Det är inte särskilt många gånger jag genom åren behövt ha med Försäkringskassan att göra, men några gånger har det blivit. Första gången var när jag fick min första cancerdiagnos för snart åtta år sedan och var borta från jobbet cirka fem månader. Andra gången var när jag gick in i väggen för ett par år sedan och var sjukskriven på heltid en tid och sedan gick tillbaka på deltid under en period innan det var dags att jobba heltid igen. Nu har jag för tredje gången med Försäkringskassan att göra – och hade hoppats på att det skulle ha funkat lika bra som vid tidigare tillfällen.
Det har vid de två tidigare tillfällena nämligen gått hur bra som helst. Jag har fått ett vänligt och korrekt bemötande, pengarna har kommit i tid utan att jag behövt vänta på dem och det har varit otroligt friktionsfritt. Det har gått så otroligt bra, att jag funderat på om det varit samma myndighet som med jämna mellanrum fått utstå hård kritik för alltifrån långa handläggningstider och felaktiga beslut till märkligt bemötande. Jag har inte haft några som helst problem i min kontakt med Försäkringskassan, snarare tvärtom – det har nämligen fungerat hur bra som helst.
