Jag har byggt upp en ganska bra tillvaro kring att gå hem hela dagarna. Hade jag haft en tillvaro där jag varit mer eller mindre sängliggande, hade jag förmodligen varit rejält uttråkad vid det här laget. Men riktigt så har läget inte varit, utan jag har haft viss energi att hålla igång med saker trots allt. Jag har kunnat lägga tid på att skriva och blogga till exempel, vilket inte gör mig någonting.
Den enda gången jag blivit i närheten av uttråkad, är nu när jag varit hemma med min trilskande höft och faktiskt inte kunnat göra ett smack. Det har gjort ont till och med när jag suttit, så det har varit en utmaning även att sitta vid datorn. Jag har extremt svårt för att bara gå hemma och inte göra någonting, det får mig att klänga efter väggarna på nolltid. Så jag är innerligt glad att det inte blev så långvarigt med höften denna gång, utan att det faktiskt gick över relativt fort.
Det kanske inte hade varit läge att jobba under sjukskrivningen, det finns ju trots allt en anledning till att jag är sjukskriven. Och det känner jag verkligen av, kroppen samarbetar inte så bra att det skulle vara läge att arbeta heltid. Jag fumlar med händerna, tappar saker och är oerhört vinglig på benen. Så länge jag sitter i min stol på jobbet skulle det gå, men gå ronder och – om det skulle behövas – göra ingripanden skulle vara desto mindre aktuellt.
