allkonstnarenHade jag haft ekonomin till det, hade jag gärna varit hemma på heltid, det är något jag kommit underfund med under min ganska långa sjukskrivning. Då menar jag inte gå hemma = vara helt sysslolös, utan självklart vill jag ha saker att göra om dagarna. Men jag skulle gärna ha en tillvaro där jag kunde jobba de tider som passar mig bäst och få göra det hemifrån eller där jag bäst känner att jag vill göra det. Ibland tillåter jag mig drömma om att ha sådana besökssiffror på bloggen att jag faktiskt skulle kunna leva på att skriva. Det är självklart inte realistiskt, men drömma kan man givetvis tillåta sig att göra med jämna mellanrum. För min del skulle det vara ett drömscenario att kunna leva på sitt skrivande, att kunna arrendera de inkomster som krävs för att kunna ha det leverne man vill ha.
Tänk er vilken ynnest att själv kunna lägga upp sin tillvaro och jobba därifrån man själv vill?! Att kunna bestämma, att nu sätter jag mig i sommarstugan en vecka och jobbar eller nu hyr jag en stuga i fjällen några dagar och jobbar därifrån! Det är långt ifrån alla förunnat och jag inser att det förmodligen kommer förbli blott en dröm för min del.
Jag skulle inte ha några som helst problem att få tiden att gå, det är en sak som är säker. Att ha en väl underhållen blogg med mer eller mindre dagliga inlägg kräver ganska många timmars arbete. Jag lägger ganska många timmars arbete per dygn på bloggen. Även när jag inte sitter vid datorn, tänker jag en hel del på vad nästa inlägg ska handla om. Man söker liksom inspiration i tillvaron inför kommande inlägg hela tiden. Lägger jag till detta att jag plitar på ett bokmanus, har jag att göra på heltid – det är en sak som är säker.
I dagsläget kan jag inte leva på mitt skrivande, men det är ju fullt tillåtet att drömma. Det hade varit en tillvaro som passat mig som hand i handske att få lägga upp sitt arbete själv – och dessutom kunna få leva på något man älskar och brinner för. Då skulle jag mycket väl kunna jobba mer än heltid, om mitt jobb var lika mycket en hobby som mitt levebröd.
Nu under min sjukskrivning, har jag ägnat mig mycket åt att skriva eftersom det är det jag orkat göra för att få tiden att gå. Många dagar har jag inte orkat så mycket annat än att just sitta vid datorn – och jag har producerat blogginlägg på löpande band. Jag ligger långt ifrån de besökssiffror som skulle krävas för att jag ens skulle vara i närheten av att kunna ha några rejälare inkomster på bloggen. Några kronor här och där tjänar jag, framförallt på den reklam som placeras på bloggen. Men det är knappt kännbara inkomster, det täcker knappt kostnaden för webbhotell och annat som kostar kring bloggen.
Men jag står fast vid att det skulle vara en ynnest att kunna ha ekonomin att ha den tillvaro jag haft de senaste veckorna (och då med lite bättre ekonomi än sjukpenning). Jag hade gärna haft en tillvaro där jag kunnat ägna mig åt att skriva på heltid, där jag kunnat lägga upp min tid helt på egen hand.
Jag vet att det finns stipendier att söka för oss som drömmer om att bli författare och leva på vårt skrivande. Det kanske skulle vara något att faktiskt ansöka om de stipendier som finns och se vart det leder. Jag kanske inte får dem, men jag lär garanterat inte få dem om jag inte ansöker. I det fallet skulle jag utan tvekan ta tjänstledigt från mitt nuvarande jobb och sätta mig och skriva på heltid, det är minst sagt en sak som är säker.
När jag gick författarutbildningen under förra läsåret, fick jag verkligen upp ögonen för att ägna mig åt att skriva på heltid. Jag hade inte gjort det tidigare eftersom jag inte haft förutsättningarna. Men då fick jag plötsligt det – och fick dessutom pengar från CSN varje månad så att man precis klarade livhanken (det är med CSN som med sjukpenning, man klarar precis livhanken men inte mycket mer än så). Utbildningen var stundtals mycket intensiv och jag tyckte ibland det var jobbigt att “producera texter på beställning”; min inspiration kommer sällan när man ber den om det – utan oftast lite mer slumpmässigt.
Men jag trivdes med tillvaron att få ägna mig åt det skrivna ordet på heltid, det var liksom min grej på något vis. Och allra mest trivdes jag dagarna av egenstudier, som vi hade två stycken per vecka. Jag ställde klockan och började plugga vid åtta, niotiden på morgonen. Jag åt lunch, drack eftermiddagskaffe och ägnade mig åt att skriva resten av tiden. Med andra ord en ganska behaglig tillvaro – och det är väl med andra ord ungefär en sådan tillvaro jag skulle vilja ha varje dag.
