maj 2022 – Kompasskurs

Dagbok

Allra sista dagen i maj

Imorgon går vi in i första sommarmånaden, juni, och det känns verkligen jättekonstigt. Det känns som att maj månad försvunnit i huj utan att man egentligen hunnit reagera på det. Tiden bara rinner iväg utan att man fattar vart den tar vägen och jag kan inte riktigt greppa att vi har “sommar” från och med imorgon. Inte minst med det väder som varit idag, som mest påminner om höstrusk. Det har varit molnigt, mörkt, några få plusgrader och regn större delen av dagen. Jag har haft tänt i lägenheten hela dagen, vilket väl egentligen inte skall behövas en dag i slutet av maj.
Känns det inte som att maj varit ovanligt kall i år? I helgen var det inte mer än sju, åtta plusgrader – vilket känns mer som mars än maj. Och det är inte direkt så att man är upplagd för att gå i shorts och kortärmat just nu, som jag normalt sett brukar göra i maj. Visserligen är jag sådan som hellre går och småhuttrar än att jag svettas, men är det under tiogradersstrecket går till och med jag i långbyxor. Jag svettas ganska mycket i vanliga fall, så jag måste verkligen anpassa kläderna efter väderleken – och så fort det börjar bli lite varmare, åker sommarkläderna fram utan pardon. Men inte i år. Jag hoppas verkligen att detta väder inte tänker fortsätta hela sommaren, jag vill trots allt ha lite sol och värme!
Det är i alla fall skönt med vår och sommar, även om det hitintills varit lite kyligt. Ljuset och solen gör mycket till för välbefinnandet och åtminstone jag själv är mycket piggare än under den mörka delen av året.

Vissa saker blir mer ångestladdade som sjukskriven

Som jag vet att jag skrivit om tidigare, blir man inte direkt fet på att gå på sjukpenning. Det är knappt att pengarna räcker till det allra nödvändigaste och hela ekonomin går liksom på sparlåga i nuläget. Det där med att försöka ha något sparande kan man liksom glömma, det är något man får ta när man börjar jobba igen. Jag är innerligt glad att vi är två om alla utgifter, hade jag varit ensam hade det varit oerhört tufft ekonomiskt under sjukskrivningen. Samtidigt är det förstås inte heller meningen att det ska vara någon lyxtillvaro när man är sjukskriven, utan sjukpenningen ska just täcka det allra viktigaste.
Jag måste erkänna att somliga saker blir lite mer ångestladdade när ekonomin inte är den bästa. Dit hör till exempel att göra räkningarna. Det är inte lika roligt när man vet att pengarna inte riktigt räcker till allt. Att göra räkningarna är väl i och för sig aldrig roligt, men det blir extra påfrestande när man har en låg inkomst. På sistone har jag märkt hur jag faktiskt dragit mig lite för att sätta mig med räkningarna eftersom det känns lite extra ångestladdat just nu. När man inte riktigt vet om pengarna faktiskt räcker till allt, blir det liksom ett orosmoln över att göra räkningarna och se vad pengarna räcker till eller ej.

Dagbok

När verkligheten sakta börjar sjunka in

Jag har nog fortfarande inte förstått riktigt att vi flyttat till en större lägenhet och fått avsevärt större boendeyta. Det känns fortfarande lyxigt att gå runt i den 84 kvadratmeter stora lägenheten, att det tar åtskilliga sekunder att gå igenom hela lägenheten. Det går ibland inte riktigt att förstå att vi nu faktiskt bor så stort, det känns så otroligt lyxigt!
Och nu ska vi äntligen, äntligen få vår egen prägel på lägenheten! Som vi har bråkat med Stockholmshem för att få vår vilja igenom, men till sist gick det. Imorgon kommer målarna och det är dags att få nya, egenvalda tapeter i hela lägenheten. Det är några veckor sedan vi var till Stockholmshems kontor och valde tapeter och vi visste att det skulle vara lite väntetid innan arbetet skulle komma igång. Men så i onsdags ringde målarfirman och meddelade att det var dags att sätta igång med just vår lägenhet.
Trots allt är det viktigt att själv ha fått ha något att säga till om färgval i sitt eget hem, inte minst när man får vara med och betala för renoveringen som gjorts. Och det är ju just det vi opponerat oss emot, att Stockholmshem genomfört en renovering som vi får betala för – men utan att vi fått vara med och välja färger. Och slutligen gick Stockholmshem oss till mötes och gick med på att tapetsera om lägenheten efter våra önskemål.

Diverse

Att vakna till en bisarr verklighet

En söndagsmorgon vaknar jag upp i min säng hemma i min lägenhet. Jag är bakfull som sjutton och inser snart efter uppvaknandet att jag har kraftiga minnesförluster från kvällen innan. Jag letar bland de minnesbilder jag får fram och inser att jag haft en blöt kväll på krogarna runt Medborgarplatsen i Stockholm. Sakta börjar jag inse att jag under kvällens gång kommit i samtal med några miljöaktivister på en av krogarna jag varit på. Aktivisterna skulle under natten genomföra en aktion mot ett svenskt kärnkraftverk och frågade om jag ville följa med. Då jag är skeptisk till kärnkraft, hakade jag i fyllan och villan på aktivisterna och tyckte att det hela var en ypperlig idé.
Aktionen gick ut på att ta sig in på kärnkraftverkets område och uppehålla sig där så länge som möjligt utan att vakter eller polis upptäckte oss. Jag tyckte det låter harmlöst och vi begav oss mot det aktuella kärnkraftverket genom Stockholmsnatten.
Men aktionen gick inte fullt så bra som vi hoppats på. Polisen var snabbt på plats och vi greps allihop för olaga intrång på kärnkraftverkets område. Vi fick följa med till stationen för förhör och själv släpptes jag därefter, även om brottsmisstankarna emot mig kvarstod.

Internet

När saker och ting inte fungerar som man förväntar sig

Det är få saker som kan reta gallfeber på mig så mycket som när saker och ting och inte fungerar som jag förväntar mig. Inte minst när det kommer till krånglande eller ologiska hemsidor där det är svårt att navigera till det man vill göra på sidan. Ett praktexempel på sistone har varit hyrbilsfirman Sixt, där jag sedan flera år har ett företagsavtal genom min enskilda firma. Eftersom vi valt att inte ha egen bil, lägger vi årligen ganska stora pengar på hyrbilar och det är därför jag valt ett företagsavtal – som gör att det blir lite billigare. Dessutom ger avtalet tillgång till en service man inte får annars, som till exempel möjlighet till att få hyrbilen levererad hem.
Så jag är en ganska trogen kund hos Sixt och bokar hyrbilar där tämligen regelbundet. Men de senaste veckorna har man uppdaterat sitt bokningssystem vilket gjort att bland annat hemsidan legat nere till stora delar. Man har kunnat boka hyrbilar, men inte avboka eller boka leverans av bilar.

Arbetsmarknad

Vissa yrkesval är minst sagt svåra att förstå

Jag försöker verkligen ha överseende med det, jag gör gör verkligen det – men många gånger är det riktigt, riktigt svårt. Man pratar mycket om personlig integritet och är det något som jag verkligen tycker kränker min personliga integritet och kan förstöra en hel dag, så är det just fenomenet med telefonförsäljare. Någonstans försöker jag tänka att det är en stackare som knegar på för att tjäna sitt levebröd i andra ändan, men det är faktiskt svårt vissa gånger.
I skrivande stund vet jag inte hur många nummer jag blockerat i telefonen för att ingen ska kunna nå mig från det numret igen. Men jag kan säga att det är ganska många nummer, det är en sak som är säker. Att jag är med i NIX-registret är inget som påverkar, telefonförsäljarna ringer i alla fall. Som tur är, säger min smarta telefon ibland ifrån när en misstänkt telefonförsäljare ringer och jag låter då bli att svara. Det är sedan lätt att ta reda på om ett telefonnummer tillhör ett försäljningsföretag eller ej med dagens möjligheter till att söka på nätet.

Dagbok Kampen mot cancer

Så är det överstökat – plåstret har ryckts av!

Dagens läkarbesök har nog påverkat mig mer än jag egentligen trott. Visst har jag känt en viss oro kring vad som komma skall och vad läkaren skulle säga. Men jag tycker inte att jag tänkt så hemskt mycket på det, mer än kring det praktiska – om jag till exempel ska vara fortsatt sjukskriven eller ej. Jag har någonstans tänkt att vad är det värsta som kan hända? Worst case scenario har trots allt varit att cellförändringarna inte är helt borta och att jag kan tänkas behöva en strålbehandling till. Värre än så har jag försökt tänka att det inte blir.
Jag har verkligen känt efter ordentligt under den gångna tiden. Har jag inte lite ont i nacken? Är jag inte lite orkeslös? Man blir verkligen hypokondrisk när man haft cancer och tror alltid det värsta vid minsta lilla krämpa. Jag har aldrig varit särskilt nojig och hypokondrisk av mig, utan har istället dragit mig för att gå till läkaren. Men sedan jag fick min tumör för snart åtta år sedan, har läget blivit helt annorlunda. Jag har inte sprungit hos läkaren i tid och otid, men i mycket större utsträckning än tidigare.

Dagbok Kampen mot cancer

Inget ont som inte har något gott med sig

Ska man se något gott i att gå hemma, så är det förstås att man har tid till saker som man inte skulle ha tid till annars. Min största glädje är att jag kunnat se Sveriges samtliga matcher i hockey-VM, något som jag förmodligen inte kunnat om jag arbetat. Kvällsmatcherna hade jag förmodligen kunnat se – åtminstone merparten av dem – men de matcher som sänts dagtid hade jag garanterat missat vissa av. Nu har jag verkligen haft tid att följa VM, vilket varit en av ljusglimtarna under sjukskrivningen. Vissa dagar är det svårt att få tiden att gå, det ska jag villigt erkänna, och då är det roligt om det faktiskt sänds en hockeymatch man kan se. Jag är inte så stort hockey-fan att jag följer alla matcher i VM, utan jag ser bara Sveriges matcher. Hade jag haft det intresset, hade jag förmodligen haft fullt upp sedan VM drog igång för ett litet tag sedan. Men jag är rätt nöjd med att följa Sveriges matcher och passar på att se alla matcher när jag nu faktiskt har möjligheten.

Dagbok

Köp man inte ångrar i första taget

Jag funderar ibland på vad man skulle välja bort av bohaget om man skulle vara tvungen. Vilka inköp är det man verkligen inte ångrar att man har gjort? Jag har kommit fram till att det finns mycket jag skulle välja bort om det krisade, men jag vet också att finns inköp jag verkligen inte ångrat även om det i slutändan varit dyra sådana. Det jag skulle ha svårast att avstå är nog tvättmaskinen; det är så otroligt skönt att slippa springa till tvättstugan i tid och otid när man behöver tvätta. Vi har en kombinerad tvättmaskin och torktumlare, vilket är det bästa köp jag någonsin har gjort. Ofta kör vi igång en maskin tvätt på kvällen – och när man kommer upp på morgonen är tvätten ren och torr. Man behöver inte ens flytta över tvätten till torktumlaren. Jag längtar verkligen inte efter tillvaron att boka tvättid och sedan tillbringa några timmar i tvättstugan för att få ren tvätt.

Dagbok Kampen mot cancer

Att inte ens tänka tanken…

Man hamnar liksom lite vid sidan av verkligheten när man går hemma och är sjukskriven, man hänger liksom inte med i vad som händer ute i den stora världen utanför Bagarmossen. Det går ibland dagar utan att jag ens lämnar lägenheten eller Bagarmossen och jag kan ibland sakna att faktiskt ha lite mer struktur på tillvaron. Som till exempel strukturen man får när man har ett jobb att gå till. Ett jobb har jag ju, men just nu går jag som bekant inte dit eftersom jag är sjukskriven – och när man varit det ett tag känns det som att man avskärmas från verkligheten.
Jag har ingen aning vad som sker på jobbet, om det sker några förändringar, om det kommit några nya kolleger eller blivit några nya rutiner. Det känns lite konstigt att inte hänga med i vad som sker, liksom att missa det sociala som ändå ett arbete ger. Jag kan förstå att man blir smått tokig av att gå arbetslös under någon längre tid, jag skulle förmodligen inte klara av det utan säkerligen bli tokig efter några månader.