna fortsatt på det sätt jag gjort de gångna månaderna.
Även utan att söka jobb, skulle jag inte ha några som helst problem att få tiden att gå, jag har en så fulltecknad kalender somliga veckor att jag är helt slut när fredagen kommer. Jag söker det antal jobb jag ska söka för att göra Arbetsförmedlingen glad – och lite mer därtill. Men det fyller inte tiden till en heltidssysselsättning, vilket jag däremot har när jag räknar ihop arbetssökandet med alla andra projekt under vardagen. Ibland känner jag mig nästan lite stressad över allt som ska hinnas med.

Oavsett nivån på A-kassan så är det inte ett alternativ att gå på bidrag månad efter månad. Jag – som de flesta andra – vill kunna försörja mig själv och ha en egen inkomst som täcker mina utgifter. Även om man fått ut bortåt 30.000 i A-kassa skulle jag inte vilja gå på bidrag i en oändlighet. Det är klart att det är bekvämt på ett vis att kunna lägga upp sin egen tid, att ha så mycket tid som jag trots allt ändå har till det jag tycker är roligt. Men å andra sidan är jag inte särskilt bekväm med att gå på bidrag månad efter månad. Så visst vill man ha en egen inkomst och kunna försörja sig själv. Sedan är det just ekonomin som gör att jag vill komma ut i arbete så fort som möjligt igen. Man blir verkligen inte fet på att plugga, det är en sak som är säker. Det går inte att komma ifrån att man har större press på sig att hitta jobb, ju lägre A-kassan är. Och det är väl också tanken med att inte ge alltför mycket i A-kassa varje månad, det blir något av en besparing för samhället.
Sen är det inte många gånger genom åren som jag gått på A-kassa, det ska väl ändå tillstås. Det har bara hänt en gång tidigare och då rörde det sig om några få veckor innan jag hann få ett nytt jobb. Så jag känner väl inte att jag genom åren legat samhället alltför mycket till last utan jag har kunnat försörja mig själv. Sedan har jag varit sjukskriven vid ett par tillfällen, men det känns mer ”befogat” på något sätt – något som man verkligen inte kan rå över. Man kan inte hjälpa en arbetslöshet heller, men längden går till viss mån att påverka beroende på hur många jobb man söker och hur villig man är att flytta på sig eller pendla – eller rentav börja plugga.

Någonstans hoppas jag ändå på en sits där jag kan få rum med att plugga till hösten. Det vore kul att kunna fortsätta med ryskan, när jag nu väl kommit mig för med att börja med ryskan på högskola. 15 högskolepoäng har jag i ryska och jag hoppas på att det kan bli fler. Sedan ska tilläggas att mitt intresse för det ryska språket inte har det allra minsta med att göra att jag skulle sympatisera med vad Ryssland ställer till med i Ukraina. Det är två helt vitt skilda ting liksom. Jag tycker det är ett fruktansvärt och barbariskt krig som Ryssland för i Ukraina, något annat kan man inte säga. Men det går att skilja på kultur och politik – och det är den ryska kulturen som intresserar mig, inte den ryska politiken.
Och jag älskar verkligen att plugga, jag skulle ledigt kunna göra det på heltid år ut och år in om det bara gick att lösa ekonomiskt. Men jag har tagit de CSN-lån jag kan ta, så det blir inget mer heltidspluggande för min del, utan jag får finna mig i att plugga parallellt med att jag jobbar.