Visar: 1 - 10 av 35 RESULTAT
Corona och Covid19 Dagbok Kampen mot cancer

Inga symtom än – och snart dags för dos tre av vaccinet

Dagarna har gått och jag har fortfarande inte fått några symtom på Covid19, utan har hållit mig så frisk man bara kan tänka sig under rådande omständigheter. Det verkar ju som att Omikron ger mildare symtom än tidigare varianter av Covid19 och inte heller sambon har varit jättesjuk sedan hon testade sig. I normala fall hade man förmodligen – med just dessa symtom – tagit ett par Alvedon och gått till jobbet som om ingenting hänt. Värre än så verkar det inte vara. Men Omikron har ju också verkat vara mer smittsam än tidigare varianter, så jag har bara väntat på att även jag ska bli sjuk när jag bor tillsammans med någon som är det. Men än så länge har jag klarat mig och det är bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Corona och Covid19 Dagbok

När pesten kom till byn – en månad kvar till flytt

Vi har här hemma inte drabbats särskilt mycket av pandemin, i bemärkelsen att vi inte blivit sjuka. Sen har vi naturligtvis följt restriktioner och rekommendationer så gott det har gått att göra. Jag har själv varit väldigt försiktig sedan jag fick mitt besked om cellförändringar i december och inför den strålbehandling jag påbörjade nu i januari. Jag har inte velat bli dålig så att det påverkar behandlingen. Sen har man på sjukhuset en plan B utifall jag skulle bli dålig, så det verkar inte som att behandlingen kommer avbrytas om det skulle ske. Något som känns betryggande med tanke på vad det är för sjukdom som ska behandlas, konsekvenserna av en avbruten strålbehandling kan trots allt bli värre än om man får Corona. Åtminstone om man inte – som jag – befinner sig i riskgrupp.

Corona och Covid19 Dagbok Kampen mot cancer

Sjukskrivning och Corona

Sakta börjar jag så smått att vänja mig vid tillvaron som sjukskriven och den relativt inrutade tillvaro man får när man går på dagliga strålbehandlingar. Tiderna för behandlingen varierar från dag till dag, men varje vardag beger jag mig till Karolinska sjukhuset i Solna för att genomgå den dagliga behandlingen. Väldigt mycket kretsar förstås kring behandlingen och hur den påverkar allmäntillståndet. Jag är somliga dagar väldigt trött och tampas med återkommande huvudvärk, som inte riktigt vill ge med sig. Huvudvärken är dock inte värre än att man tar en Treo och sedan är den borta tills värktabletten slutar värka, vilket trots allt ändå är väldigt skönt. Men vad jag förstått på personalen på Karolinska, så är det helt normala biverkningar av behandlingen, så det är ingenting man behöver oroa sig över.
Och jag är oftast inte tröttare än att jag orkar hålla igång litegrann i alla fall. Det blir inga stora projekt, trots allt finns det ju en anledning till att jag är sjukskriven på heltid. Men det är åtminstone skönt att inte vara sängliggande hela tiden. När jag blev dålig första gången för sju år sedan, var mitt allmäntillstånd ett helt annat. Då orkade jag verkligen ingenting och det var knappt jag var utanför dörren överhuvudtaget under min sjukskrivning. Jag minns hur jag till och med drog ut en stol i köket för att ha något att sitta och vila mig på när jag lagade mat. Då var det dock sjukdomen och inte behandlingen som tog på krafterna. Denna gång rör det sig om en avsevärt mindre tumör, så måendet påverkas förstås inte lika mycket som då.

Corona och Covid19

Strängare restriktioner – igen

Så är det återigen dags för strängare restriktioner i pandemins spår. Jag tänker osökt tillbaka på när man i höstas i princip hävde restriktionerna för alla som var vaccinerade. Då var jag nog inte ensam om att tro att vi var på väg tillbaka mot ett normalläge igen, att vi kanske skulle kunna återgå till en så normal tillvaro som det nu bara går. Här hemma hade vi till och med börjat snegla lite på resor och sett fram emot att kanske kunna ta en resa någonstans när restriktionerna lättats. Men tji fick vi, för corona tycks ha en enorm förmåga att mutera och fortsätta sin spridning trots restriktioner och vaccin.
Jag har givetvis följt restriktionerna så gott jag kunnat, jag har hållit avstånd, burit munskydd och undvikit trängsel. Sen har jag inte ett jobb som möjliggör hemarbete, utan jag måste vara på plats på mina arbetspass. Och eftersom vi inte har bil, är jag hänvisad till att åka kollektivt. Däremot jobbade jag hemifrån den sista tiden jag var kvar på mitt förra jobb, på Trafikverket. Jag satt hemma de sista månaderna och får nog medge att jag började så smått få kruppjuck efter ett tag. Det är en stor fördel att kunna jobba hemifrån när möjlighet ges, men när det blir påtvingat månad efter månad, då blir det något helt annat. Jag träffade knappt en kotte under den sista tiden och lämnade knappt lägenheten på flera veckor – något som fick det att krypa i kroppen på mig.

Corona och Covid19 Dagbok

Julhandel hemifrån

Är det någon gång på året som jag kan tycka att det är småjobbigt att gå på stan, så är det i julhandeln. Det är som att julruschen tar fram det allra värsta hos människan när man ska armbåga sig fram i trängseln. Inte minst nu i pandemitider är det några smittfria avstånd som hålls till sina medmänniskor. Man får armbåga sig fram med sin hälsa som insats känns det nästan som.
I och med att jag ska påbörja min strålbehandling direkt efter helgerna är jag extra mån om att hålla mig frisk så att man inte hamnar i sitsen att kanske tingas skjuta på behandlingen i onödan. Visserligen är jag fullvaccinerad, men det är ju lite oroande nu när omikron-mutationen börjar sprida sig inte bara i Sverige.
Så jag har av flera anledningar valt att handla de flesta klappar inför julen på internet. Jag slipper trängas i affärer, jag slipper vara bland en massa potentiella smittobärare – och framförallt är det förstås väldigt bekvämt. Jag kan lätt jämföra priser och får sedan varorna levererade hem. Så det har inte bara med pandemin att göra, utan det är minst lika mycket bekvämlighet och ekonomi också.
I år har jag även beställt julgran via nätet. I normala fall brukar vi gå ner på torget i Bagarmossen strax innan jul och köpa gran av torghandlaren som brukar stå där varje år. Men i år kommer vi förmodligen inte hinna förbi torget innan jul för att köpa gran, utan det fick bli inköp på nätet istället. Sen får vi ta den roliga biten med att klä granen själva, men det går att leva med. Och det går oftast rätt fort dessutom.

Corona och Covid19 Politik

Kaotisk vecka

Jag undrar hur vi kommer beskriva året 2021 för kommande generationer? Vad kommer att utmärka detta kaotiska år när vi ser tillbaka på gångna år? Ett år då samhället mer eller mindre varit nedstängt på grund av en pågående pandemi, när man slutligen tar beslutet att lätta på restriktionerna muterar viruset och det finns återigen risk för nya restriktioner.
Sen ska vi inte tala om det politiska kaos präglat det gångna året. Statsministern har avsatts X antal gånger och politiken har omgärdats av avsatta ministrar, talmansrundor och fika med partiledarna. Så fick (äntligen) vår första kvinnliga statminister, som avgår efter bara några timmar – om återinstalleras bara några senare.

Corona och Covid19

Jag kommer ta den tredje dosen när det blir min tur!

När jag blir erbjuden en tredje dos, då tar jag den också, och även om jag måste ta en varje år. Jag är vaccinerad – och nej jag vet inte vad som finns inuti – varken i detta vaccin eller de jag fick som barn, eller vad som finns i Big Mac eller Hot Dogs. Jag vet inte vad som finns i Ibuprofen eller någon annan medicin heller, jag vet bara att det hjälper min smärta.
Jag kan inte alla ingredienser i min tvål, schampo eller deodorant. Jag känner inte till långtidseffekterna av mobiltelefonanvändning. Jag vet inte om maten jag åt på restaurangen var lagad med rena händer eller om mina kläder, mina gardiner eller min läsk innehåller något farligt. Kort sagt; Det är mycket jag inte vet – och mycket jag aldrig får veta.

Corona och Covid19

Back to normal

Äntligen, äntligen kommer den dag som man väntat på i över ett år! Restriktionerna lyfts och vi som vaccinerat oss kan återgå till en i princip vanlig tillvaro igen. Det var nog tur att man förra våren inte hade en aning om hur länge pandemin skulle hålla på, att man inte visste att det skulle bli långt över ett år med restriktioner och distansering. Då hade man nog givit upp ganska omgående. Men nu kan man se ljuset i tunneln och faktiskt känna att man kan komma tillbaka efter ett långt och tröttsamt år.
Äntligen vågar man börja planera in saker, äntligen kan man börja röra sig fritt i samhället igen och känna att det faktiskt är okej, att det inte finns några restriktioner att ta hänsyn till. Allra mest har jag under det gångna året saknat sociala kontakter, att faktiskt kunna träffa människor utan att tänka på hur man hälsar eller att hålla sig på behörigt avstånd. Man har rört i sin lilla bubbla och inte träffat särskilt mycket folk sedan förra våren. Det är knappt man vågat träffa sin egen familj. Själv är jag rätt lyckligt lottade som inte lever ensam och inte jobbat på ett jobb där distansarbete varit rekommenderat (åtminstone inte under merparten av pandemin). Hade jag levt ensam och dessutom enbart jobbat hemifrån, hade jag förmodligen blivit tokig. under de få månader jag jobbade hemifrån i början av pandemin, kändes det som att jag höll på bli vansinnig. Vissa dagar träffade jag knappt en kotte kändes det som.

Corona och Covid19

14 dagar kvar på eländet

Jag tyckte det kändes som en skänk från ovan när beskedet för en tid sedan kom om att de flesta restriktionerna lyfts från och med 29 september. Det har nu gått ett och ett halvt år sedan pandemieländet drog igång och man börjar bli ganska less på restriktioner, handsprit och att hålla avstånd. Må så vara att jag är en av dem som drabbat lindrigast av pandemin, så jag har full förståelse för att det finns folk som är mer less än vad jag är. Jag har ett jobb som inte är möjligt att sköta på distans, så jag jobbar i princip som vanligt – med undantaget att händerna ska tvättas med jämna mellanrum. Jag har heller inte blivit sjuk, trots att jag rört mig i samhället någorlunda som vanligt.
Det enda positiva jag kan se med pandemin, är att de årliga epidemierna av influenser och vinterkräksjukan i princip inte ägt rum överhuvudtaget. Mycket på grund av att folk varit duktiga på att hålla avstånd och att tvätta händerna – men inget ont som inte har något gott med sig, helt enkelt.

Corona och Covid19 Dagbok

Andra sprutan tagen

Jag har väldigt svårt att förstå de personer som är skeptiska till att ta vaccinationen mot covid-19. Det går liksom bortom mitt förstånd att man inte är villig att göra vad man kan för att vi ska få ner smittspridningen i samhället. Här gäller det inte bara att följa de restriktioner och rekommendationer som myndigheterna kommer med – som att hålla avstånd, använda munskydd och undvika sociala kontakter. Det gäller också att ta vaccinationen när erbjudandet kommer. Personligen har jag full tillit till att ett vaccin inte skulle godkännas om det vore rent hälsovådligt eller inte tillräckligt effektivt. Någonstans är det ju trots allt så att det ställs ganska höga krav på läkemedel och vad som helst släpps inte igenom för att användas inom sjukvården.
Men sådana argument tycks inte bita på antivaxxarna, som gärna gastar sig hesa om vi inte ska lite på myndigheterna och läkemedelsföretagen. Istället kommer man med egna, hemmasnickrade argument om olika konspirationsteorier som nästan gör en lite mörkrädd och skraj inför vart mänskligheten är på väg. Minns ni demonstrationerna som hölls i våras, både i Stockholm och andra delar av världen? Trots att man inte tillät folksamlingar på fler än åtta personer, samlades man till demonstrationer mot restriktionerna och den stundande vaccineringen. Själv undrar jag faktiskt hur står till på hjärnkontoret hos somliga när man är så verklighetsfrånvänd som dessa demonstranter trots allt är. Jag skulle nog våga hävda att man inte har särskilt mycket innanför pannbenet när man till och med hävdar – som somliga av demonstranterna gjorde – att det inte ens förekommer någon pandemi.